Sist jag skrev berättade jag ju om sjukstugan här hemma och ja, den fortsätter tydligen. Det här blev verkligen mer segdraget än vad vi hade tänkt oss. Nu är BQ väldigt sjuk och ungefär lika dålig som jag var den första veckan. Han skulle egentligen ha åkt till Alicante med jobbet nu. Det var konferens där nere, men även lite nöje och annat trevligt vad jag förstått. Men det fick han såklart ställa in. Han är alldeles för dålig för att åka någonstans just nu. Izzy däremot har mest varit förkyld och snorig och inte alls blivit så sjuk som vi andra. Jag vet inte om hon har haft någon annan smitta, om hennes omgång fortfarande väntar runt hörnet eller om hon helt enkelt klarade sig lindrigare undan. Vi får väl se.

Så smittan hänger fortfarande kvar här hemma. Om jag jobbar på måndag eller inte tänker jag faktiskt inte säga så mycket om ännu. Jag har märkt att så fort man säger ”nu är jag nog bättre”, då känns det nästan som att man vaknar sämre dagen efter. Så jag säger ingenting. Måndagen får komma först helt enkelt, så får jag känna efter då.

Och mitt i allt blev pappa akut sjuk

Sedan hände det en annan sak mitt i alltihop. I onsdags fick pappa åka akut till sjukhuset med bröstsmärtor. Han larmade hemtjänsten som i sin tur ringde 112 och han fick åka in till akuten. Där tog de prover och kontrollerade olika värden och då visade det sig att han hade 39,5 graders feber. Det är ju väldigt hög feber, framför allt på en så gammal människa som pappa. Jag vet faktiskt inte hur mycket jag har berättat om det här tidigare på bloggen. Jag och min två år äldre syster är lite av sladdisar. Mamma är född 1951 och pappa är 20 år äldre än henne. Innan mamma och pappa träffades hade pappa varit gift tidigare och hade två barn sedan innan. Min bror gick tyvärr bort i cancer, vilket jag har skrivit om tidigare och inte tänker gå in mer på här. Jag har också en äldre syster på pappas sida som är 13 år äldre än mig.

Så pappa är gammal och kroppen är såklart skörare nu. På sjukhuset konstaterade de att han har lunginflammation. Inflammationen är inte jättehög, men den finns där och han behöver fortfarande vård. Han ligger inne på intensivvårdsavdelningen, får syrgas och är under kontroll där. Igår hade febern gått ner till 37,5, men i morse hade den gått upp till 38 igen. Så han behöver fortfarande vara kvar. Sedan har vi mamma också. Som jag skrivit om flera gånger tidigare har hon demens och hon har inte riktigt uppfattat att pappa varit dålig. Det är svårt för oss döttrar eftersom vi alla bor en bra bit bort och inte bara kan titta förbi och se hur läget är. Där får vi helt enkelt förlita oss mycket på hemtjänsten och jag tycker verkligen att de har varit duktiga och skött det här bra.

Så ja. Det är lite mycket just nu.

Men Izzy har i alla fall något roligt för sig

Mitt i allt det här händer det tack och lov lite vanliga och roliga saker också. Izzy är på kalas idag hos två tvillingtjejer som hon har lärt känna nu när hon börjat högstadiet. Det är roligt att hon fått lite nya kompisar i den nya klassen. På kalaset är även hennes kompis Lovisa. De två har faktiskt känt varandra i ungefär 13 år nu. Jag lärde känna Lovisas mamma i föräldragruppen när vi väntade barn och sedan har tjejerna fortsatt vara kompisar genom åren. Lite roligt ändå när man tänker på hur länge de faktiskt har känt varandra. Izzy ska dessutom sova över där i natt, så hon lär ha det betydligt roligare än vi har här hemma i sjukstugan.

Annars måste jag faktiskt erkänna att det känns lite motigt just nu. Lite som att någon står och pekar på en med fingret hela tiden och säger: ”Jaha, och så tar vi lite till då.” Men min ena kollega skrev till mig idag och sa att det var tomt när jag inte var på jobbet och att det skulle vara roligt om jag kunde komma tillbaka på måndag. De har haft mycket vikarier nu eftersom flera varit borta. Både jag och en kollega till på min avdelning har varit sjuka, så det blir såklart skönt den dagen vi alla är tillbaka igen.

Lite nytt här på bloggen

Förresten har det blivit lite nytt här på bloggen också. Jag har gjort en ny höstheader och även bytt bakgrund. Det blev ett himla meck innan jag fick ihop allt som jag ville ha det. Att hitta foton som passade tillsammans, få färgerna att stämma och få hela känslan rätt tog betydligt längre tid än jag först hade tänkt mig. Jag har filat fram och tillbaka en hel del, men nu får det faktiskt vara klart, haha. Höstigt och lite ombonat blev det i alla fall, precis som jag ville ha det. ♡

För att sammanfatta: Måndag är måndag och idag är idag. Först ska vi försöka få ordning på den här sjukstugan och hoppas att pappa fortsätter åt rätt håll. Sedan får resten komma efter hand.