5 personliga saker om mig – en bloggutmaning

Det här är en personlig bloggutmaning, det fick mig att fundera över vem jag är och vad som format mig. Det är tankar, drömmar och funderingar som format den jag är idag. Jag tycker att det är ett roligt sätt att lära känna personen bakom bloggen lite bättre. Samtidigt är det inte alltid man vill skriva tio långa punkter – ibland räcker fem för att ge en ärlig bild av vem man är.

Så här kommer mina fem första punkter. Kanske känner någon igen sig, kanske inte. Men det här är jag. Jag hoppas att min personliga bloggutmaning hjälper er att lära känna mig lite bättre.

1. Jag har väldigt svårt för människor med stort ego

Det här är nog en av de saker som tar mest energi från mig. Jag har några personer omkring mig som har väldigt stort ego och där allt på något sätt alltid ska handla om dem själva. De vill gärna höras mest, synas mest och ha rätt i nästan allt. Jag märker att jag blir väldigt trött av sådana möten. Jag går ofta därifrån och känner mig mindre än innan. Som om min egen röst inte riktigt fått plats eller som att mina tankar inte varit lika viktiga. Det är en känsla som är svår att beskriva, men den sänker mig verkligen.

Jag tycker om människor som kan lyssna lika mycket som de pratar, som visar intresse för andra och som får en att känna sig sedd. När balansen saknas blir det istället energikrävande och jag behöver ofta lång tid efteråt för att hitta tillbaka till mig själv igen.

2. Sport är verkligen inte mitt intresse

Det här brukar nästan chocka vissa människor, men jag är faktiskt inte särskilt intresserad av sport. Och då menar jag all sport – fotboll inkluderad. Missförstå mig inte. Jag har absolut inget emot att andra älskar sport. Tvärtom. Jag lever ju faktiskt tillsammans med två personer som är väldigt sportintresserade och hemma hos oss pratas det ofta om matcher, resultat och olika lag. Men det är helt enkelt inget som fångar mitt intresse. Jag kan lyssna en stund, men efter ett tag försvinner jag iväg i tankarna.

Däremot älskar jag att fotografera. När vi är ute vill jag gärna stanna upp, leta efter fina motiv, fånga ljuset eller bara ta den där bilden som känns speciell. Det kan nog upplevas som lite segt eller till och med smått irriterande för den som inte delar mitt intresse. Det roliga är egentligen att det blir precis samma sak. De tycker kanske att jag är lite ”dryg” när jag vill stanna och fotografera hela tiden, medan jag känner likadant när sport blir samtalsämnet nummer ett. Ingen av oss har egentligen fel – vi brinner bara för olika saker. Det är faktiskt ganska fint när man tänker efter. Jag har tidigare skrivit om mitt stora fotointresse här

3. Jag drömmer fortfarande om ett hus med hundar

Om jag fick önska helt fritt skulle jag nog bo i ett mysigt hus med en trädgård där en eller två hundar sprang omkring. Det är en dröm som funnits hos mig länge. Jag ser framför mig lugna promenader, tassar som möter en i hallen och en trädgård där man kan sitta med kameran och bara njuta. Samtidigt vet jag att den drömmen troligtvis inte kommer att bli verklighet. BQ vill inte bo i hus eller ha hund, och ett sådant beslut måste man förstås vara överens om.

Jag går inte omkring och mår dåligt över det. Jag är tacksam för det liv vi har. Men ibland kan jag ändå känna en liten sorg över den där framtidsbilden som jag burit med mig så länge. Inte en stor sorg – mer en stillsam känsla av att vissa drömmar faktiskt får stanna i just drömmar.

4. Jag uppfattas nog som lugn och anpassningsbar

Om någon skulle beskriva mig tror jag att många skulle säga att jag är lugn, trygg och ganska anpassningsbar. Jag har aldrig haft behov av att stå i centrum eller ta mest plats i ett rum. Ibland kan det nog göra att människor uppfattar mig som lite ”tråkig”. Inte för att jag är en tråkig person, utan mer för att jag inte är den som skapar dramatik, säger de mest oväntade sakerna eller alltid ska synas. Jag trivs faktiskt ganska bra med att vara den jag är. Jag behöver inte vara den som hörs mest för att känna mig värdefull. Jag tycker om lugna samtal, omtanke och människor som uppskattar det lilla.

Kanske gör det också att det inte finns så mycket skvaller kring mig. Jag sticker inte ut särskilt mycket och lever ett ganska vanligt liv. För vissa kanske det verkar ointressant, men för mig betyder det mest att jag får vara mig själv utan att spela någon roll.

5. Jag är uppvuxen i en kyrklig familj

Jag är uppvuxen i en familj där tron och kyrkan var en naturlig del av vardagen. Många av de värderingar jag har med mig idag kommer därifrån och de sitter fortfarande djupt rotade i mig. Samtidigt måste jag vara ärlig och säga att mitt liv ser annorlunda ut idag. Inte för att jag aktivt har valt bort det, utan mer för att livet förändras. Där jag bor nu finns egentligen ingen i min närhet som lever på det sättet och då blir det lätt att man inte tar sig tiden på samma sätt längre. Det betyder inte att allt är borta. Tvärtom. Många av de värderingar jag växte upp med följer fortfarande med mig. Respekt för andra människor, omtanke, att försöka göra gott och behandla människor väl är sådant som fortfarande känns väldigt viktigt för mig. Jag tror att livet ibland handlar mindre om exakt var man befinner sig och mer om vad man bär med sig i hjärtat. Där finns fortfarande mycket kvar från min uppväxt.

Det är faktiskt ganska nyttigt att stanna upp ibland och fundera över vem man är, vad man tycker om och vilka drömmar man fortfarande bär på. Det här var mina fem personliga saker om mig. Tack för att du tog dig tid att läsa och lära känna mig lite bättre. Kanske känner du igen dig i någon av punkterna? Berätta gärna i kommentarsfältet – det skulle vara roligt att höra dina tankar.

_{Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.}

_{Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!}

_{På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler}