Att börja högstadiet – när livet kommer emellan
Hej vet ni, den här veckan kom verkligen livet emellan. Det har varit fullt upp med jobb, träning, familjeliv och ett huvud som känns ganska fulltankat när kvällen kommer. Mitt jobb går i ett högt tempo och när arbetsdagen är slut finns det inte alltid så mycket energi kvar. Så är det ju det här med att börja högstadiet. Izzy har precis börjat och det har varit en del känslostormar kring allt det nya. Jag har behövt lägga mycket tid och energi där. Som mamma vill man ju finnas där när känslorna blir stora, lyssna, prata och försöka hjälpa till att reda i dem. Så bloggen har helt enkelt fått stå tillbaka lite.
Jag har faktiskt prioriterat bort blogginläggen några kvällar också. Inte för att göra något jag måste, utan för att göra något jag tycker är roligt. Jag har bland annat suttit och skapat årets höstheader till bloggen, som nu är klar. Ibland behöver hjärnan få vara kreativ utan att behöva formulera en massa tankar. För inspirationen till att skriva har inte riktigt funnits där heller. Däremellan har det såklart varit alla de där vanliga vardagssakerna också. Jag har bland annat hunnit klippa mig, fått till flera promenader och en välbehövlig fika med en vän ♡
Att börja högstadiet väcker tankar
Som jag skrev så fikade jag med en nära vän idag som jag inte träffat på alldeles för länge. Våra döttrar har känt varandra sedan innan de föddes (föräldregruppen) och är fortfarande bästa vänner, samtidigt som vi mammor också blivit nära vänner. Det är ganska fint ändå. Vi kom in på våra egna högstadieår och insåg hur olika vi minns dem. Hon minns högstadiet som en av de roligaste perioderna i sitt liv. Jag minns det nästan tvärtom. Att börja högstadiet är trots allt en stor omställning, och jag tror att mycket behöver få landa i sin egen takt.
Det var under de åren som jag blev sjuk i ätstörning. Jag blev ordentligt sjuk och även om jag sedan länge är frisk är det en erfarenhet som har satt sina spår. Därför tror jag också att jag reagerar extra starkt på den utseendefixering som unga möter idag.
Tankarna som mamma
Izzy berättade nyligen om sådant hon sett på TikTok, där unga tjejer uppmuntrar varandra att gå ner i vikt under kategorin siffran sjunker. Det gör ont i mig att höra. Jag vet hur snabbt tankar om kropp och utseende kan bli något mycket större. Vi pratar mycket om det här hemma. Om kroppar, ideal och den skeva bilden av att man måste se ut på ett visst sätt för att vara fin eller duga. Det finns ingen mall. Vi ser olika ut. Vi har olika kroppar, ansikten och personligheter. Det är precis så det ska vara.
Som mamma önskar man ibland att ens barn kunde få låna ens ögon för en stund. Bara för att få se det jag ser. En fantastisk tjej som är så mycket mer än det hon möter i en spegel eller på en skärm. Jag kan inte skydda Izzy från allt som kommer med tonåren. Jag kan bara finnas bredvid, lyssna, prata och fortsätta påminna henne om att hennes värde aldrig sitter i hur hon ser ut. Kanske behöver jag påminna mig själv om något liknande när det gäller vardagen. Jag kan inte hinna med allt hela tiden. Jag har ju skrivit tidigare om återhämtning och om hur olika saker faktiskt kostar energi. Det är något jag fortfarande behöver påminna mig själv om. Även sådant jag tycker om tar plats och energi, och att det därför ibland måste få vara okej att välja bort annat
Jobbet, träningen, familjen, BQ, vännerna och de där kvällarna i soffan framför en serie måste också få finnas. Ibland kommer bloggen längre ner på listan – och det får faktiskt vara okej ♡
För livet händer ju inte mellan blogginläggen – Det är livet som blir blogginläggen.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Den sista semesterveckan
Den sista semesterveckan är här. För bara några veckor sedan kändes det som att sommaren aldrig skulle ta slut, men nu märks det att vardagen sakta börjar göra sig påmind. Tempot förändras, fler och fler återgår till jobbet och dagarna ser inte riktigt ut som de gjorde i början av semestern. Jag har funderat en del på hur den här tiden känns. Inte bara för att semestern snart är slut, utan också för att det lätt blir en känsla av att man borde ta vara på varje ledig dag. Som om varje soltimme måste fyllas med planer, utflykter eller aktiviteter. Samtidigt längtar nog många av oss egentligen efter det semestern är till för – att få återhämta sig.
Idag blev en sådan dag som fick mig att stanna upp och tänka lite extra.
När vardagen sakta smyger sig tillbaka
Den sista semesterveckan är här och jag märker att dagarna inte riktigt ser ut som de gjorde för bara någon vecka sedan. Sakta men säkert börjar vardagen smyga sig tillbaka. BQ har börjat jobba igen och flera av mina närmaste vänner är också tillbaka på sina arbeten. Izzy har tillbringat mycket tid med sina kompisar den senaste tiden, vilket känns helt naturligt. Samtidigt har jag märkt att det blir lite svårare att planera dagarna när fler och fler återgår till sina rutiner. Jag tycker om att göra saker på egen hand, men vissa utflykter blir faktiskt roligare när man har någon att dela dem med.
Idag blev det däremot en helt annan dag. Regnet smattrade mot rutorna redan från morgonen och Izzy valde att stanna hemma. Vi hade inga planer, inget vi behövde hinna med och ingen stress över att passa tider. Det blev en lugn dag tillsammans, och när jag satte mig med en varm chailatte insåg jag hur skönt det faktiskt var att bara få vara.
När regnet tar bort pressen
Det kanske låter lite märkligt, men ibland känns regniga dagar nästan som en lättnad. När solen skiner kan jag ibland känna en slags semesterstress. Det känns som att jag borde vara ute, hitta på något eller ta vara på varje minut av semestern. Som om en lugn stund hemma plötsligt blir mindre värdefull bara för att solen råkar skina. Jag vet inte om du känner igen dig, men jag tror att många gör det. Vi matas ständigt med bilder av perfekta sommardagar fyllda av bad, utflykter och aktiviteter. Det är lätt att jämföra sig och känna att man borde göra mer. Att känna semesterstress är vanligare än man tror och inte så hälsosamt, man behöver stanna upp och låta sig bara vara.
Men idag påminde regnet mig om något viktigt. Det är faktiskt okej att stanna hemma. Att tända ett ljus, läsa några sidor i en bok, fixa lite här hemma eller bara njuta av en kopp chailatte medan regnet faller utanför fönstret. De stunderna är minst lika värdefulla.
Återhämtning ser olika ut för oss alla
Jag tror att vi ibland glömmer bort vad semestern egentligen är till för. För mig handlar den inte om att fylla varje dag med aktiviteter. Visst tycker jag om att åka iväg ibland, ta en promenad med Lotta eller strosa en sväng på stan. Men jag uppskattar minst lika mycket de lugna dagarna när livet får gå i ett lite långsammare tempo. Den sista semesterveckan behöver inte kännas som en nedräkning där man måste hinna med allt innan vardagen börjar igen. Kanske är det tvärtom. Kanske är det just nu vi ska ge oss själva lite extra tid att landa och samla ny energi. För mig blev den här regniga dagen en påminnelse om att återhämtning inte alltid handlar om att göra mer – utan ibland om att göra mindre.
Och vet du? Det känns faktiskt helt okej.
Hur känner du?
Känner du också av en viss semesterstress när solen skiner och semestern börjar gå mot sitt slut? Eller tycker du om de där lugna dagarna när det inte finns några måsten? Berätta gärna i kommentarsfältet. Jag tycker alltid att det är lika roligt att läsa era tankar.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Utbrändhet och återhämtning – Kostar energi
Jag idag när jag och Lotta tog en lunch med min fina vän Lena. Byxorna är gammelrosa, ser tydligen beige ut i skuggan Utbrändhet och återhämtning är viktigt at ta hänsyn till: Sedan i söndags har jag tagit en paus från i princip allt som tar energi. Det har varit tyst här inne och det har funnits en anledning till det. Förra veckan var utan tvekan en av de finaste på väldigt länge. Vi hade fantastiska dagar i Höga Kusten, skrattade, umgicks och skapade minnen som jag kommer bära med mig länge. Det var precis vad jag behövde – och samtidigt blev det också en påminnelse om hur utbrändhet faktiskt fungerar.
Utbrändhet och återhämtning – Kostar energi
Det är lätt att tro att man bara blir trött av stress, krav och jobbiga situationer. Men för den som lever med utbrändhet fungerar det inte riktigt så. Även positiva upplevelser kräver energi. Nya intryck, många människor, resor, aktiviteter och alla känslor som kommer med härliga dagar gör att hjärnan arbetar konstant. När man redan har ett nervsystem som går på sparlåga kan även det allra roligaste leda till att kroppen säger ifrån när man kommer hem. Precis det hände mig.
Den enorma tröttheten kom tillbaka och min nackutlösta spänningshuvudvärk gjorde sig påmind igen, något jag skrev om i mitt förra inlägg. Kroppen sa helt enkelt stopp och jag valde att lyssna på den. Därför har jag prioriterat vila, promenader och träning i den mån jag orkat framför allt annat de senaste dagarna. Jag tror att det är viktigt att prata om det här. Bara för att man ler på bilder, har haft en fantastisk resa eller verkar må bra betyder det inte att kroppen inte betalar ett pris efteråt.
Izzy när hon sov över hos min kompis J och hennes familj, samt hennes dotter E rum Samtidigt blev Izzy sjuk igen
Mitt i allt detta blev också Izzy sjuk igen. Jag berättade innan vi åkte att hon inte mådde bra, men då repade hon sig lyckligtvis. Tyvärr började hon få ont i örat i söndags. Vi avvaktade några dagar eftersom det ibland kan ge med sig av sig självt. Under tiden sov hon över hos en nära vän och deras dotter. Det var inget konstigt med det, men jag tror att hon själv inte riktigt kände efter hur ont hon faktiskt hade när hon var iväg. Jag tappade ju också lite kontrollen då, ja jag är en hönsmamma och kanske är lite för tjatig och frågar.
Igår fick vi en akuttid på vårdcentralen där en distriktsjuksköterska undersökte hennes öra. Hon konstaterade att det handlade om en hörselgångsinflammation. Vi fick Terracortril som hon ska behandla med i sju dagar.
Natten som gjorde mig riktigt orolig
Trots behandlingen blev natten väldigt tuff. Klockan två väckte Izzy mig gråtandes av smärta. Hon hade fruktansvärt ont och låg bara och kved. Jag gav henne smärtstillande och satt bredvid henne, strök henne över håret och försökte lugna henne tills medicinen började hjälpa. Till slut somnade hon om. Hade smärtan inte gett med sig hade vi självklart åkt in akut. När vi var på vårdcentralen tidigare under dagen hade de frågat om hon hade feber, vilket hon inte hade då. Men senare på kvällen kom febern ändå, och då steg oron direkt.
Varför jag reagerar så starkt på öronvärk
Det finns en anledning till att jag aldrig tar öronvärk lätt. En öroninflammation kan i vissa fall utvecklas snabbt om den inte behandlas i tid. Svullnaden och inflammationen kan bli så kraftig att ansiktsnerven påverkas, vilket kan ge en tillfällig ansiktsförlamning. Min egen syster har drabbats av det två gånger. Jag har själv varit väldigt nära. Det minns jag fortfarande den dagen så tydligt. Jag hade sökt vård men blivit hemskickad med beskedet att avvakta. Under eftermiddagen blev smärtan så intensiv att det kändes som om hela käken skulle sprängas. Bakom örat hade det svullnat upp till en stor knöl och jag åkte in akut.
Där såg de direkt hur allvarligt läget var. Jag fick en remiss direkt efter de haft telefonkontakt till öron-, näs- och halskliniken i grannkommunen och personalen sa att jag inte ens fick köra bil dit själv eftersom inflammationen påverkat mig så mycket. Då blev jag tillsagd att ringa någon, jag ringde BQ från akuten och bad honom hämta mig. Jag minns fortfarande hur sjuksköterskan tog över telefonen och förklarade att han behövde komma direkt. När jag kom till specialistkliniken blev personalen förvånad över att jag tidigare hade skickats hem. De uppmanade mig att göra en anmälan till Patientnämnden, vilket jag också gjorde. Det som gjorde mest ont var nästan inte själva inflammationen – utan kommentaren jag fick innan jag skickades hem.
”Du ser inte så sjuk ut.” Sedan påpekade läkaren att jag faktiskt hade orkat sminka mig. De orden har stannat kvar hos mig. Att bli bedömd utifrån sitt utseende istället för sina symtom gjorde mig både ledsen och frustrerad. Man kan vara riktigt sjuk även om det inte syns utanpå. Den upplevelsen har gjort att jag aldrig tvekar att söka vård när det gäller öronvärk.
Därför ringde jag igen i morse
Med den erfarenheten i bagaget ringde jag vårdcentralen direkt i morse. Jag ville att de skulle undersöka Izzy en gång till och säkerställa att hon inte behövde komplettera behandlingen med antibiotika eller någon annan medicin. Lyckligtvis visade undersökningen att hon fortfarande inte hade utvecklat en öroninflammation. Det är fortfarande en hörselgångsinflammation och kortisondropparna är rätt behandling. Vi fick också rådet att ge smärtstillande inför natten eftersom värken ofta blir värre när man ligger ner. Idag har hon fortfarande ont, men inte alls lika intensivt som tidigare. Det känns som att det kanske börjar vända, och det hoppas jag verkligen.
Samtidigt kommer jag fortsätta vara vaksam. Märker vi att det blir sämre igen kommer jag inte tveka att kontakta vården eller åka in akut.
Utbrändhet och återhämtning – Mina tankar
Det här är ännu en påminnelse om att utbrändhet och återhämtning är en process som tar tid och där kroppen måste få styra tempot. De senaste dagarna har verkligen påmint mig om hur viktigt det är att lyssna på kroppen. Ibland behöver man vila efter det jobbiga. Ibland behöver man vila efter det allra finaste också. Just nu får återhämtningen komma först, samtidigt som jag håller ett extra vakande öga på Izzy. Vi har även haft Bella här och nu är Lotta här över helgen. Det för vi haft tid då vi valt att vara hemma. Samt även för att uppmuntra upp Izzy i värken.
Min resa med utbrändhet och återhämtning fortsätter, och just nu väljer jag att lyssna på kroppen och ta en dag i taget. Jag hoppas att vi snart kan lägga både tröttheten och öronvärken bakom oss.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Koka vatten i sommarvärmen
Ibland blir helgen inte riktigt som man tänkt sig. Sedan i torsdags har vår kommun haft en kokningsrekommendation och att då koka vatten efter misstanke om att markvatten kan ha kommit in i en vattenledning. Det har lett till en hel del extra jobb hemma och på jobbet. Det har också fått mig att fundera över hur vi människor reagerar när något oväntat händer.
koka vatten enligt kommuns regler
I torsdags kom beskedet från kommunen. Man misstänker att markvatten kan ha kommit in i ett vattenrör i samband med ett installationsarbete och därför infördes en kokningsrekommendation för stora delar av kommunen, inklusive vårt område. Det betyder inte att vattnet är avstängt eller att det inte går att använda. Däremot ska det kokas innan man dricker det eller använder det till matlagning. Anledningen är att markvatten kan innehålla bakterier, virus och andra mikroorganismer som inte ska finnas i vårt dricksvatten. Genom att koka vattnet ordentligt blir det säkert att använda. Att duscha, tvätta, använda diskmaskinen eller tvättmaskinen går att fortsätta med precis som vanligt.
Här hemma kändes det aldrig som någon större katastrof. Vi började helt enkelt koka vatten i våra två största kastruller. När det svalnat har jag hällt över det i tillbringare och flaskor som fått stå i kylskåpet. På så sätt har vi alltid kallt vatten att dricka och när det börjar ta slut kokar jag bara en ny omgång. Visst är det lite omständligt, särskilt nu när det är så varmt ute och man dricker betydligt mer än vanligt. Men samtidigt är det ett ganska enkelt sätt att lösa situationen och något vi snabbt kom in i.
Tomma vattenhyllor
Det som däremot förvånade mig mest var hur snabbt människor började bunkra vatten. Redan samma dag började bilder på tomma butikshyllor dyka upp överallt och när vi själva var och handlade såg det nästan likadant ut. Flaskvattnet var i princip slut. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå den paniken. Jag har full förståelse för att vissa köper hem några flaskor vatten. Alla har olika förutsättningar och en del kanske inte har möjlighet att koka vatten lika enkelt. Men när kundvagnarna fylls med stora mängder känns det som att många glömmer bort att vi fortfarande har vatten hemma. Det kräver bara lite mer planering.
Jag tycker att sådana här situationer ibland visar hur lätt vi människor hamnar i ett ”först till kvarn”-tänk. Man ser att andra bunkrar och känner att man själv också måste göra det. Plötsligt står hyllorna tomma och de som verkligen hade behövt några flaskor vatten riskerar att bli utan. Kanske är det därför jag tycker att det känns lite egoistiskt. Inte för att människor vill vara elaka, utan för att många agerar i stunden utan att fundera på hur deras val påverkar andra. Själv väljer jag hellre att följa rekommendationerna och göra det bästa av situationen. Några extra kastruller på spisen känns trots allt betydligt enklare än att jaga flaskvatten i flera olika butiker.
Söndagens guldkorn
Trots allt prat om kokningsrekommendation har vi haft en riktigt fin söndag. Vi har varit och badat, vilket var otroligt skönt i den här värmen. Det behövdes verkligen en stund där man bara kunde koppla av och njuta av sommaren. Dessutom har vi firat BQ som fyller år idag. Det blev en extra mysig dag tillsammans och det känns alltid lika fint att få skapa nya minnen med dem man tycker om. Nu är det måndag igen i morgon och då hoppas jag att kommunen kommer med ett nytt besked. Förhoppningsvis visar proverna att allt ser bra ut och att kokningsrekommendationen kan hävas. Om inte fortsätter vi som vi gjort sedan i torsdags. Det är kanske inte den roligaste sysslan att stå och koka vatten mitt i sommaren, men det känns ändå som ett ganska litet besvär om det innebär att vi kan känna oss trygga med det vatten vi dricker.
Jag hoppas bara att vi nästa gång något liknande händer kan behålla lugnet lite mer. Ibland behöver den enklaste lösningen faktiskt inte vara längre bort än den egna spisen.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
När hemmet behöver vara en viloplats
Att arbeta med människor tar energi
Jag arbetar med barn varje dag. Det är ett arbete jag bryr mig om och lägger mycket av mig själv i. Men det många inte ser är hur mycket energi det också kräver — mentalt, känslomässigt och socialt. För 3,5 år sedan blev jag sjukskriven för hjärntrötthet/utmattning. Även om det har blivit bättre sedan dess känner jag fortfarande att det måendet kommer och går i perioder. Vissa perioder fungerar livet ganska bra och energin räcker längre. Andra perioder känns det som att kroppen och hjärnan går på sparläge igen. Som att allt blir tyngre, ljud högre och intryck svårare att sortera. När arbetsdagen är slut är jag ofta fortfarande “på”. Hjärnan fortsätter sortera ljud, intryck, samtal, konflikter och behov långt efter att jag gått hem. Samtidigt lever jag fortfarande med hjärntrötthet och en känslighet för stress och för många intryck.
Det gör att sådant som andra kanske upplever som småsaker kan bli väldigt stora för mig. Ljudnivåer. Många människor. Ständiga samtal. Att behöva vara social. Att aldrig riktigt få tystnad.
Det handlar inte bara om besök hemma
Jag vill också vara tydlig med att det här inte bara handlar om att mitt barn vill ha kompisar hemma. Det kan lika gärna handla om mina egna vänner, middagar, afterwork, släktträffar eller familjedagar. Sådant som egentligen är trevligt och som jag innerst inne vill orka med mer av. Men ibland finns inte orken där. Det handlar inte om ovilja. Inte om att jag inte tycker om människor. Inte om att jag inte vill umgås. Utan om att energin helt enkelt inte alltid räcker till. Det är kanske det som är svårast att förklara för andra — att man kan vilja något och samtidigt inte orka det.
Längtan efter lugn
Ibland längtar jag bara efter lugn. Efter att få komma hem och bara vara med min familj utan fler intryck, fler röster eller fler människor runt omkring mig. Och ändå kan det väcka skuld. För samtidigt vill mitt barn gärna ha kompisar hemma. Då kommer tankarna: Är jag självisk? Är jag tråkig? Tänker jag bara på mig själv? Men sanningen är att återhämtning inte är egoism. Jag älskar att ha Lotta eller Bella hemma hos oss. Fast det kan ibland också inleda till stress då det också blir krav på en då man har hund hos sig. Fast mestadels underbart, hund piggar verkligen upp. Lotta är ju min favorit, fast jag är stormförtjust i Bella också. Fast Lotta känner av mig i alla lägen och anpassar sig. Kolla bara på henne nedan vilket lugn hon vill ge mig där. Saknar henne, men hon kommer imorgon och stannar över helgen ❥
När hjärnan säger stopp
Att vara utmattad handlar inte om att man inte tycker om människor. Det handlar inte om att man inte älskar sitt barn eller vill att hen ska ha vänner och ett tryggt hem att vara i. Det handlar om att kroppen och hjärnan ibland säger stopp långt innan viljan gör det. Idag hade min dotter en kompis hemma. De skrattade, flamsade och hade roligt tillsammans — precis så som barn ska få göra. Jag är glad att hon har vänner, glädje och trygghet omkring sig. Men samtidigt blev min hjärna helt överbelastad.
Det som för andra kanske bara låter som vanliga barnskratt och liv hemma kan för någon med hjärntrötthet kännas som att hela systemet kraschar. Efteråt blev jag sängliggande. Helt slut. Med en känsla av att bara vilja gömma mig från alla ljud och intryck. Och det är svårt att förklara för någon som inte själv upplevt det. För på utsidan kanske det ser ut som att man “överreagerar”. Men på insidan känns det som att hjärnan inte orkar ta emot en enda sak till.
Att hela tiden pressa sig själv
Många som lever med hjärntrötthet blir experter på att pressa sig själva för länge. Man biter ihop. Orkar lite till. Säger ja fast energin egentligen redan är slut. Och till slut märks det i hela livet — i tålamodet, sömnen, känslorna och relationerna. Jag tror att fler behöver förstå att gränser inte alltid handlar om ovilja. Ibland handlar de om överlevnad och återhämtning. Det borde vara okej att säga: “Jag behöver lugn idag.” Inte för att man älskar sin familj mindre. Utan för att man försöker hålla ihop sig själv också.
Vad man kan göra som familj
Jag tror också att det här är något man behöver möta tillsammans som familj. För när någon lever med utmattning eller hjärntrötthet påverkas ofta hela vardagen — inte bara den som är sjuk. Det viktigaste är kanske att försöka förstå varandra istället för att döma varandra.- Våga prata om vad som faktiskt tar energi.
- Planera vissa dagar för vila och andra för socialt umgänge.
- Hjälpas åt hemma så inte allt ansvar hamnar på en person.
- Respektera när någon säger att hjärnan behöver lugn, även om det inte syns utanpå.
För barn behöver också se att vuxna får sätta gränser och ta hand om sitt mående. Små lösningar som kan göra stor skillnad.Kanske kan lösningen ibland vara:
- Bestämda kompisdagar
- Lugna kvällar utan besök
- Att kompisar ibland är hos någon annan
- Att den vuxna som har mer energi tar större ansvar de dagarna
- Eller bara att få en stunds tystnad innan man orkar vara social igen
Små saker kan göra stor skillnad. Ingen familj fungerar perfekt hela tiden. Men mycket blir lättare när man känner att man är ett team — inte mot varandra, utan med varandra. Hur gör ni i samma situation, hur har ni hanterat er stress eller utbrändhet? Ska ärligt erkänna att då jag korrektur läste blogginlägget så brast jag ut totalt i gråt. Jobbigt, men samtidigt nyttigt att skriva av sig. För mig och även för andra i samma situation.
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
√ Mitt svar från Magnetröntgen
√ Diskutbiktning – Magnet svar
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
”Foton kan redigeras i Photoscape, Canva eller lätta småändringar (styling) i ChatGPT”
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
