Du sökte efter Diskutbuktning

Att arbeta med människor tar energi

Jag arbetar med barn varje dag. Det är ett arbete jag bryr mig om och lägger mycket av mig själv i. Men det många inte ser är hur mycket energi det också kräver — mentalt, känslomässigt och socialt. För 3,5 år sedan blev jag sjukskriven för hjärntrötthet/utmattning. Även om det har blivit bättre sedan dess känner jag fortfarande att det måendet kommer och går i perioder. Vissa perioder fungerar livet ganska bra och energin räcker längre. Andra perioder känns det som att kroppen och hjärnan går på sparläge igen. Som att allt blir tyngre, ljud högre och intryck svårare att sortera. När arbetsdagen är slut är jag ofta fortfarande “på”. Hjärnan fortsätter sortera ljud, intryck, samtal, konflikter och behov långt efter att jag gått hem. Samtidigt lever jag fortfarande med hjärntrötthet och en känslighet för stress och för många intryck.

Det gör att sådant som andra kanske upplever som småsaker kan bli väldigt stora för mig. Ljudnivåer. Många människor. Ständiga samtal. Att behöva vara social. Att aldrig riktigt få tystnad.

Det handlar inte bara om besök hemma

Jag vill också vara tydlig med att det här inte bara handlar om att mitt barn vill ha kompisar hemma. Det kan lika gärna handla om mina egna vänner, middagar, afterwork, släktträffar eller familjedagar. Sådant som egentligen är trevligt och som jag innerst inne vill orka med mer av. Men ibland finns inte orken där. Det handlar inte om ovilja. Inte om att jag inte tycker om människor. Inte om att jag inte vill umgås. Utan om att energin helt enkelt inte alltid räcker till. Det är kanske det som är svårast att förklara för andra — att man kan vilja något och samtidigt inte orka det.

Längtan efter lugn

Ibland längtar jag bara efter lugn. Efter att få komma hem och bara vara med min familj utan fler intryck, fler röster eller fler människor runt omkring mig. Och ändå kan det väcka skuld. För samtidigt vill mitt barn gärna ha kompisar hemma. Då kommer tankarna: Är jag självisk? Är jag tråkig? Tänker jag bara på mig själv? Men sanningen är att återhämtning inte är egoism. Jag älskar att ha Lotta eller Bella hemma hos oss. Fast det kan ibland också inleda till stress då det också blir krav på en då man har hund hos sig. Fast mestadels underbart, hund piggar verkligen upp. Lotta är ju min favorit, fast jag är stormförtjust i Bella också. Fast Lotta känner av mig i alla lägen och anpassar sig. Kolla bara på henne nedan vilket lugn hon vill ge mig där. Saknar henne, men hon kommer imorgon och stannar över helgen ❥

När hjärnan säger stopp

Att vara utmattad handlar inte om att man inte tycker om människor. Det handlar inte om att man inte älskar sitt barn eller vill att hen ska ha vänner och ett tryggt hem att vara i. Det handlar om att kroppen och hjärnan ibland säger stopp långt innan viljan gör det. Idag hade min dotter en kompis hemma. De skrattade, flamsade och hade roligt tillsammans — precis så som barn ska få göra. Jag är glad att hon har vänner, glädje och trygghet omkring sig. Men samtidigt blev min hjärna helt överbelastad.

Det som för andra kanske bara låter som vanliga barnskratt och liv hemma kan för någon med hjärntrötthet kännas som att hela systemet kraschar. Efteråt blev jag sängliggande. Helt slut. Med en känsla av att bara vilja gömma mig från alla ljud och intryck. Och det är svårt att förklara för någon som inte själv upplevt det. För på utsidan kanske det ser ut som att man “överreagerar”. Men på insidan känns det som att hjärnan inte orkar ta emot en enda sak till.

Att hela tiden pressa sig själv

Många som lever med hjärntrötthet blir experter på att pressa sig själva för länge. Man biter ihop. Orkar lite till. Säger ja fast energin egentligen redan är slut. Och till slut märks det i hela livet — i tålamodet, sömnen, känslorna och relationerna. Jag tror att fler behöver förstå att gränser inte alltid handlar om ovilja. Ibland handlar de om överlevnad och återhämtning. Det borde vara okej att säga: “Jag behöver lugn idag.” Inte för att man älskar sin familj mindre. Utan för att man försöker hålla ihop sig själv också.

Vad man kan göra som familj

Jag tror också att det här är något man behöver möta tillsammans som familj. För när någon lever med utmattning eller hjärntrötthet påverkas ofta hela vardagen — inte bara den som är sjuk. Det viktigaste är kanske att försöka förstå varandra istället för att döma varandra.

Våga prata om vad som faktiskt tar energi.
Planera vissa dagar för vila och andra för socialt umgänge.
Hjälpas åt hemma så inte allt ansvar hamnar på en person.
Respektera när någon säger att hjärnan behöver lugn, även om det inte syns utanpå.

För barn behöver också se att vuxna får sätta gränser och ta hand om sitt mående. Små lösningar som kan göra stor skillnad.

Kanske kan lösningen ibland vara:

Bestämda kompisdagar
Lugna kvällar utan besök
Att kompisar ibland är hos någon annan
Att den vuxna som har mer energi tar större ansvar de dagarna
Eller bara att få en stunds tystnad innan man orkar vara social igen

Små saker kan göra stor skillnad. Ingen familj fungerar perfekt hela tiden. Men mycket blir lättare när man känner att man är ett team — inte mot varandra, utan med varandra. Hur gör ni i samma situation, hur har ni hanterat er stress eller utbrändhet? Ska ärligt erkänna att då jag korrektur läste blogginlägget så brast jag ut totalt i gråt. Jobbigt, men samtidigt nyttigt att skriva av sig. För mig och även för andra i samma situation.

_{√ En förklaring till}_{mitt mående}

_√ _{Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177}

_{√ Mitt svar från Magnetröntgen}

_√ _{Diskutbiktning – Magnet svar}

_{Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!}

_{”Foton kan redigeras i Photoscape, Canva eller lätta småändringar (styling) i ChatGPT”}

_{På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler}

Jag tänkte skriva ner vilka frågor eller påståenden om mig eller runt mig som jag ofta får höra eller får frågor på. Det kan vara lite roligt faktiskt. Samtidigt som vissa frågor kan vara lite väl personliga eller så. Jag har inte några problem med det och kan då även svara på allt här också!

Varning om man är känslig för att läsa om utmattning, vikt, barn och IVF.

Varför skaffar ni inte en egen hund? Vi har ju tillgång till att få vara hundvakt och två två fina vovvar. Ni ser dem här på bloggen som Lotta och Bella. Lotta är en räddningshund från Kroatien och Bella är en drever vars husse är en bekant från när vi hade vår labrador Bellman. Varför vi inte skaffar en egen hund är för att vi inte har den tiden helt enkelt. När vi hade Bellman jobbade BQ här i samma stad. Numera jobbar han i Västerås 7 mil bort. När han jobbade här fick han ha hund på jobbet. Där han jobbar nu får man inte ha hund. Jag hinner heller inte hem för att rasta på min lunch. Samt vi anser att man inte ska ha en hund som är hemma hela dagarna. Vi har heller inte råd att skaffa hundrastare eller dagmatte. Vi är därför nöjda att vi får ha Lotta och Bella så ofta vi vill.

Vad smal du är Mirre, är det självvalt? Det kan jag tycka är lite tyken fråga eller påstående. Jag anser att det är negativ klang på det och att man nästan ifrågasätter om jag är sjuk. Samt jag känner att det nästan är ett påhopp att jag inte är fin liksom. Jag har i regel alltid varit smal och har vägt mer när jag inte brytt mig på samma vis. När jag träffa BQ för 25 år sedan var jag smal men väldigt deffad och vältränad, då vägde jag 62 kg. Nu är jag slankare i kroppen och inte lika deffad. Jag pendlar mellan 57 och 58 kg i regel. Jag är 165 lång och klassas nog som ganska kort. När jag vägde som mest vägde jag 72 kg och jag har vägd 55 kg som minst.

Senast igår sa en kollega till mig att – Att vara smal är inte det viktigaste! – Öhhh nä vem sa det, inte jag. Samt för ett tag sedan sa även en annan att – Jag ser att du gått ner mer i vikt Mirre, så smal skulle jag inte kunna vara! – ÖHH OK, då vet jag! Sen när är det förbjudet att istället att ge varandra komplimanger?! Ska tillägga att jag får också komplimanger. Från en annan kollega i veckan sa hon – Du är så snygg Mirre och du ser ut att vara minst 10 år yngre just för du är i så bra form och är mån om dig själv. Samt en mamma till ett barn på min avdelning sa – Mirre du har så bra hållning och är i bra form, hur gör du?

Vad tränar du och hur håller du igång? Jag tränar inte på gym och inte på någon lokal. Jag tränar hemma och trivs bra med det. Det ger också resultat då folk ser att jag fått bra hållning. Jag har ett träningsprogram som min sjukgymnast bett mig köra för min nacke. Jag tränar också olika intervallpass på min crosstrainer. Samt jag går raska powerwalks och promenader.

Går du på någon diret eller hur gör du? Nej det gör jag inte, jag är bara väldigt medveten. I veckorna tänker jag sunt och äter fettsnålt och fiberrikt. Ja äter i stort sett enligt Viktväktarna, jag går inte efter deras pointstabell längre. Fast jag har koll på hur jag ska tänka och göra, så jag behöver inte det. På helgen kan jag en dag i veckan unna mig extra god middag och tiltugg, snacks. Jag äter väldigt sällan pasta, ris och ljust bröd. Jag äter i stort sett bara danskt rågbröd och grovt bröd när jag äter bröd.

Va är det sant, är du över 40 år?! Ja, det är faktiskt så. Den får jag ofta en reaktion på när man pratar med någon om ålder. Jag vet faktiskt inte hur jag ska ta den. Det är väl en komplimang, men jag får alltid en uns obehag när de säger så. Jag är ju trots allt i den åldern jag är trots att de brukar tro att jag är mellan 10-5 år yngre än jag är. Vi lever bara en gång och det innebär ju att jag också är där jag är!

Har Izzy några syskon? Varför skaffa ni inte fler barn? Vi kämpa i 7 år att få barn och av dem 2½ år via IVF och 11 insättningar, så efter det var vi färdiga med barnverkstan. Vårt psyke orkade inte mer med det. Jag fick också även svår ångest efter barnafödslen så min kropp och huvud sa skarpt NEJ till fler. Vår Izzy mår heller inte dåligt över det trots att jag kan få antydan till det när folk frågar och de anser att alla barn behöver syskon. Jag kan förstå hela tankebanan när de säger så, men alla orkar inte och mår heller inte bra. Så man ska inte bara ta för givet att alla orkar gå igenom flera graviditeter. Jag orka inte och det är inte det minsta egoistiskt. Det ansåg också BQ att vi skulle inte orka mer och han anser inte heller att jag är egoistisk för jag inte orka.

Vad har du varit sjukskriven för? Jag har en skada i nacken och i kombination med det utbrändhet. Haft det jättekämpigt och kommer inte bli helt återställd, men får hitta tillbaka till en fungerande vardag ändå. Går läsa mer om det här Mitt mående i min utmattning. Sedan jag skrev detta har jag gjort magnetröntgen på nacken så smärtan beror inte på utmattningen. Det är en skada med diskutbuktningar och atros i nacken. Samt i utbrändheten så känner jag att den påverkar min vardag genom att jag har lättare till gråt. Jag är glömskare än innan, samt jag blir tröttare. Jag jobbar heller inte heltid utan 75% och är tjänstledig 25%. Nacken styr också min vardag i olika utsagor vilket jag också kommer få leva med. Vissa dagar bra, vissa dåliga med olika symptomer och vissa dagar medel och hanterbart.

Vad för du i lön? Pengar

Jobbar du som förskolelärare eller barnskötare? Jag är utbildad barnskötare med många års erfarenhet. Jag börja jobba som 18 åring och nu 28 år senare besitter jag massa erfarnehet som sagt. Jag har även under 3 års tid jobbat som övrig tandvårds-personal på en privat tandläkarpraktik. Det var inget för mig trots att jag hade som en del i arbetet receptionistansvar där vilket jag tyckte var väldigt roligt.

Ja det är väl en klunga av de frågor jag brukar kunna få, men kommer inte på fler just nu. Jag kan skriva en del 2 om det en annan gång. Då handlar det nog mycket om produkter, makeup och sådant som folk frågar om. Jag kan skriva ner en sådan också nästa gång. Kan ju också vara roligt att höra.