Efter en hel vecka innanför hemmets fyra väggar börjar jag äntligen ana en liten förbättring. Idag har jag till och med gjort mig i ordning och sminkat mig. Man ser åtminstone piggare ut, även om kroppen kanske inte riktigt håller med ännu. Helgen får bli lite som den blir, men samtidigt har Izzy börjat snora och hosta. Det väcker också en del tankar kring VAB för äldre barn. När är ett barn egentligen gammalt nog att klara en hel sjukdag hemma själv?. Det väcker också många tankar kring VAB för äldre barn – för när är ett barn egentligen gammalt nog att klara en hel sjukdag hemma själv?

Lite piggare – äntligen!

Nu börjar man väl kanske se någon liten framgång i den här smittan. Det går både förkylningar och annat på jobbet, men jag börjar nästan tro att jag åkte på influensa eftersom det har varit så otroligt segdraget. Men vem vet? Den här veckan har verkligen gått upp och ner. Ena dagen har jag tänkt ”nu vänder det!” för att vakna nästa morgon och känna mig sämre igen. Så var det senast i onsdags när jag kände mig mycket piggare, för att sedan vakna igår och vara sämre igen. Men idag känns det ändå som att det går åt rätt håll. När Izzy kommer hem från skolan tänkte jag att vi skulle ta en liten sväng till Lidl och kika. De kan ju ha lite roliga saker ibland, men framför allt behöver jag komma ut. Efter att i princip ha varit inne en hel vecka börjar jag känna mig smått tokig. Sedan finns förstås den där klassiska känslan när man är sjukskriven: tänk om jag springer på en kollega? Då hissas väl flaggan i högsta flaggstången och trummorna börjar slå: ”Jaha! Hon kan gå på Lidl, men jobba kan hon inte!”

Fast vet ni vad? Jag tänker inte tänka så. Att orka gå en lugn sväng i en butik är knappast samma sak som att orka en hel arbetsdag på en förskola. Någonstans måste man dessutom börja komma tillbaka till livet igen.

Helgen får visa sig

Om kroppen fortsätter åt rätt håll har vi planer på att åka till grannstaden och kika på Lager 157 och några andra butiker. Därför att Izzy behöver lite nya tröjor och vanliga basplagg till vardags. Jag tänker inte köpa några jättedyra saker. Barn sliter på sina kläder och har inte riktigt samma tanke som vi vuxna kring vad saker faktiskt kostar. Då vill jag hellre att hon ska kunna använda kläderna ordentligt utan att jag står bredvid och får hjärtklappning över en dyr tröja som råkar få en fläck. Men allt beror på hur vi mår. För nu har även Izzy börjat snora och hosta, och jag hoppas verkligen att det stannar vid en vanlig förkylning och att hon slipper samma skit som jag har haft.

VAB för äldre barn – när klarar de sig själva?

Det där med sjuka barn blir dessutom lite knepigare när de blir äldre och man inte längre kan vabba på samma sätt. För visst kan en 12–13-åring vara hemma själv om det handlar om lite snuva och man annars mår ganska bra. Det Izzy skulle säga: ”Men mamma, jag klarar mig!” Och det gör hon säkert då. Men om hon har hög feber och är riktigt dålig? Där tycker jag att det blir en helt annan sak. Ett barn i den åldern har inte samma konsekvenstänk som en vuxen. När man är sjuk tänker man inte automatiskt på att man behöver äta frukost och lunch, dricka ordentligt och få i sig något mellanmål. Lägg dessutom till mobilen, så kan många timmar gå utan att man tänker på något annat.

Jag gjorde säkerligen inte heller allting rätt när jag var barn. Det är just det som är min poäng. Jag tycker inte att man automatiskt blir mogen nog att ta hela ansvaret för sig själv när man passerar en viss födelsedag. Är Izzy så sjuk som jag själv har varit den här veckan skulle jag definitivt inte vilja lämna henne ensam en hel arbetsdag. Det går att försöka lösa vabb för äldre barn med intyg och ansökan, men det kan också bli en osäker situation när beskedet dröjer. Ska man vara hemma och hoppas att det blir godkänt flera veckor senare? Vad händer ekonomiskt om det inte blir det? Det går säkert att lösa med arbetsgivaren genom exempelvis komp, semester eller tjänstledighet, men jag tycker fortfarande att systemet blir onödigt krångligt.

Fördel att kunna jobba hemifrån

Vi har åtminstone fördelen att BQ till viss del kan arbeta hemifrån och ta möten via Teams. Under covid jobbade han hemifrån under en lång period och det fungerade hur bra som helst, men idag har arbetslivet förstås återgått till mer närvaro på plats. Själv har jag lite svårare att jobba hemifrån. Fast det hade varit en syn. Jag på en stor skärm inne på förskolan: ”Hörrni! Ner från bordet! Jag SER er!” Digital förskolepedagog kanske blir nästa stora grej 2030. Vem vet? Haha.

Men tillbaka till barnen. Jag kan faktiskt tycka att möjligheten att vara hemma med ett sjukt barn borde sträcka sig längre upp i åldrarna. Kanske till 15 år, åtminstone när barnet är ordentligt sjukt. När man börjar närma sig gymnasiet är man ofta mer mogen och självständig, men 12–13 år? Jag tycker fortfarande att de är ganska små. Vad tycker ni? När tycker ni att ett barn är gammalt nog att vara hemma själv en hel dag när det är sjukt? Gör ni skillnad på lite förkylning och exempelvis hög feber? Hade ni känt er trygga med att lämna en 12–13-åring ensam om barnet var riktigt dåligt?

Här hemma tar vi i alla fall en dag i taget. Först en liten fredagsutflykt till Lidl om orken håller, sedan får vi helt enkelt se vad helgen bjuder på. Mitt stora mål just nu är faktiskt inte större än så: att fortsätta bli piggare, få en någorlunda vanlig helg och förhoppningsvis känna mig fit for fight inför jobbet på måndag.

Men först – fredag. ❤️