• Saftiga persiko- och bananmuffins

    Hembakade persiko- och bananmuffins i rosa formar på ett vitt träbord med tekoppar och assietter i mjukt morgonsolljus.

    Persiko- och bananmuffins

    Nästa gång det är dags för fika passar det perfekt att bjuda på persiko- och bananmuffins. De är saftiga, goda och ett lite nyttigare alternativ till traditionellt fikabröd som även barnen säkert kommer att uppskatta.

    Servera gärna med säsongens färska bär en extra färgglad och härlig fikastund på sommaren. På övrig tid kan man ha konserverade frukter, eller varför inte bara vanligt äpple! Då blir det både gott och något att njuta av med gott samvete!

    10 portioner = Hela receptet
    Points = per dessertportion:
     5

    √ Receptkälla ➜ Muffins med persika och banan Viktväktarna

    Ingredienser

    • Persika 2 st
    • Socker 45 g
    • Ägg 1 st
    • Margarin flytande 80% 50 g
    • Mjölk 0,5 % 1dl
    • Vetemjöl 200g
    • Bakpulver 1 tsk
    • Vaniljsocker 1 tsk
    • Banan 1 st

    Gör så här

    Sätt ugnen på 200°. Skiva persikorna tunt. Lägg undan 20 skivor och blanda resterande med socker.

    Vispa upp ägg och blanda ner margarin och mjölk. Blanda ihop mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Mosa bananen och blanda ner i äggsmeten tillsammans med mjölblandningen och persikorna.

    Fördela smeten i 10 muffinsformar och lägg på persikoskivor. Sätt in mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt svalna under bakduk.

    Tips: Det går också bra att använda konserverade persikor. Lått vätskan rinna ur och lägg dem sedan torrt på ett hushållspapper så de är så torra det går när ni ska använda dem i bakningen sedan.

    MISSA INTE MINA ANDRA RECEPT

    √ Mer recept från sweetwords

    √ Fler recept från Viktväktarna

    13
  • Stugan har fått nytt liv – och myshelg med Lotta

    Det har varit lite av varje här den senaste tiden. Både roliga saker och sådant som fått tankarna att snurra lite extra. Så nu tänkte jag passa på att sätta mig ner och skriva några rader om vad som hänt. Ibland blir saker inte riktigt som man har tänkt sig från början, men så här i efterhand kan man ändå känna att det blev bra till slut. Det gäller inte minst en sak som vi hade en hel del funderingar kring tidigare i år. Sedan har vi också fått anledning att visa lite extra omtanke, och här hemma har vi en liten fyrbent gäst som håller oss sällskap över helgen. Jag ska förstås visa er lite bilder på hur stugan har fått nytt liv hos sin nya ägare. Det är verkligen roligt att få följa förändringen!

    Så det blir lite blandat från vår vardag den här gången, och jag tänkte börja med något som verkligen känns roligt att få visa er.

    Stugan har fått nytt liv efter renoveringen av det gamla rummet.
    	Samma rum efter renoveringen med ett nytt och fräschare utseende.

    Här kommer några före- och efterbilder så ni får se skillnaden.

    Stugan har fått nytt liv hos rätt person

    Som jag berättat tidigare sålde vi mamma och pappas stuga i våras. Det är en gammal stuga med många år på nacken, så det fanns en hel del att göra för den som ville ta sig an den. Försäljningen blev inte riktigt som vi först hade tänkt oss. Vi hade en spekulant som ville pruta ganska rejält och som dessutom ställde en del krav som vi inte riktigt kände oss bekväma med. Bland annat ville han att vi inte skulle berätta för någon vad han betalade för stugan.Det var även lite bråttom med att få allt klart, vilket inte fungerade för oss. Vi är ju tre systrar som bor på olika håll och hade fortfarande saker kvar att hämta. En av mina systrar ville bland annat ta hand om en del av de gamla möblerna. Så vi valde att tacka nej, och det är vi glada för idag! ör sedan dök det upp en annan köpare som var betydligt mer flexibel. Vi kunde komma överens om att han fick börja ta hand om trädgården och utsidan, medan vi fick tid på oss till oktober att tömma stugan ordentligt.

    Nu har han även kommit igång med renoveringen inomhus, och vi har fått se bilder på resultatet. Så fint det har blivit! Det känns faktiskt väldigt roligt att någon vill lägga ner både tid och arbete på den gamla stugan och ge den nytt liv.När jag tittar på före- och efterbilderna ser jag verkligen hur stugan har fått nytt liv. Det ska bli så roligt att se ännu mer när jag åker dit till våren eller sommaren.

    	En liten omtänksam present som vi på jobbet ordnade tillsammans.
    En samling små presenter för att visa lite extra omtanke.

    Här visar jag bilder på presenten som vi satte ihop.

    En liten omtanke till Lottas familj

    Ibland händer det saker i livet som gör att vardagen plötsligt blir lite annorlunda. Lottas familj har det lite kämpigt just nu och befinner sig i Göteborg med ett av barnen. Jag tänker inte gå in närmare på det eftersom det är deras privata angelägenhet. Vi är några stycken från jobbet som har gått ihop och ordnat en liten present till familjen, tillsammans med ett personligt kort. Bara något litet för att visa att vi tänker på dem. Det kändes som att vår lilla överraskning blev uppskattad, och det är ju det som är tanken. Ibland behövs det inte så mycket för att visa lite omtanke. Ett personlig tips som vi plocka ihop i från Normal i en tygpåse och fyllde den med grejer.

    Lilla Lotta som tillbringar en mysig helg hemma hos oss.

    En mysig helg med lilla Lotta

    Under tiden får lilla Lotta vara hos oss över helgen, och det är bara mysigt att ha henne här. Hon fick börja helgen med en liten spabehandling, kan man nästan säga. Ett ordentligt bad, en massa borstning och lite pälsvård. Oj, vad mycket päls hon släppte! Det behövdes verkligen en genomgång, både runt tassarna, under magen och vid bakbenen där pälsen lätt blir lite lång. Klorna behövde också ses över. Så nu är hon ren, fin och ompysslad! Resten av helgen får vi passa på att mysa tillsammans och njuta av hennes sällskap.

    Det är lite av vad som händer här hos oss just nu. En gammal stuga som får nytt liv, lite omtanke till någon som behöver det och en liten fyrbent gäst som förgyller helgen.

    3
  • Vardagsliv, biljetter, och nötter !

    Hemgjorda teaterbiljetter med vintagedesign, skapade inför en teaterföreställning med barnen på förskolan.

    Vardagsliv med humor, ja det tänkte jag bjussa på nu! Ibland undrar jag faktiskt hur jag tänker. Jag kan lägga tid och energi på att göra riktigt fina teaterbiljetter, men att läsa ordentligt på en salladsförpackning? Nej, det verkar tydligen vara lite överkurs. Haha! Ja, det har varit lite av varje de senaste dagarna. Kreativiteten har flödat, benen har fått jobba och min uppmärksamhet har väl inte alltid varit på topp.

    När pedagogen själv får vara kreativ

    På jobbet håller vi på att förbereda en teater som vi ska ha med barnen på förskolan. Vad är väl en teater utan riktiga teaterbiljetter? Så jag och min kollega satte igång och gjorde några stycken. Jag måste faktiskt säga att jag blev riktigt nöjd med resultatet. Visst blev de fina? Men medan jag höll på började jag fundera lite på hur olika vi pedagoger kan tänka kring samma sak.

    Jag kan nästan höra hur en kollega skulle kunna komma förbi och säga: – Men du, varför gör du biljetterna själv? Barnen ska ju vara delaktiga! Medan nästa skulle kunna utbrista: – Men gud, vilka snygga! Kan du inte göra några till mig också? Samma biljetter, men två helt olika reaktioner. Självklart ska barnen vara delaktiga. Det är ju en stor del av vårt arbete och det kommer de också att vara. Men jag tänker att det ena faktiskt inte behöver utesluta det andra. Vi pedagoger måste väl också få släppa loss vår kreativitet emellanåt? Eller behöver vi ha en pedagogisk diskussion om vem som egentligen ska hålla i saxen?

    Hur som helst hade jag väldigt roligt när jag gjorde dem. Och några biljetter blev det ju!

    Vidinge chèvresallad med pasta, äpple och valnötter i genomskinlig förpackning på ett ljust bord.

    När den smarta matlådelösningen inte var så smart

    Sedan har vi morgondagens lunch. Jag orkade helt enkelt inte laga någon matlåda ikväll och tänkte därför vara lite smart och köpa en färdig sallad. Perfekt, en mycket god chevrésallad. Bara att ta med till jobbet imorgon. Eller? Det lilla problemet var bara att salladen innehöll nötter. Eftersom vi inte får ha nötter på förskolan gick ju den planen åt skogen. Men nu kommer det bästa. Det STÅR på förpackningen att den innehåller nötter. Inte nog med det. Man SER ju nötterna också! Ändå köper jag salladen! Ja, vad säger man? Ibland går tydligen inte hjärnan och ögonen riktigt i takt. Men det löste sig ändå, för sambon hade inte heller någon matlåda. Så han får salladen och jag tar med mig havregryn och gör gröt till lunch istället. Sambon får en lite lyxigare sallad och jag får gröt. Vilken fantastisk affär jag gjorde där! Men jag slipper åtminstone laga mat ikväll, vilket ju var hela tanken från början.

    Så egentligen gick det väl precis som planerat. Nästan.

    När benen kanske hade velat säga sitt

    Så har vi träningen. Det har blivit en hel del rörelse på sistone, bland annat promenader till och från jobbet och ett riktigt körigt pass på crosstrainern. Som om inte det vore nog ringde min kompis Martina vid arton tiden igår och undrade om jag ville följa med på en långpromenad. Och vad svarar jag? Ja, men självklart! För det är ju precis vad benen längtar efter när de redan har fått jobba ordentligt. En långpromenad till! Nu ska jag väl tillägga att tisdagar är min lediga dag. Men tydligen har jag missuppfattat det där med vad ledig innebär.

    Nej, det här är inte något försök att skryta om hur mycket jag tränar. Snarare ett konstaterande att jag ibland är lite väl snabb med att säga ja innan jag funderat på om kroppen är lika entusiastisk som huvudet. För idag var benen ganska möra, kan jag lova. Så det fick räcka med en promenad och ett kortare träningspass.Ja, ni hör ju själva. Jag skulle ta det lite lugnt och då blev det ändå både promenad och träning. Men imorgon väntar ett nytt träningspass igen.

    Jag har dock inte informerat benen om det ännu. Det känns bäst så.

    Vardagsliv brukar ju lösa sig till slut

    Så där har ni lite av mina senaste dagar. Jag kan tydligen tillverka fina teaterbiljetter men missar nötterna i en sallad, trots att de nästan presenterar sig själva på förpackningen. Försöker vara praktisk och spara tid, men får tänka om. Jag tycker att jag har motionerat tillräckligt, tills någon föreslår ännu en promenad. Men biljetterna blev fina, sambon får lunch och jag har havregryn hemma. Så vad ska man klaga på egentligen? Det går ju bra nu! Åtminstone om man inte frågar mina ben.

    Känner ni igen er? Att man ibland kan vara hur noggrann som helst med en sak, för att sedan missa något som är hur uppenbart som helst?

    3
  • Tankar om november – vardag & jul

    Stor blommig temugg med en tänd glaslykta och en lysande LED-pumpa i bakgrunden
    Min fina mugg från Just Mugs

    Jag tänkte dela med mig av lite tankar om november. Det är ju en sådan där månad som många tycker är ganska grå och tråkig. Det blir mörkare ute, dagarna känns kortare och det är inte direkt någon månad med en massa ledighet. Men jag hör faktiskt inte till dem som tycker att november är en tråkig månad. För mig har november alltid varit förknippad med något positivt, eftersom det var då vi fick vår Izzy. ♥

    November betyder födelsedag och förväntan

    November har alltid varit en månad med lite födelsedagsplanering och kalas, och sådant tycker jag är roligt. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, men det är ändå mysigt att få planera och göra något extra för den som fyller år. Sedan är det ju lite skillnad på presenter nu när hon blivit äldre. Izzy är tonåring och det man köper kostar ofta lite mer än när hon var yngre. Det betyder absolut inte att man måste köpa dyra presenter, men det blir ändå lite andra summor än förr.

    Och med födelsedag i november är det ju inte särskilt långt till jul heller. När Izzy fyller år är det faktiskt bara en månad kvar till dagen före dopparedan. Så hennes födelsedag blir lite som en påminnelse om att julen närmar sig. Mysigt, även om plånboken kanske inte är riktigt lika förtjust i den kombinationen.

    Två tända glaslyktor med graverat mönster och två lysande LED-pumpor på ett mörkt bord
    Mina fina ljuslyktor frånåsby Hem och Trädgård

    Julförberedelser och den där gamla julgranen

    Så har vi ju det där med julgranen också! Redan förra året konstaterade vi att det nog var dags att köpa en ny. Vi har en sådan där gran där ljusslingan sitter fast, men belysningen har börjat lysa allt sämre. Ändå fick granen hänga med en jul till, för den fungerade ju trots allt. Eller ja, tillräckligt bra tyckte vi då. Men vi sa faktiskt redan förra året att nästa år, då får det bli en ny gran. Och nu är vi där!

    Fast jag har inte riktigt släppt tanken på om det kanske går att få bort den gamla ljusslingan och sätta dit en ny i stället. Jag har inte ens tittat på det än, så vi får väl se hur det blir med den saken. Lite onödigt känns det ju att behöva köpa en helt ny gran bara för att belysningen börjar ge upp.

    Närbild på en tänd glaslykta med graverade blad, en lysande pumpa och en skymt av en temugg i bakgrunden.

    Lite vardag mitt i allt som ska hinnas med

    Sedan har jag förstås en frisörtid inbokad också. Det har gått åtta veckor sedan sist och på något märkligt sätt lyckas de där veckorna alltid infalla när det är som mest att göra. Men jag tycker om att vara lite extra fin i håret inför jul och den tiden tänker jag faktiskt inte välja bort. Så enkelt är det! Annars tycker jag att november är lite av en månad som bara rullar på. Det är jobb och vanliga vardagar och inte så mycket extra ledighet. Samtidigt börjar man så smått tänka på december och allt som hör julen till.

    En sak i taget

    Det är väl ungefär så tankarna går just nu. Lite födelsedagsplanering, några julförberedelser och allt det vanliga som ska hinnas med däremellan. Sedan får vi väl se hur det blir med den där julgranen. Kanske lyckas vi lösa problemet med belysningen, eller så får vi helt enkelt inse att granen har gjort sitt. Det vore ju trevligt om den kunde få hänga med en jul till, men någon gång får man väl ge sig! Det kostar ju en hel del att köpa en ny julgran också

    Hur ser er november ut? Har ni börjat fundera på julen än, eller tycker ni att det är alldeles för tidigt?

    3
  • Motivation, pannben och en livsstil som håller

    Bildcollage från mina powerwalks med en rosa handmålad sten med texten ”Du duger” och en vacker bro som speglar sig i det stilla vattnet under en solig dag.

    Jag har funderat en del på det här med motivation. Framför allt hur man får in motion i vardagen utan att det ska kännas som ännu ett måste. För jag tror faktiskt att motion alltid kommer att kräva en viss prioritering. Det är trots allt tid vi behöver avsätta. Det är här jag tänker på skillnaden mellan fri tid och fritid. Fri tid är de luckor vi har mellan jobbet, måltiderna och vardagens alla måsten. Fritid är det vi själva väljer att göra för att vi tycker om det. För mig är fotografering, bloggande, skönhet, kläder och att titta på serier stora intressen. För andra är träning ett stort intresse. Men för mig handlar motion framför allt om att ta hand om mig själv. Att hitta träningsmotivation är inte alltid så enkelt som man kan tro.

    Fem år av envishet och pannben

    När jag blickar tillbaka på de senaste fem åren inser jag hur mycket jag faktiskt har fått jobba med mig själv för att komma dit jag är idag. För tro mig, jag har också varit expert på att hitta ursäkter! Nej, idag har jag ont i ryggen. Jag är trött. Jag tar det imorgon istället. Och vet ni vad? De tankarna dyker fortfarande upp! Skillnaden är att jag idag har en annan inställning. Det är bara att göra, gilla läget! Jag har inget gymkort med dyra kostnader. Däremot har jag fått in motionen som en naturlig del av min vardag.

    Jag går mina 35 minuter till jobbet och lika länge hem. Det innebär att jag ställer klockan 40 minuter tidigare på morgonen. Visst skulle jag kunna ta bussen eller få skjuts, men jag väljer att gå. Efter jobbet är jag inte alltid pigg och hurtig. Ibland vill jag bara hem och slänga mig i soffan. Och det gör jag också! Men jag har lärt mig att få plats med båda. Ibland tar jag en längre och raskare promenad hem. flera dagar kör jag ett pass på min crosstrainer, som verkligen har blivit min bästa vän när det gäller träning och att hålla igång kroppen trots mina nackbesvär. Jag anpassar efter dagsformen och lyssnar på kroppen när den behöver vila. Jag kör olika träningsmoment på trainern som faktiskt är väldigt givande träning.

    Och så var det det här med kosten …

    Även där har jag fått jobba med mitt förhållningssätt. Jag älskar god mat, fikar gärna och unnar mig absolut saker jag tycker om. Vill jag ha en chokladbit mitt i veckan så äter jag den! Men jag har också lärt mig att inte alltid låta ett tillfälligt sug styra. Ibland vill jag, ibland låter jag bli. Har jobbat fram så det känns helt naturligt idag. Det handlar inte om förbud, dåligt samvete eller att kompensera något jag har ätit med träning. Det handlar om en balans mellan kost, motion och allt annat som hör livet till. Jag tror att just den inställningen har hjälpt mig att hålla fast vid mina vanor.

    Att varit sjukskriven i utmattning, hjärntrötthet kostar på. Det har jag skrivit om tidigare, så ni som följer min blogg vet om det. Det är en åkomma som man får leva med, men som man också får jobba med för att det ska vara mer hanterbart.

    Ett bildcollage från mina powerwalks med bilder på mig och färgglada, handmålade stenar med de peppande budskapen ”Det blir bättre”, ”Du är fin” och ”En dag i taget”.
    Fina och färgglada, handmålade stenar med fina och peppande budskap på en av mina rundor jag brukar gå!

    Ingen fröken duktig, tack!

    Nu vill jag verkligen inte att det här ska låta som att jag sitter här och är någon fröken duktig som gör allting rätt. För så är det verkligen inte! Jag är en helt vanlig människa som också älskar soffhäng, god mat och lata stunder. Jag kommer aldrig att bli någon gladiator eller träna på elitnivå. Det är inte heller vad jag strävar efter. Men jag är tränad. Och framför allt har jag byggt upp en livsstil som jag trivs med. Det fina är att motionen inte längre stressar mig. Den har blivit lika självklar som andra dagliga sysslor. Jag behöver inte längre förhandla med mig själv om varje promenad eller träningspass. Jag gör det bara, för jag vet att jag mår bra av det.

    Det behöver inte börja stort

    Jag delar inte det här för att någon ska känna press eller dåligt samvete. Vi har alla olika förutsättningar och behöver hitta våra egna sätt. Jag vill snarare visa att det går att förändra sina vanor, även om det tar tid. För jag började också smått. En promenad här, lite extra rörelse där. Sedan har jag byggt vidare under flera år. Idag behöver jag inte välja mellan motionen och mina andra intressen. Både promenaderna, fotograferingen, bloggandet, soffan och fikastunderna får plats. Det är kanske det som är hela poängen med min resa. Jag har inte tränat för att bli bäst eller för att leva något perfekt liv. Jag har bara hittat ett sätt att prioritera min fria tid så att jag får in den rörelse jag behöver, samtidigt som jag fortsätter njuta av min fritid.

    Det är en livsstil jag vill hålla fast vid. Jag tränar mig svettig och tar raska promenader så jag får upp ett ordentligt flås. Det håller för mig, för min friskvårdsmassör sa senast vi sågs att jag fått en så troligt mycket bättre hållning och fysisk kropp sedan jag var sjukskriven för tre år sedan och vet ni det är mitt PANNBEN som har tagit mig dit.

    Inte för att jag måste vara duktig. Utan för att jag mår bra av det.

    4