Vardagsliv som pedagog och valpgos
Det finns veckor som bara rullar på och så finns det veckor när det känns som att precis allt händer samtidigt. Den här veckan har nog varit lite av det senare. Det har varit fullt upp på jobbet, mycket som ska planeras och fixas och samtidigt en del känslostormar både där och hemma. Inte nödvändigtvis bara dåliga saker, men många saker som tar plats i huvudet samtidigt. När man försöker räcka till på jobbet, hemma, som mamma, som dotter och någonstans även hinna med sig själv.Då blir man faktiskt ganska trött. Jag har tänkt flera gånger den här veckan att jag skulle behöva några extra timmar på dygnet. Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att allt faktiskt inte måste lösas på en och samma dag. Vissa saker får vänta till imorgon. Eller till nästa vecka.
Lättare sagt än gjort, så när helgen väl kom var den väldigt, väldigt välkommen.
Att få byta miljö gjorde mer än jag trodde
Mitt i allt det intensiva fick jag faktiskt en riktigt skön stund under min planeringstid i veckan. Jag valde nämligen att gå hem och sätta mig och läsa TRAS istället för att sitta kvar på jobbet. Så välbehövligt! TRAS står för Tidig registrering av språkutveckling och är ett observationsmaterial som hjälper oss pedagoger att få syn på barns språkutveckling i vardagen. Man tittar bland annat på språkförståelse, kommunikation, samspel, uttal, ord och meningsbyggnad. Tanken är ju inte bara att observera för observerandets skull, utan att vi ska kunna använda det vi ser i vårt fortsatta arbete. Var befinner sig barnet? Vad fungerar bra? Finns det något vi behöver ge fler möjligheter till? Hur kan vi utforma verksamheten så att den stimulerar språket?
För språket finns ju precis överallt i förskolan. I leken, vid maten, i samtalen, när vi läser och sjunger, vid påklädningen och i alla de där små stunderna som pågår hela dagen. Jag klockar min arbetstid när jag arbetar hemma, så jag satt precis den tid jag skulle. Men bara att få lämna jobbet rent fysiskt, komma hem och sätta mig i lugn och ro och läsa gjorde jättemycket. Det var faktiskt helt underbart. Ibland behöver man nog bara ett miljöombyte för att huvudet ska få lite ny energi.
Snart blir det Oskarshamn igen
Snart ska jag åka ner till Oskarshamn för att hjälpa mamma och pappa och försöka få lite mer ordning på vad de kan behöva framöver. Pappa har tack och lov kommit hem från sjukhuset och har repat sig efter lunginflammationen så här långt. Det känns väldigt skönt. Han får också den hjälp han behöver från hemtjänsten. Men jag behöver ändå åka ner och träffa biståndshandläggare och prata med hemtjänsten för att se vad mer vi kan göra för att underlätta och framför allt göra det tryggare hemma. Det kan handla om sådant som en spisvakt och andra praktiska saker. Sådant man kanske aldrig har ägnat en tanke tidigare, men som plötsligt blir väldigt viktigt. Mamma ska också göra ett nytt minnestest.
Det är speciellt när ens föräldrar blir äldre. Roller förändras lite utan att man egentligen märker exakt när det händer. Plötsligt är det andra saker man behöver hålla koll på, fråga om och hjälpa till att ordna. Man vill så gärna göra rätt och finnas där. Samtidigt måste man också försöka ta en sak i taget.
Högstadiet är verkligen igång
Mitt bland allt det där finns förstås det vanliga livet hemma. Träningen ska hinnas med. Izzy som verkligen har fått känna på att hon börjat högstadiet nu. Det är mer läxor, mer ansvar och betydligt fler saker att hålla reda på. Vi har även haft lite inbokade tider på skolan och de senaste veckorna har vi pluggat en hel del inför hennes orienteringsprov.
I fredags var det dags. De fick ha mobilerna med sig ifall de skulle gå vilse och mitt under orienteringen ringde Izzy till mig. Hon var ledsen eftersom hon hade svårt att hitta och efteråt var hon förstås orolig för att hon skulle få ett dåligt betyg. Men vet ni vad? bland måste man faktiskt få säga till sitt barn att det är okej. Självklart är skolan viktig. Självklart ska man försöka, plugga och göra sitt bästa. Men världen går faktiskt inte under för att just ett orienteringsprov inte gick som man hade hoppats. Det kommer fler uppgifter. Fler prov. Fler chanser. Kanske är det minst lika viktigt att lära sig det också. Att man kan misslyckas med någonting eller ha en riktigt dålig dag utan att det säger allt om vad man kan. Sedan får vi helt enkelt se hur det gick när resultatet kommer.
Valpgos hos min kollega
Idag fick jag däremot en betydligt mysigare stund. Jag var förbi min kollega som föder upp Petit brabançon, och just nu har hon valpar hemma. Alltså valpar. Behöver man ens säga mer? Det var såklart helt underbart att få klappa, gosa och mysa med de små. Det är någonting alldeles speciellt med valpar. Små tassar, små kroppar och de där ansiktena som gör att man blir alldeles fånig. Lilla mamma var minst lika mysig. Hon ville vara nära mig, gosa och gärna sitta i mitt knä. Så himla rar.
Petit brabançon är en liten belgisk sällskapshund och är den korthåriga varianten bland de tre närbesläktade belgiska griffonraserna. Det är små hundar men med desto mer personlighet. De är pigga, nyfikna, tillgivna och väldigt mycket sällskapshund. Ja… Jag blev faktiskt nästan lite sugen på en valp, haha. Det är ju livsfarligt att hälsa på någon som har valpar. När man sitter där och gosar känns tanken ”men en liten till skulle väl kunna få plats. En hund ska passa ens liv och det man själv vill ha även när den inte längre är en liten bedårande valp. Men superhärliga? Absolut.
Lite valpsjuk blev jag allt.
förlovningsringar genom åren – Guldfynd
Min nya enklare ring som jag hämtade ut idag, men för den delen inte är mindre fin för det ♡ En förlovningsring är väl bara en ring? Inte i vårt fall. Sedan BQ och jag förlovade oss den 14 februari 2001 ♡ har våra förlovningsringar genom åren hunnit med mer än man rimligen kan begära av några gram guld. En försvunnen ring i en tvättmaskin, en ärvd ring från mormor, en sekatör, reklamationer, verkstäder och till slut ännu en ny ring på fingret. Det här är historien om våra förlovningsringar. Eller kanske snarare historien om hur ringarna har kommit och gått, medan vi har bestått.
Förlovningsringar genom åren – Allt började 2001
BQ och jag förlovade oss på Alla ♡ hjärtans dag 2001, efter att ha varit tillsammans i ett år. Vi var unga och våra första ringar kostade runt 1 000 –1 400 kronor styck. Det var mycket pengar för oss då. Min ring höll sig fin och följde med mig i ungefär 15 år. Sedan började jag arbeta på en tandläkarpraktik. En dag assisterade jag vid en behandling där det blev väldigt mycket blod. Mitt i allt upptäckte jag att jag hade glömt ta av mig ringen, vilket vi inte fick ha när vi arbetade. Jag drog snabbt av den sprita händerna, satt på mig nya handskar och fortsatte assistera. Efteråt ville jag mest få undan de blodiga arbetskläderna, så de åkte direkt in i tvättmaskinen. Först senare kom jag på ringen. Den var borta. Jag letade i trumman, silen och överallt jag kunde komma åt, men ingen ring.
Mormors ring – och ett oväntat fynd
Då fick jag veta att mamma hade en ring som hon ärvt efter min mormor. Jag fick ta över den och lämnade in den för förminskning och puts eftersom den var ungefär fyra storlekar för stor. Den var egentligen inte riktigt min stil och dessutom stod min mormors mans namn ingraverat inuti. Lite märkligt kanske, men den hade ett fint affektionsvärde och fick bli min ring istället. Ungefär ett år senare skulle jag rengöra silen på tvättmaskinen på jobbet. Jag stoppade in fingrarna en bit i slangen och fastnade i något som kändes som metall. När jag drog ut handen satt min gamla förlovningsring på fingret. Den hade alltså legat fast inne i tvättmaskinen hela tiden. Den var böjd och ganska förstörd, så den fick bli ett minne istället.
Ett år senare, helt otroligt.
Våra ringar vi köpte 2024, min som redan gått sönder två gånger på 2 år som numera blivit skrotguld När våra första ringar försvann ur bilden
Några år senare hjälpte BQ och jag mina föräldrar vid stugan. BQ skulle klippa en buske med sekatör och lyckades skada fingret. Det svullnade så mycket att en guldsmed till slut fick klippa sönder hans förlovningsring. Samma ring som han hade haft sedan vi förlovade oss 2001. Ungefär ett år senare bestämde vi oss för att köpa nya förlovningsringar och den här gången kosta på oss lite finare ringar. BQ valde en mönstrad guldring och jag en guldring med kubisk Zirkonia stenar. Jag var jättenöjd med min. Efter ungefär nio månader hade den blivit böjd och en av fattningarna börjat ge sig.
När jag lämnade in den fick jag veta att den här typen av ring egentligen inte var tänkt att användas varje dag. Det hade varit ganska bra information att få innan jag köpte den som förlovningsring. Jag fick en ny likadan på garantin. Jag frågade om jag istället kunde välja en annan modell och själv betala mellanskillnaden, men det gick inte. Så det fick bli samma ring igen.
BQ,s ring och min ring som tyvärr inte var bra kvalíte på Förlovningsringar genom åren – Och så hände det igen
Nästan två år senare nu i sommar kliade jag mig vid ögat och kände plötsligt något vasst riva mig bredvid ögat. Några dagar senare hände samma sak när jag duschade och det rev till i nacken. Då upptäckte jag att en del av fattningen på ringen stack ut. Ringen skickades till verkstad, men de kunde inte laga felet. Butiken gjorde ytterligare ett försök och skickade den vidare till sin egen verkstad. Efter ungefär en månad kom beskedet: den gick inte att åtgärda. Jag kunde få tillbaka den och använda den vid enstaka tillfällen. Men jag hade ju inte köpt en dyr ring för att ha som fest-ring. Jag hade köpt en förlovningsring som jag ville kunna bära varje dag. Där kände jag mig faktiskt lurad. Hade jag fått den informationen från början hade jag valt en annan ring.
Nu börjar förhoppningsvis sista kapitlet
Till slut valde jag en helt ny ring. Den här gången blev det inga stenar eller känsliga fattningar. Istället valde jag en mönstrad guldring som harmonierar med BQ:s ring, vilket faktiskt gör att våra ringar känns mer som ett par. Visst saknar jag lite bling. Men ska jag ha en ring med stenar som klarar mitt vardagliga slitage hamnar vi runt 15 000 kronor, och just nu känns det inte rimligt. Min gamla ring lämnades in som skrotguld. Jag fick dessutom ytterligare rabatt och fri gravering. Nu sitter den där. Efter 25 år av förlovningsringar som har försvunnit i tvättmaskiner, hittats igen ett år senare, ärvts från mormor, klippts sönder hos guldsmeden, reklamerats och skickats fram och tillbaka till verkstäder hoppas jag att vi är klara med ringdramat.
Ringarna har förändrats många gånger sedan den 14 februari 2001. Det de symboliserar har inte gjort det.
ViktVäktarvänlig köttfärsgryta
Det här är en sådan där ViktVäktarvänlig köttfärsgryta som passar perfekt när man vill laga mycket mat på en gång. Krämig, mustig och fylld med köttfärs, potatis och grönsaker – enkel vardagsmat som både mättar bra och passar utmärkt i matlådan.
Jag ville göra en ViktVäktarvänlig köttfärsgryta med relativt lågt Pointsvärde, men utan att den för den skull skulle kännas som ”dietmat”. Potatisen gör grytan rejält mättande och tillsammans med köttfärsen, grönsakerna och den krämiga såsen blir det riktig comfort food. Receptet ger hela 10 portioner, så det är perfekt för storkok. Ät några portioner under veckan och frys in resten – då finns det färdiglagad mat att plocka fram de dagar man varken har tid eller lust att stå vid spisen.
ViktVäktarvänlig • 10 portioner
Ca 4 Points per portion – uppskattat
Ca 300–350 kcal per portionIngredienser
- 700 g nötfärs, ca 12 % fetthalt
- 2 kg potatis
- 500 g morötter
- 500 g färska champinjoner
- 2 röda paprikor
- 2 gula lökar
- 3–4 vitlöksklyftor
- 2 burkar krossade tomater, totalt ca 800 g
- 2,5 dl Milda Mat 4 %
- 2–3 msk tomatpuré
- 2 köttbuljongtärningar
- 1–2 msk kinesisk soja
- 2 tsk paprikapulver
- 1 tsk timjan
- ½–1 tsk chiliflakes, valfritt
- svartpeppar
- salt efter smak
- ca 3–5 dl vatten
ViktVäktarvänlig köttfärsgryta – Gör så här
- Skala potatis och morötter. Skär potatisen i mindre bitar och morötterna i skivor. Hacka lök och vitlök, skiva champinjonerna och skär paprikan i bitar.
- Bryn köttfärsen i en stor gryta. Tillsätt lök, vitlök och champinjoner och låt fräsa tillsammans några minuter.
- Rör ner tomatpuré, paprikapulver, timjan, svartpeppar och eventuellt chiliflakes. Låt fräsa ytterligare någon minut.
- Lägg ner potatis, morötter och paprika. Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar, soja och cirka 3 dl vatten. Rör om ordentligt.
- Lägg på locket och låt grytan sjuda på låg till medelvärme i cirka 20–30 minuter, tills potatisen och morötterna är mjuka. Rör om då och då och tillsätt mer vatten om det behövs.
- Mosa gärna några av potatisbitarna mot grytans kant. Potatisen hjälper till att reda såsen och gör grytan tjockare och krämigare.
- Sänk värmen och rör ner 2,5 dl Milda Mat 4 %. Låt grytan sjuda försiktigt ytterligare cirka 5 minuter.
- Smaka av med salt, svartpeppar och eventuellt lite mer soja eller kryddor.
- Fördela i 10 portioner och servera direkt eller låt svalna och lägg i matlådor.
ViktVäktarna
Ca 4 Points per portion (uppskattat).
Pointsvärdet är ungefärligt beräknat utifrån ingredienserna ovan och att receptet delas i 10 portioner. Det är inte ett officiellt Pointsvärde från ViktVäktarna och kan variera beroende på vilka produkter som används och eventuella förändringar i Pointsprogrammet.
Tips: Grytan blir nästan ännu godare dagen efter när smakerna fått stå och dra. Den passar därför väldigt bra till matlådor och går även fint att frysa
MISSA INTE MINA ANDRA RECEPT
√ Mer recept från sweetwords
√ Fler recept på Viktväktarna
Julsaker i september – mysigt eller för tidigt?
Nu är det tre veckor sedan jag blev sjuk och den här veckan har jag varit tillbaka på jobbet. Jag har också försiktigt börjat få in lite promenader och träning igen, men försöker mest känna efter och ta dagarna som de kommer. Samtidigt har det varit oroligt med pappa som fortfarande ligger på intensivvårdsavdelningen. Mitt i allt detta blev det idag en liten tur med zzy till olika butiker. Där stod plötsligt julen och väntade på oss. Mitt i september.
Tre veckor sedan jag blev sjuk
Nu har jag alltså jobbat en vecka igen. Jag misstänker fortfarande att det mycket väl kan ha varit covid jag hade, och jag försöker att inte tänka att jag ska vara ”tillbaka” på något särskilt sätt utan låter det ta den tid det tar. Den här veckan har jag promenerat till och från jobbet. Tagit extra promenader efter jobbet och även testat lite träning igen. Försiktigt och med känslan att jag får se hur kroppen reagerar. Samtidigt har tankarna förstås varit mycket hos pappa som fortfarande ligger kvar på intensivvårdsavdelningen. Han blev sämre en period och syresatte sig inte som han skulle, men nu har det blivit bättre igen. Han har varit uppe och gått och rört på sig lite och eventuellt kan han få komma hem redan imorgon. Det beror helt på hur det utvecklar sig, så vi tar en dag i taget och håller tummarna.
Julsaker i september?
Idag blev det i alla fall en liten tur med Izzy till Dollarstore, Rusta och ÖB. Där inne hade julen börjat flytta in. I september. Jag vet faktiskt inte om butikerna börjar tidigare och tidigare eller om jag helt enkelt glömmer bort från år till år hur tidigt julsakerna brukar komma fram. Folk går fortfarande omkring i shorts, vilket i och för sig också är lite märkligt för att vara september. Och inne i butikerna står Halloween på ena sidan och julen på den andra. Kan vi inte få ta en högtid i taget? Det lite lustiga är att jag säger det här som någon som älskar julen. Det är min absoluta favorittid på året. Julbak, julfilmer, julprogram, köpa julklappar, få julklappar, advent och allt det där mysiga när man samlas.
Jag älskar även vintern när den är som finast, snö och kalla, soliga vinterdagar. Halkan kan jag däremot gärna vara utan. Efter förra vintern, när jag missade broddarna en dag och föll handlöst och gjorde mig ordentligt illa, har jag fått betydligt större respekt för isiga vägar då man kan göra hemskt illa sig. Men kanske är det just för att jag tycker så mycket om julen som jag också vill hinna längta efter den. Låt hösten få vara höst först. När julsaker i september redan fyller butikerna blir det också väldigt tydligt hur mycket det handlar om att vi ska hinna köpa saker. Jag förstår förstås butikerna för de ska sälja allt de tagit in. Fast ibland känns det ändå som att julen börjar bli en väldigt lång köpsäsong.
Fast visst hittade jag saker jag ville ha.
Med allt detta sagt gick jag naturligtvis runt och fotograferade sådant jag tyckte var fint. Den ljusblå muggen med det vintriga stadsmotivet hade jag väldigt gärna kunnat ha hemma. Muggen med pepparkakorna var också jättefin och de rosa mössen var ju gudomligt söta. Så var det ju pepparkakshuset, godisburken som ser ut som ett litet hus. Den är jag faktiskt lite sugen på. Jag kan riktigt se den stå på vårt vardagsrumsbord till jul, fylld med något gott. Precis en sådan juldetalj jag gillar. För trots att jag älskar julen är jag inte mycket för att överdekorera hemma. Jag vill hellre ha adventsljusstakarna, granen, några fina detaljer och mina julmuggar. Det ska vara juligt och mysigt, men inte julpynt precis överallt. Så här sitter jag alltså och tycker att september är alldeles för tidigt för jul. Samtidigt som jag funderar på om jag borde åka tillbaka och köpa det där pepparkakshuset.
Vad tycker ni? Är julsaker i september mysigt eller alldeles för tidigt? När tycker ni att julen egentligen får börja dyka upp i butikerna?
Cheesecake med hallon och ingefära
Min cheesecake med hallon och ingefära – krämig, fräsch och toppad med färska hallon. Cheesecake med hallon och ingefära
Den här cheesecaken med hallon och ingefära blev en riktig favorit här hemma. Krämig och len, lite frisk och med precis lagom sting från ingefäran. Och så hallonen på toppen, både gott och enkelt.
Jag gillar sådana här recept som känns lite extra fina att ställa fram till fikat, men som ändå inte behöver vara krångliga. Min blev dessutom sådär härligt hemmagjord och inte perfekt i kanterna – precis som det ska vara.
Receptet kommer ursprungligen från ViktVäktarna och är 6 Points per portion när den delas i 10 bitar.
Ingredienser
- Digestivekex 12 st
- Lättmargarin 40% 75 g
- Ingefära 1 tsk, malen
- Gelatinblad 4 st
- Färskost 4% 250 g
- Fraiche 5% 2 dl
- Citron 1 st
- Sötströ 85 g
- Hallon 150 g
Gör Så Här
Lägg digestive i en stor plastpåse, förslut och krossa dem sedan fint med en kavel. Smält margarin och blanda med digestivesmulorna och malen ingefära. Tryck sedan ner i botten på en springform (22 cm). Sätt in i kylen i 1 timme. Lägg gelatin i kallt vatten 5 minuter tills det mjuknar. Häll av vattnet och pressa sedan ut eventuellt överskottsvatten.
Blanda färskost och fraiche i en skål till en jämn smet. Blanda ner rivet skal från ½ citron, 2 msk pressad citronsaft och sötströ.
Smält det uppmjukade gelatinet i en liten kastrull på låg värme under omrörning. Ta kastrullen från värmen och vispa ner en klick av ostblandningen tills allt blandats. Blanda ner kastrullens innehåll i resterande ostblandning.
Häll upp fyllningen på kexbottnen. Låt stå i kylen i minst 3 timmar eller tills den stelnar. Ta försiktigt ut kakan från formen och dekorera med hallon.
Min Cheesecake med hallon och ingefära
Jag toppade min Cheesecake med hallon och ingefära ganska generöst med färska hallon och serverade den till kaffe. Som ni ser på bilderna blev det ingen perfekt konditorikaka, men vet ni, jag tycker nästan att den blir finare så. Lite ojämn, några smulor här och där och väldigt god. Ingefäran gör faktiskt mycket. Den bryter av mot det söta och krämiga utan att ta över, och tillsammans med hallonen blir det riktigt fräscht. Det här är absolut en sådan kaka jag kan tänka mig att göra igen när vi vill ha något gott till kaffet som samtidigt håller sig på en rimlig Points-nivå. Vi hoppade också över gelatinbladen, då jag personligen tycker de är lite krångliga att jobba med. För oss vart det lika gott ändå!
➜ Receptkälla Cheesecake med hallon och ingefära Viktväktarna