När hemmet behöver vara en viloplats
Att arbeta med människor tar energi
Jag arbetar med barn varje dag. Det är ett arbete jag bryr mig om och lägger mycket av mig själv i. Men det många inte ser är hur mycket energi det också kräver — mentalt, känslomässigt och socialt. För 3,5 år sedan blev jag sjukskriven för hjärntrötthet/utmattning. Även om det har blivit bättre sedan dess känner jag fortfarande att det måendet kommer och går i perioder. Vissa perioder fungerar livet ganska bra och energin räcker längre. Andra perioder känns det som att kroppen och hjärnan går på sparläge igen. Som att allt blir tyngre, ljud högre och intryck svårare att sortera. När arbetsdagen är slut är jag ofta fortfarande “på”. Hjärnan fortsätter sortera ljud, intryck, samtal, konflikter och behov långt efter att jag gått hem. Samtidigt lever jag fortfarande med hjärntrötthet och en känslighet för stress och för många intryck.
Det gör att sådant som andra kanske upplever som småsaker kan bli väldigt stora för mig. Ljudnivåer. Många människor. Ständiga samtal. Att behöva vara social. Att aldrig riktigt få tystnad.
Det handlar inte bara om besök hemma
Jag vill också vara tydlig med att det här inte bara handlar om att mitt barn vill ha kompisar hemma. Det kan lika gärna handla om mina egna vänner, middagar, afterwork, släktträffar eller familjedagar. Sådant som egentligen är trevligt och som jag innerst inne vill orka med mer av. Men ibland finns inte orken där. Det handlar inte om ovilja. Inte om att jag inte tycker om människor. Inte om att jag inte vill umgås. Utan om att energin helt enkelt inte alltid räcker till. Det är kanske det som är svårast att förklara för andra — att man kan vilja något och samtidigt inte orka det.
Längtan efter lugn
Ibland längtar jag bara efter lugn. Efter att få komma hem och bara vara med min familj utan fler intryck, fler röster eller fler människor runt omkring mig. Och ändå kan det väcka skuld. För samtidigt vill mitt barn gärna ha kompisar hemma. Då kommer tankarna: Är jag självisk? Är jag tråkig? Tänker jag bara på mig själv? Men sanningen är att återhämtning inte är egoism. Jag älskar att ha Lotta eller Bella hemma hos oss. Fast det kan ibland också inleda till stress då det också blir krav på en då man har hund hos sig. Fast mestadels underbart, hund piggar verkligen upp. Lotta är ju min favorit, fast jag är stormförtjust i Bella också. Fast Lotta känner av mig i alla lägen och anpassar sig. Kolla bara på henne nedan vilket lugn hon vill ge mig där. Saknar henne, men hon kommer imorgon och stannar över helgen ❥
När hjärnan säger stopp
Att vara utmattad handlar inte om att man inte tycker om människor. Det handlar inte om att man inte älskar sitt barn eller vill att hen ska ha vänner och ett tryggt hem att vara i. Det handlar om att kroppen och hjärnan ibland säger stopp långt innan viljan gör det. Idag hade min dotter en kompis hemma. De skrattade, flamsade och hade roligt tillsammans — precis så som barn ska få göra. Jag är glad att hon har vänner, glädje och trygghet omkring sig. Men samtidigt blev min hjärna helt överbelastad.
Det som för andra kanske bara låter som vanliga barnskratt och liv hemma kan för någon med hjärntrötthet kännas som att hela systemet kraschar. Efteråt blev jag sängliggande. Helt slut. Med en känsla av att bara vilja gömma mig från alla ljud och intryck. Och det är svårt att förklara för någon som inte själv upplevt det. För på utsidan kanske det ser ut som att man “överreagerar”. Men på insidan känns det som att hjärnan inte orkar ta emot en enda sak till.
Att hela tiden pressa sig själv
Många som lever med hjärntrötthet blir experter på att pressa sig själva för länge. Man biter ihop. Orkar lite till. Säger ja fast energin egentligen redan är slut. Och till slut märks det i hela livet — i tålamodet, sömnen, känslorna och relationerna. Jag tror att fler behöver förstå att gränser inte alltid handlar om ovilja. Ibland handlar de om överlevnad och återhämtning. Det borde vara okej att säga: “Jag behöver lugn idag.” Inte för att man älskar sin familj mindre. Utan för att man försöker hålla ihop sig själv också.
Vad man kan göra som familj
Jag tror också att det här är något man behöver möta tillsammans som familj. För när någon lever med utmattning eller hjärntrötthet påverkas ofta hela vardagen — inte bara den som är sjuk. Det viktigaste är kanske att försöka förstå varandra istället för att döma varandra.
- Våga prata om vad som faktiskt tar energi.
- Planera vissa dagar för vila och andra för socialt umgänge.
- Hjälpas åt hemma så inte allt ansvar hamnar på en person.
- Respektera när någon säger att hjärnan behöver lugn, även om det inte syns utanpå.
För barn behöver också se att vuxna får sätta gränser och ta hand om sitt mående. Små lösningar som kan göra stor skillnad.
Kanske kan lösningen ibland vara:
- Bestämda kompisdagar
- Lugna kvällar utan besök
- Att kompisar ibland är hos någon annan
- Att den vuxna som har mer energi tar större ansvar de dagarna
- Eller bara att få en stunds tystnad innan man orkar vara social igen
Små saker kan göra stor skillnad. Ingen familj fungerar perfekt hela tiden. Men mycket blir lättare när man känner att man är ett team — inte mot varandra, utan med varandra. Hur gör ni i samma situation, hur har ni hanterat er stress eller utbrändhet? Ska ärligt erkänna att då jag korrektur läste blogginlägget så brast jag ut totalt i gråt. Jobbigt, men samtidigt nyttigt att skriva av sig. För mig och även för andra i samma situation.
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
√ Mitt svar från Magnetröntgen
√ Diskutbiktning – Magnet svar
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
”Foton kan redigeras i Photoscape, Canva eller lätta småändringar (styling) i ChatGPT”
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
sweetwordsbymirre
Hej, välkomna till mig. Jag heter Mirre och jag är skribent här på sweetwordsbymirre. Jag lägger ut mycket recept från Viktväktarna, så ni kan njuta av dem här inne. Jag har även stort fokus på foto, resor, bakning, mode och andra tips. Jag är uppvuxen på Östkusten och vackra staden Oskarshamn. Numera är jag dalkulla och bor i södra Dalarna. Mamma till Izzy född 2013 och sambo sedan 2001 med min partner BQ. Välkomna hit.
Kommentarer
dixiwonderland.com
Du beskriver detta så himla bra. Jag har så många vänner som blivit utmattade och det är ett helvete att komma tillbaka ifrån. Väldigt starkt av dig att dela med dig. Hoppas verkligen att du kommer må bättre snart. Du verkar vara en så himla fin person och förtjänar att må bra.
sweetwordsbymirre
Tack vad gullig du är, tack detsamma. ja det är så sårbart och man är så skör emellanåt. Det syns inte utåt, man kan föreställa sig, men det kommer alltid i kapp. Tack för alla fina ord och omtanke
Ulrika
Jag håller verkligen med du verka vara en härlig person. Kram ta hand dig och din fina familj. Trevlig helg. 🌺
sweetwordsbymirre
Tack vad fint skrivit, tack detsamma Kramar
marianne
Tack, så mitt i prick du beskriver detta, jag gråter också nu när jag läser, att du ska ha det så svårt, men du verkar ha en fin och hänsynsfull familj. Det är verkligen en balansgång mellan vija och orka, där viljan oftast tar över och man mår skit efteråt. Och att utmattningen påverkar alla runtomkring en är jobbigt då de inte förstår eller kan sätta sej in i hur denna sjukdom fungerar.
Utmattningen blir man ju aldrig frisk ifrån, men som du skriver, den kommer och går. Rätt som det är ramlar man ner i mörkret, livet blir som en berg och dalbana, jag fick min utmattning för ca 10 år sedan, och efter sonen blev sjuk och sedan lämnade mej för drygt två år sen har det varit en ständig kamp.
Kram
sweetwordsbymirre
Oh vad fin du är, så fint att du känner känslor då du läser. Samt det är ju på gott och ont, för man vill ju inte att någon ska må dåligt. Fast ändå så kände jag då jag skrev att detta kommer nog någon känna igen sig i. Märker ju att det är fler som gör det. Ja man blir aldrig läkt, för ett samhälle är att inte skapt så att man kan komma ikapp, för det är så mycket måsten hela tiden och kroppen sköter mycket stress själv och känner av sress som vi själva i sinnet inte kanske känner just då utan man kör bara på. Kram till dig och tack för de fina orden och omtanken <3
Sandra
Ingenkäning som bara den. Jag har ju ingen stress tröskel alls, bara det som medicinerna ger, och jag blir lätt belastad när det är mycket ljud särskilt höga ljud. Blir som man trampar vatten med vatten över öronen nästan.
Jag håller med dig man måste få ha dagar då man har det lungt och andra dagar som man kan göra något eller ha vänner över. Det är jätte viktigt med återhämtning och vila. Speciellt om man jobbar på ett krävande jobb.
Toppen inlägg som jag tror många känner igen sig i eller har lärt sig något nytt utav. Så tack 🙏
sweetwordsbymirre
Tack för omtanken och ja försötod nästan att flera skulle känna igen sig i detta inlägg vilket såklart är på både gott och ont. Ledsamt att samhället skapar oss att må så här, Tack vad fint att du uppskattar mitt inlägg, Kram till dig
Lena
Jag vet exakt den känslan. Jag har inte råkat ut för utmattning men denna hjärntrötthet man kan få tack vare en intensiv period med höga ljud och snabba vändningar gör en helt slut. De dagarna går jag hem och lägger mig i sängen med Youtube på i korta stunder och slumrar till ibland. Energin är verkligen på högst 1-2% och man känner sig helt slutkörd. I dem stunderna känner jag mig sig så osocial och vill gärna låta bli födelsedagar, middagar med mera. Då behöver jag vad jag kallar en ”helg i sängen med serier”
sweetwordsbymirre
Ja men precis exakt den känslan och det är ju svårt då man har barn för de har ju full skubb hela tiden och pickar på uppmärksamhet. Mer ljud än man orkar emellanåt. Vi har ju bara ett barn, men det härleder därför då till oftare besök av kompisar eller mycket uppmärksamhet. Dock är jag inte missnöjd, men det är som jag skrev och du gör att man orkar inte ljud ibland- Må så gott hoppas att du har en bra helg
Hannas krypin
Jag jobbar inte med barn men med äldre och sjuka människor. Det tar mycket energi och vissa dagar orkar jag ingenting när jag kommer hem utan vill bara vila. Så jag kan tänka mig hur mycket energi det går åt för dig som dessutom har haft en utmattning. När kroppen inte vill får man verkligen anpassa sig och göra justeringar i vardagen. Dina sista idéer i inlägget tycker jag är riktigt bra.
sweetwordsbymirre
Tack vad roligt att inlägget uppskattas. Samt ja staplar man upp det sådär kommer man ju på fler saker efterhand. Sådana här inlägg brukar jag uppskatta och märker att fler uppskattat detta. Ja det tar energi när man kräver vara social och i ett så som i våra yrken.
Annika
Jag har också varit in i den där berömda väggen.
Har dock inga barn som bor hemma och liksom vill ha kompisar hemma o så.
Det var bara maken också jag. Men känner igen allt det där ❤️
Men jag har blivit mycket duktigare på att säga nej, tacka nej o avstå. Vare sig det gällt AW, ställa upp o byta förskola för min tjänst egentligen inte behövs på aktuell förskola. Men stod på mig o sa att det kommer inte att funka att liksom börja om.
När jag väl började jobba igen så var det liksom jobb, hem o sova/vila innan det ens var möjligt med frisörsbesök, tandläkarbesök och annat.
Nu är det mer ok med direkt görande efter jobbet.
Men märker fortfarande när det blivit för mycket. Som t.ex. storkalas m massor med ljud osv.
Men men.. Va gör man?❤️
Bara att se till att man återhämtning i nån dag efter. Och planera så man internat för mycket aktiviteter en o samma vecka.
sweetwordsbymirre
Ja den där väggen är jättejobbig, och ibland träffar man hårt eller bara litegrann det är så olika. Fint att många känner igen sig i mina rader och det också kan ge något
Blondina
Jo när man jobbar med människor så tar de energi.. men älskar att jobba med människor men i dagsläget med knät så går det inte 😦
sweetwordsbymirre
Jag älskar också mitt jobb, men det är för mycket ljud och rörelse emellanåt