Min Vardag

När man måste inse och stanna upp!

Nu är det F R E D A G igen och idag var det sista dagen för en kollega på min avdelning. Hon har haft långvikariat hos oss till augusti ut. Vi kommer sakna henne jättemycket och hon har fått en blomma av oss, samt en full burk med godis. Hon gillar inte lakrits och tycker mest om sura och sega godisar, samt choklad. Jag tror att jag fyllde en burk med det som hon kan gilla. Hon vart rörd och glad och fick några tårar, det var fint att se. Jag skrev även en personlig fin hälsning på kortet från oss, men det får vara bara för henne, men ni ser fina kortet i alla fall.

På måndag och tisdag har vi P U D, efter det sedan kommer den kollegan som kommer fortsatt ha anställning att börja hos oss. Kollegan som haft långvikariat blir tyvärr arbetslös, men jag tror att hon kommer tillbaka snart igen.

Varför är de så extremt envisa!

Vet ni, jag är ganska slut i skallen och kroppen. Det är så mycket kring min mamma och pappa. Pappa är gammal och staplig och har ramlat två gånger. Han har slagit i huvudet och ryggen. Han fick åka in med ambulans i lördags och de röntga och undersökte honom. Det visade sig att han inte fått någon blödning i huvudet, men hans höft har fått en liten touch. När de röntgade lungorna såg de att han har lunginflammation. Mamma är bara mer och mer vimsig och kan helt enkelt inte sköta om varken sig själv eller pappa. Det brister både med hygien, mat, städning osv.

Vill inte skriva för mycket. Hon har så tydligt demens så det går inte ta miste på. Trots det så har hon inte fått den utlåtandet av dr. Jag väntar på att hon ska få återbesök dit för ny utrevning och undersökning. Allting tar sådan ohyggligt lång tid.

Det är ordnat med hemtjänst och de kommer och sköter om dem. Trots det så säger hon VARJE DAG att hon inte ska ha någon hjälp. Just nu säger pappa JA till hemtjänst och mamma säger JA, men säger sedan direkt NEJ igen. Det växlar väldigt snabbt. Under 1 månads tid kommer de att komma dit och kolla pappa, men mamma vägrar vissa stunder hjälp, samt nästa stund är det jättebra.

Det tär på ens egna kropp

Jag har full förståelse för att det är jobbigt att det är där i deras privata hem som andra människor ska komma och gå i. Jag har full förståelse att man inte vill inse att man är i så pass dåligt skick att man inte klarar sig själv. Det är många faktorer jag har förståelse för. Fastän om de inte får hemtjänst och hjälp med sina medeciner och sådant, så kommer pappa få jättedåliga värden, han hälsa kommer påverkas. Mamma kommer bara bli mer och mer virrig och hon klarar inte av pappa. De såg på sjukhuset att pappas hygien var dålig, även att hans kropp var svag och det berodde också mycket på att de inte äter ordentligt.

Detta tär på en kan jag lova och jag känner mig nästan maktlös. Tur att jag har mina powerwalks, träning, vänner, BQ och Izzy och familjen. Tillgång till två underbara hundar

MISSA INTE MINA ANDRA BLOGGINLÄGG

 Mer Blogginlägg från sweetwords

Välkommen åter och ser fram emot att ses igen

Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept

sweetwordsbymirre.se

Hej, välkomna till mig. Jag heter Mirre och jag är skribent här på sweetwordsbymirre. Jag lägger ut mycket recept från Viktväktarna, så ni kan njuta av dem här inne. Jag har även stort fokus på foto, resor, bakning, mode och andra tips. Jag är uppvuxen på Östkusten och vackra staden Oskarshamn. Numera är jag dalkulla och bor i södra Dalarna. Mamma till Bellis född 2013 och sambo sedan 2001 med min partner BQ. Välkomna hit.

20 Comments

  • Petra

    Inte lätt att bli gammal ,känner så väl igen detta med mina svärföräldrar ,jag tyckte det luktade illa och kläderna var inte de renaste och nu har svärfar flyttat till hem varannan v så svärmor får vila upp sig lite och även hon är dement och nu har de fått hemtjänst som kommer flera ggr per dag men det ogillas.

    Kram

  • Madde

    När ens gamla föräldrar vägrar hjälp. Det är så svårt. Säger någon nej är det ett nej. Ibland är lagarna skeva, och tror att många inte förstår hur det ser ut som. Mamma vägrade all form av hjälp. Pappa tog väl emot, som tur var och det gick väldigt fort med allt. Jag jobbar ju inom samma område och tryckte väl på rätt knappar.

  • Elina

    Vilken jobbig och tärande situation med dina föräldrar, kan bara anta hur tufft och jobbigt det måste vara. Speciellt när man bor långt ifrån.

  • fighterwomen09

    Så skönt med helg.
    Det är en prosses med förändringar. Å det är jobbigt att ta avsked från någon som man trivs jobba med. Det är svårt att inte skapa en relation med någon som är trevlig. Vi får hoppas att hon kommer tillbaka till er.

    Inte lätt när anhöriga blir äldre & behöver hjälp. Oftast är det så att de kanske aldrig har bett om hjälp under sitt liv. Måste börja göra det. Det är absolut ingen svaghet att be om hjälp. Utan mer en styrka. Kan man inte göra en sak själv & någon annan kan göra det. Så är det positivt.
    Skönt att din pappa accepterar hemtjänst nu då. Å vad skönt att dem har fått hemtjänst! 🙂.

    Jag förstår dig lite. Har en farmor som bor på senior boende. Har hjälp av hemtjänsten. Men hon vet hur hon vill ha det & är perfektionist. Kan ställa till det.
    Men jag lider med dig vad detta tar energi från dig ❤️. Bästa skulle vara om dem kom in på ett service boende eller ett hem. Så dem får hjälp. Så du kan släppa lite. Så bra att du kan luta dig & hämta energi från din familj & så.

    Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗

  • corkystyle

    Förstår att det är jobbigt att se sina föräldrar bli dåligare. Demens är en hemsk sjukdom och jag minns när min farmor blev sjuk. De upptäckte det då hon bland annat hittades på stan mitt i natten med bara nattlinne på sig. Det är en sjukdom som är värst för oss anhöriga. Hoppas din mamma får utredning snart så hon kan få rätt hjälp.

  • Lillan Kind

    Förstår din känsla av nästan maktlöshet. För i praktiken är det ju så när man har föräldrar som verkligen är i skriande behov av hjälp, men vägrar ta emot den. Eller som behöver och vill ha den, men inte får den. Oron var hemsk t ex när otroligt vimsiga svärmor som svimmade här och där vägrade sluta köra bil. Det var tur att hon bara körde på döda ting innan min man lyckades få henne att ge upp bilkörningen. Hon ville varken ha rullator eller larm fast hon verkligen behövde båda. Säger inte mer än att det har blivit mycket svåra konsekvenser. Nu har hon iallafall tillsist fått en denensdiagnos. Visst har man som du skriver förståelse. Men man måste verkligen lägga sig vinn om att inte gå ner sig själv av situationen. Ta hand om dig, och bra att du har sånt som ger dig påfyllning också

  • Amanda Kanterfors

    Vad tråkigt att eran kollega skulle sluta, men godisskålen hon fick och hälsningen var verkligen fint. Hoppas att dina föräldrar tar emot hjälpen från hemtjänsten. Något jag har insett är att det är bra att få hjälp 🙂

  • Lena

    Det där är så kämpigt och jag förstår att det tär på dig sånt kan verkligen dränera en på alla energi både känslomässigt, psykiskt och fysiskt. Jag hoppas att ni alla kan få den hjölp ni behöver för det kommer behövas. Önskar att du får en paus i allting även om det är svårt. Riktigt tungt att höra att du behöver gå genom detta!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *