Vardagsliv som pedagog och valpgos
Det finns veckor som bara rullar på och så finns det veckor när det känns som att precis allt händer samtidigt. Den här veckan har nog varit lite av det senare. Det har varit fullt upp på jobbet, mycket som ska planeras och fixas och samtidigt en del känslostormar både där och hemma. Inte nödvändigtvis bara dåliga saker, men många saker som tar plats i huvudet samtidigt. När man försöker räcka till på jobbet, hemma, som mamma, som dotter och någonstans även hinna med sig själv.Då blir man faktiskt ganska trött. Jag har tänkt flera gånger den här veckan att jag skulle behöva några extra timmar på dygnet. Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att allt faktiskt inte måste lösas på en och samma dag. Vissa saker får vänta till imorgon. Eller till nästa vecka.
Lättare sagt än gjort, så när helgen väl kom var den väldigt, väldigt välkommen.
Att få byta miljö gjorde mer än jag trodde
Mitt i allt det intensiva fick jag faktiskt en riktigt skön stund under min planeringstid i veckan. Jag valde nämligen att gå hem och sätta mig och läsa TRAS istället för att sitta kvar på jobbet. Så välbehövligt! TRAS står för Tidig registrering av språkutveckling och är ett observationsmaterial som hjälper oss pedagoger att få syn på barns språkutveckling i vardagen. Man tittar bland annat på språkförståelse, kommunikation, samspel, uttal, ord och meningsbyggnad. Tanken är ju inte bara att observera för observerandets skull, utan att vi ska kunna använda det vi ser i vårt fortsatta arbete. Var befinner sig barnet? Vad fungerar bra? Finns det något vi behöver ge fler möjligheter till? Hur kan vi utforma verksamheten så att den stimulerar språket?
För språket finns ju precis överallt i förskolan. I leken, vid maten, i samtalen, när vi läser och sjunger, vid påklädningen och i alla de där små stunderna som pågår hela dagen. Jag klockar min arbetstid när jag arbetar hemma, så jag satt precis den tid jag skulle. Men bara att få lämna jobbet rent fysiskt, komma hem och sätta mig i lugn och ro och läsa gjorde jättemycket. Det var faktiskt helt underbart. Ibland behöver man nog bara ett miljöombyte för att huvudet ska få lite ny energi.
Snart blir det Oskarshamn igen
Snart ska jag åka ner till Oskarshamn för att hjälpa mamma och pappa och försöka få lite mer ordning på vad de kan behöva framöver. Pappa har tack och lov kommit hem från sjukhuset och har repat sig efter lunginflammationen så här långt. Det känns väldigt skönt. Han får också den hjälp han behöver från hemtjänsten. Men jag behöver ändå åka ner och träffa biståndshandläggare och prata med hemtjänsten för att se vad mer vi kan göra för att underlätta och framför allt göra det tryggare hemma. Det kan handla om sådant som en spisvakt och andra praktiska saker. Sådant man kanske aldrig har ägnat en tanke tidigare, men som plötsligt blir väldigt viktigt. Mamma ska också göra ett nytt minnestest.
Det är speciellt när ens föräldrar blir äldre. Roller förändras lite utan att man egentligen märker exakt när det händer. Plötsligt är det andra saker man behöver hålla koll på, fråga om och hjälpa till att ordna. Man vill så gärna göra rätt och finnas där. Samtidigt måste man också försöka ta en sak i taget.
Högstadiet är verkligen igång
Mitt bland allt det där finns förstås det vanliga livet hemma. Träningen ska hinnas med. Izzy som verkligen har fått känna på att hon börjat högstadiet nu. Det är mer läxor, mer ansvar och betydligt fler saker att hålla reda på. Vi har även haft lite inbokade tider på skolan och de senaste veckorna har vi pluggat en hel del inför hennes orienteringsprov.
I fredags var det dags. De fick ha mobilerna med sig ifall de skulle gå vilse och mitt under orienteringen ringde Izzy till mig. Hon var ledsen eftersom hon hade svårt att hitta och efteråt var hon förstås orolig för att hon skulle få ett dåligt betyg. Men vet ni vad? bland måste man faktiskt få säga till sitt barn att det är okej. Självklart är skolan viktig. Självklart ska man försöka, plugga och göra sitt bästa. Men världen går faktiskt inte under för att just ett orienteringsprov inte gick som man hade hoppats. Det kommer fler uppgifter. Fler prov. Fler chanser. Kanske är det minst lika viktigt att lära sig det också. Att man kan misslyckas med någonting eller ha en riktigt dålig dag utan att det säger allt om vad man kan. Sedan får vi helt enkelt se hur det gick när resultatet kommer.
Valpgos hos min kollega
Idag fick jag däremot en betydligt mysigare stund. Jag var förbi min kollega som föder upp Petit brabançon, och just nu har hon valpar hemma. Alltså valpar. Behöver man ens säga mer? Det var såklart helt underbart att få klappa, gosa och mysa med de små. Det är någonting alldeles speciellt med valpar. Små tassar, små kroppar och de där ansiktena som gör att man blir alldeles fånig. Lilla mamma var minst lika mysig. Hon ville vara nära mig, gosa och gärna sitta i mitt knä. Så himla rar.
Petit brabançon är en liten belgisk sällskapshund och är den korthåriga varianten bland de tre närbesläktade belgiska griffonraserna. Det är små hundar men med desto mer personlighet. De är pigga, nyfikna, tillgivna och väldigt mycket sällskapshund. Ja… Jag blev faktiskt nästan lite sugen på en valp, haha. Det är ju livsfarligt att hälsa på någon som har valpar. När man sitter där och gosar känns tanken ”men en liten till skulle väl kunna få plats. En hund ska passa ens liv och det man själv vill ha även när den inte längre är en liten bedårande valp. Men superhärliga? Absolut.
Lite valpsjuk blev jag allt.
sweetwordsbymirre
Hej, välkomna till mig. Jag heter Mirre och jag är skribent här på sweetwordsbymirre. Jag lägger ut mycket recept från Viktväktarna, så ni kan njuta av dem här inne. Jag har även stort fokus på foto, resor, bakning, mode och andra tips. Jag är uppvuxen på Östkusten och vackra staden Oskarshamn. Numera är jag dalkulla och bor i södra Dalarna. Mamma till Izzy född 2013 och sambo sedan 2001 med min partner BQ. Välkomna hit.
9 Comments
Angelica Elversson
Ja du verkar ha haft fullt upp i veckan, det blir ju lätt så. Många roller som ska flyta på i ens liv. Hoppas du snart kan ha lite Mirre tid och bara vara du.
Ja språket är ju med i det mesta vi gör, vart vi än är. Bra att ni fångar upp sådant hos barn. Du verkar vara rätt person på rätt ställe!
Du har så rätt kring det med din dotter, man behöver inte ha högsta betyg, det räcker att man gjort det man kan, sen får man se. Bara man försöker. Jag hoppas hon kan inse det, men svårt i den åldern.
Skönt att din pappa mår bättre, tur dem har dig som vill sätta dig in kring hemtjänsten, inte alla som har barn som vill göra detta, utan låter det vara som det är. Du är verkligen en fin människa som ställer upp för din föräldrar!
Men glöm inte dig själv fina du!! Va rädd om dig, det finns bara en av dig!
corkystyle
Så skönt att din far har kommit hem från sjukhuset och repat sig efter lunginflammationen.Har haft lunginflammation en gång själv och det var inte kul. Hade en sänka på över 400 och 39 graders feber. Har själv spisvakt i min lägenhet och tycker det är en bra sak. Däremot har jag fått information att det är dyrt att sätta in. Däremot så är dettydligen lag på att det ska finnas i sådan lägenhet jag har. Att jag bor på ett boende.
fighterwomen09
Ja, varför händer det saker på en gång. Man
Önskar att en sak i taget kunde hända. Inte lätt ibland med alla roller man har 🩷.
Det var bra att du bytte miljö när du skulle läsa om TAS. Skönt att sitta hemma i skön soffa 😊.
Kan tänka mig att det blir lite ombytta roller när sina föräldrar blir äldre & behöver hjälp. Hoppas att det går bra med allt när du är där nere 🩷.
Högstadiet är lite hårdare. Men du gjorde det bra när Izzy ringde & var ledsen. Att det är okej att misslyckas. Ta nya tag nästa gång 🩷.
Mysigt med valp mys. Snällt av din kollega att ni fick komma & mysa med valparna.
Alla sorters barn blir man kär i. Tänker på bebisar, djurens ungar. Men som du säger. Det ska passa in i sin familjs liv 🙂.
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗
Karoleen
Jag tycker det är så intressant att läsa om andras jobb, dvs detaljerna, sånt man inte pratar om och varför det är viktigt. TRAS är inget jag är bekant med, men också givetvis en viktig del av din vardag. När man jobbar med barn tror många att det är en ”barnvaktningstjänst” men gisses så fel det är. Jag tror inte föräldrar faktiskt förstår hur mycket ni pedagoger verkligen gör för barnens utveckling. Superviktigt att ligga på barnets nivå men också att höja nivån om så skulle behövas och uppmuntra dem som är över sin nivå, det är ju minst lika viktig. Jag kommer så väl ihåg, hur irriterade mina föräldrar var på en pedagog i min brors klass (han är 6 år yngre än jag), för pedagogen tyckte att min bror var för ”utvecklad” till sättet. De tyckte inte att 5 åringar skulle förstå och kunna hantera människor på det sättet som kan kunde. Men mina föräldrar tyckte ju det var bara positivt att han var framåt, över sin kurva och ”smartare” än andra barn. Men de såg inte att han inte då lärde sig färdigheter som i att dela med sig och att inte alltid få sin vilja genom. Det tyckte de inte var viktigt för hans utveckling, vilket pedagogen tyckte. Men det är också därför min bror är extremt ”ego” och är störst bäst och vackrast (missförstå mig rätt jag älskar min bror, men han är inte den mest sympatiska och vänligaste alltid).
Du, det där med Valpgos är förödande! Jag skulle inte kunna gå därifrån utan en sån där liten sötkorv! Känner fluffigheten och deras mjukhet hela vägen hit!<3
Karoleen
Jag tycker det är så intressant att läsa om andras jobb, dvs detaljerna, sånt man inte pratar om och varför det är viktigt. TRAS är inget jag är bekant med, men också givetvis en viktig del av din vardag. När man jobbar med barn tror många att det är en ”barnvaktningstjänst” men gisses så fel det är. Jag tror inte föräldrar faktiskt förstår hur mycket ni pedagoger verkligen gör för barnens utveckling. Superviktigt att ligga på barnets nivå men också att höja nivån om så skulle behövas och uppmuntra dem som är över sin nivå, det är ju minst lika viktig. Jag kommer så väl ihåg, hur irriterade mina föräldrar var på en pedagog i min brors klass (han är 6 år yngre än jag), för pedagogen tyckte att min bror var för ”utvecklad” till sättet. De tyckte inte att 5 åringar skulle förstå och kunna hantera människor på det sättet som kan kunde. Men mina föräldrar tyckte ju det var bara positivt att han var framåt, över sin kurva och ”smartare” än andra barn. Men de såg inte att han inte då lärde sig färdigheter som i att dela med sig och att inte alltid få sin vilja genom. Det tyckte de inte var viktigt för hans utveckling, vilket pedagogen tyckte. Men det är också därför min bror är extremt ”ego” och är störst bäst och vackrast (missförstå mig rätt jag älskar min bror, men han är inte den mest sympatiska och vänligaste alltid).
Du, det där med Valpgos är förödande! Jag skulle inte kunna gå därifrån utan en sån där liten sötkorv! Känner fluffigheten och deras mjukhet hela vägen hit!<3
Annika
Så skönt att pappa har kommit hem igen. 💕
Skönt att du även ska till dem senare. Lättare att sköta möte på plats.
Tänk så olika kommuner jobbar med olika material. TRAS jobbade vi med för över 15 år sen. Men det blev dock inte så långvarigt arbetsmaterial. Kom inte ihåg varför det försvann men det gjorde det. Det dök kanske upp nått nytt material vi skulle testa. Känns ibland som kommunerna hoppar på grejer som låter bra.
Spännande men även utmanande att börja högstadiet. 💕
Blondina
Mycket att göra i veckan låter de som, ouuuff.. sj skulle jag ha jobbat men ligger förkyld igen så är lite frustrerande. Fin du är btw 🙂 Åhh vilka sötnosar, saknar att ha hund ibland men det fick bli katt ist 😀 Kraaaam
Marianne
Precis! Man kan inte göra mer än sitt bästa.
Så jobbigt när föräldrarna blir gamla och man behöver byta roller, hoppas ni kan komma fram till något bra för er alla.
Mina föräldrarär borta sen länge men stefans mamma är 82 snart, hon klarar att bo själv, med hemtjänsten som hjälper henne med medicinerna, men S får hjälpa henne en del, det svåraste är väl oron kan jag tänka.
Att du vågade gå och gosa medvalpar, det är ju precis som du säger, livsfarligt:)
Marianne
Jag skrev fel, S´s mamma är 92 år!