En förlovningsring är väl bara en ring? Inte i vårt fall. Sedan BQ och jag förlovade oss den 14 februari 2001 ♡ har våra förlovningsringar genom åren hunnit med mer än man rimligen kan begära av några gram guld. En försvunnen ring i en tvättmaskin, en ärvd ring från mormor, en sekatör, reklamationer, verkstäder och till slut ännu en ny ring på fingret. Det här är historien om våra förlovningsringar. Eller kanske snarare historien om hur ringarna har kommit och gått, medan vi har bestått.

Förlovningsringar genom åren – Allt började 2001

BQ och jag förlovade oss på Alla ♡ hjärtans dag 2001, efter att ha varit tillsammans i ett år. Vi var unga och våra första ringar kostade runt 1 000 –1 400 kronor styck. Det var mycket pengar för oss då. Min ring höll sig fin och följde med mig i ungefär 15 år. Sedan började jag arbeta på en tandläkarpraktik. En dag assisterade jag vid en behandling där det blev väldigt mycket blod. Mitt i allt upptäckte jag att jag hade glömt ta av mig ringen, vilket vi inte fick ha när vi arbetade. Jag drog snabbt av den sprita händerna, satt på mig nya handskar och fortsatte assistera. Efteråt ville jag mest få undan de blodiga arbetskläderna, så de åkte direkt in i tvättmaskinen. Först senare kom jag på ringen. Den var borta. Jag letade i trumman, silen och överallt jag kunde komma åt, men ingen ring.

Mormors ring – och ett oväntat fynd

Då fick jag veta att mamma hade en ring som hon ärvt efter min mormor. Jag fick ta över den och lämnade in den för förminskning och puts eftersom den var ungefär fyra storlekar för stor. Den var egentligen inte riktigt min stil och dessutom stod min mormors mans namn ingraverat inuti. Lite märkligt kanske, men den hade ett fint affektionsvärde och fick bli min ring istället. Ungefär ett år senare skulle jag rengöra silen på tvättmaskinen på jobbet. Jag stoppade in fingrarna en bit i slangen och fastnade i något som kändes som metall. När jag drog ut handen satt min gamla förlovningsring på fingret. Den hade alltså legat fast inne i tvättmaskinen hela tiden. Den var böjd och ganska förstörd, så den fick bli ett minne istället.

Ett år senare, helt otroligt.

När våra första ringar försvann ur bilden

Några år senare hjälpte BQ och jag mina föräldrar vid stugan. BQ skulle klippa en buske med sekatör och lyckades skada fingret. Det svullnade så mycket att en guldsmed till slut fick klippa sönder hans förlovningsring. Samma ring som han hade haft sedan vi förlovade oss 2001. Ungefär ett år senare bestämde vi oss för att köpa nya förlovningsringar och den här gången kosta på oss lite finare ringar. BQ valde en mönstrad guldring och jag en guldring med kubisk Zirkonia stenar. Jag var jättenöjd med min. Efter ungefär nio månader hade den blivit böjd och en av fattningarna börjat ge sig.

När jag lämnade in den fick jag veta att den här typen av ring egentligen inte var tänkt att användas varje dag. Det hade varit ganska bra information att få innan jag köpte den som förlovningsring. Jag fick en ny likadan på garantin. Jag frågade om jag istället kunde välja en annan modell och själv betala mellanskillnaden, men det gick inte. Så det fick bli samma ring igen.

Förlovningsringar genom åren – Och så hände det igen

Nästan två år senare nu i sommar kliade jag mig vid ögat och kände plötsligt något vasst riva mig bredvid ögat. Några dagar senare hände samma sak när jag duschade och det rev till i nacken. Då upptäckte jag att en del av fattningen på ringen stack ut. Ringen skickades till verkstad, men de kunde inte laga felet. Butiken gjorde ytterligare ett försök och skickade den vidare till sin egen verkstad. Efter ungefär en månad kom beskedet: den gick inte att åtgärda. Jag kunde få tillbaka den och använda den vid enstaka tillfällen. Men jag hade ju inte köpt en dyr ring för att ha som fest-ring. Jag hade köpt en förlovningsring som jag ville kunna bära varje dag. Där kände jag mig faktiskt lurad. Hade jag fått den informationen från början hade jag valt en annan ring.

Nu börjar förhoppningsvis sista kapitlet

Till slut valde jag en helt ny ring. Den här gången blev det inga stenar eller känsliga fattningar. Istället valde jag en mönstrad guldring som harmonierar med BQ:s ring, vilket faktiskt gör att våra ringar känns mer som ett par. Visst saknar jag lite bling. Men ska jag ha en ring med stenar som klarar mitt vardagliga slitage hamnar vi runt 15 000 kronor, och just nu känns det inte rimligt. Min gamla ring lämnades in som skrotguld. Jag fick dessutom ytterligare rabatt och fri gravering. Nu sitter den där. Efter 25 år av förlovningsringar som har försvunnit i tvättmaskiner, hittats igen ett år senare, ärvts från mormor, klippts sönder hos guldsmeden, reklamerats och skickats fram och tillbaka till verkstäder hoppas jag att vi är klara med ringdramat.

Ringarna har förändrats många gånger sedan den 14 februari 2001. Det de symboliserar har inte gjort det.