Fortfarande sjuk – det går snigelsakta åt rätt håll
Det går åt rätt håll. Det gör det faktiskt. Men alltså… snigel, snigelsakta. Jag har varit sjuk sedan fredagen den 28 augusti och är fortfarande sjuk. Även om det sakta går åt rätt håll är jag fortfarande långt ifrån mitt vanliga jag. Det här blev helt enkelt en betydligt längre resa tillbaka än vad jag först hade trott. Nyss kom också beskedet jag har väntat på.
En vecka till för återhämtning
Precis här i skrivande stund fick jag besked från läkaren att jag är sjukskriven ytterligare en vecka. Det känns faktiskt som en lättnad. Inte för att jag vill vara sjukskriven. Tro mig, jag hade hundra gånger hellre varit frisk, gått till jobbet, tränat och levt mitt vanliga liv. Men jag känner min kropp och som jag mår just nu finns det inte på kartan att jag skulle klara av att arbeta. Att jobba på förskola med 3–4-åringar kräver mycket. Det är högt tempo, mycket ljud, långa dagar och man behöver kunna vara både närvarande, rörlig och ha energi för barnen. Den energin finns helt enkelt inte i min kropp just nu. Jag har haft kontakt med vården både i fredags och idag och bedömningen är att jag ska fortsätta vila och låta kroppen återhämta sig, så länge ingenting försämras. Nu när läkarintyget också är klart kan jag åtminstone släppa stressen över att behöva pressa mig tillbaka innan kroppen är redo.
Så den kommande veckan får helt enkelt handla om att skynda långsamt. Vila först och, när kroppen tillåter det, försiktigt börja hitta tillbaka till lite mer rörelse och vardag igen. En dag i taget.
Världens gulligaste Izzy
Mitt i allt det jobbiga finns det ändå sådana där små stunder som får hjärtat att bli alldeles varmt. När jag berättade för Izzy att jag skulle kontakta vårdcentralen igen blev hon genast orolig för sin mamma och började fundera på hur hon skulle kunna följa med mig. Hon sa det redan igår och upprepade det igen imorse. Ibland undrar man hur mycket omtanke som kan rymmas i en liten människa. ♡
Alltså… hur gullig får man vara? ♡ Där ligger jag och försöker vara den vuxna och samtidigt har hon redan gjort upp en hel plan för hur hon ska kunna följa med och ta hand om sin mamma. Att hon dessutom var beredd att stanna hemma från skolan för att jag inte skulle behöva vara ensam gjorde mig alldeles varm. Min lilla omtänksamma Izzy. ♡
Här är jag på en av mina dagliga powerwalks på kvällarna när vi var på semester vid Höga Kusten ♡ Saknar! När kroppen helt enkelt inte orkar
Det är nog kontrasten mot mitt vanliga liv som känns allra mest just nu. Jag är van vid att vara i rörelse, både i vardagen och på träningen, och plötsligt säger kroppen ifrån vid sådant som annars knappt kräver en tanke. Det är en märklig känsla – och kanske också den del som varit jobbigast psykiskt. Jag saknar att röra på mig. Inte av fåfänga, utan för att min kropp mår bra av det. Träningen och vardagsrörelsen hjälper dessutom mot den värk jag vanligtvis har i kropp och nacke. Nu behöver kroppen vila för att bli frisk, samtidigt som all stillhet gör att jag får mer ont. Lite av en ond cirkel alltså.
Det här är livet just nu
Så här ligger jag idag. Nedbäddad i soffan med filt, tofflor och något varmt i koppen. Tänker sätta på någon film och fortsätta med ungefär det enda som står på schemat: Vila, vila och vila lite till. Ja, det kanske börjar bli tråkigt med ännu en uppdatering om mitt mående. Men samtidigt, vad ska jag skriva? Det här är min vardag just nu. Det skulle kännas betydligt mer fake att låtsas som ingenting och rada upp recept, produkter och käcka inlägg när jag egentligen ligger här och inte har ork till särskilt mycket alls. Bloggen handlar ju om livet. Ibland ser livet ut precis så här. Jag hoppas bara att jag snart får skriva de där efterlängtade orden:
Nu går det åt rätt håll. Snigelsakta, men ändå åt rätt håll. Så småningom – fit for fight igen ♡
Nyslungad honung till min temugg
Nyslungad honung från bikupan till min kopp 🍯
Det är något särskilt med en flaska eller burk honung som känns småskalig och personlig. Den jag har hemma är märkt Talltorp Å10 – Nyslungad Honung och innehåller 350 gram. Med sin enkla etikett och rosa försegling är det en sådan burk som gärna får stå framme i köket. När man är sjuk har jag tyckt väldigt mycket om att blanda lite honung i varmt vatten eller ha en sked i en kopp te. Det är enkelt, varmt och gott, och just nu har det blivit en liten vardagsfavorit. Perfekt och lenande när man behöver en tid för återhämtning. Som jag skrivit om innan är återhämtning så viktigt.
Jag ser förstås inte honungen som någon medicin. För mig handlar det om smaken och om hur skönt det kan vara att dricka något varmt när halsen känns irriterad.
Vad betyder nyslungad honung?
Honung börjar hos bina. De samlar bland annat nektar från blommor, som sedan bearbetas och lagras i vaxkakorna i bikupan. Under processen minskar vattenhalten och honungen mognar. När honungen ska tas ur vaxkakorna kan biodlaren använda en honungsslunga.Vaxkakorna placeras i slungan och genom centrifugering kommer honungen ut ur kakorna. Det är denna metod som ligger bakom benämningen slungad honung. På burkens etikett står det att det är lokalt producerad honung från Talltorp och Hamre i Västerås. Det tycker jag gör den lite extra rolig att prova. Jag gillar att veta var en produkt kommer ifrån, särskilt när den har producerats så nära. Honungen är märkt nyslungad honung och på etiketten anges också biodlaren Annika Bergman. Hon är kemikaliesamordnare och kollega till BQ om dagarna.
En liten sked räcker långt
Det fina med honung är också att det inte behöver vara så märkvärdigt. Jag tycker om den i te och varmt vatten, men honung passar förstås även till exempel på gröt, yoghurt eller i bakverk. Just nu väljer jag oftast den varma koppen. Lite te, en sked honung och några lugna minuter i köket. En väldigt enkel sak, men ibland är det just de små vardagsstunderna som känns allra bäst. Jag tycker också om det personliga uttrycket på den här burken från Talltorp Å10. En sak som faktiskt står på just den här burken är att honungen kristalliserar naturligt efter en tid och fortfarande är fullt ätbar. Det kan vara bra att känna till, eftersom honung kan förändras både i konsistens och utseende när den kristalliserar. Det betyder alltså inte i sig att honungen har blivit dålig.
Från blomma till bi, från bikupa till burk – och till sist en liten sked i något varmt. 🍯 Bra att veta: Honung ska inte ges till barn under ett år.
Lite piggare kanske, VAB och sjuka större barn
Efter en hel vecka innanför hemmets fyra väggar börjar jag äntligen ana en liten förbättring. Idag har jag till och med gjort mig i ordning och sminkat mig. Man ser åtminstone piggare ut, även om kroppen kanske inte riktigt håller med ännu. Helgen får bli lite som den blir, men samtidigt har Izzy börjat snora och hosta. Det väcker också en del tankar kring VAB för äldre barn. När är ett barn egentligen gammalt nog att klara en hel sjukdag hemma själv?. Det väcker också många tankar kring VAB för äldre barn – för när är ett barn egentligen gammalt nog att klara en hel sjukdag hemma själv?
Lite piggare – äntligen!
Nu börjar man väl kanske se någon liten framgång i den här smittan. Det går både förkylningar och annat på jobbet, men jag börjar nästan tro att jag åkte på influensa eftersom det har varit så otroligt segdraget. Men vem vet? Den här veckan har verkligen gått upp och ner. Ena dagen har jag tänkt ”nu vänder det!” för att vakna nästa morgon och känna mig sämre igen. Så var det senast i onsdags när jag kände mig mycket piggare, för att sedan vakna igår och vara sämre igen. Men idag känns det ändå som att det går åt rätt håll. När Izzy kommer hem från skolan tänkte jag att vi skulle ta en liten sväng till Lidl och kika. De kan ju ha lite roliga saker ibland, men framför allt behöver jag komma ut. Efter att i princip ha varit inne en hel vecka börjar jag känna mig smått tokig. Sedan finns förstås den där klassiska känslan när man är sjukskriven: tänk om jag springer på en kollega? Då hissas väl flaggan i högsta flaggstången och trummorna börjar slå: ”Jaha! Hon kan gå på Lidl, men jobba kan hon inte!”
Fast vet ni vad? Jag tänker inte tänka så. Att orka gå en lugn sväng i en butik är knappast samma sak som att orka en hel arbetsdag på en förskola. Någonstans måste man dessutom börja komma tillbaka till livet igen.
Helgen får visa sig
Om kroppen fortsätter åt rätt håll har vi planer på att åka till grannstaden och kika på Lager 157 och några andra butiker. Därför att Izzy behöver lite nya tröjor och vanliga basplagg till vardags. Jag tänker inte köpa några jättedyra saker. Barn sliter på sina kläder och har inte riktigt samma tanke som vi vuxna kring vad saker faktiskt kostar. Då vill jag hellre att hon ska kunna använda kläderna ordentligt utan att jag står bredvid och får hjärtklappning över en dyr tröja som råkar få en fläck. Men allt beror på hur vi mår. För nu har även Izzy börjat snora och hosta, och jag hoppas verkligen att det stannar vid en vanlig förkylning och att hon slipper samma skit som jag har haft.
VAB för äldre barn – när klarar de sig själva?
Det där med sjuka barn blir dessutom lite knepigare när de blir äldre och man inte längre kan vabba på samma sätt. För visst kan en 12–13-åring vara hemma själv om det handlar om lite snuva och man annars mår ganska bra. Det Izzy skulle säga: ”Men mamma, jag klarar mig!” Och det gör hon säkert då. Men om hon har hög feber och är riktigt dålig? Där tycker jag att det blir en helt annan sak. Ett barn i den åldern har inte samma konsekvenstänk som en vuxen. När man är sjuk tänker man inte automatiskt på att man behöver äta frukost och lunch, dricka ordentligt och få i sig något mellanmål. Lägg dessutom till mobilen, så kan många timmar gå utan att man tänker på något annat.
Jag gjorde säkerligen inte heller allting rätt när jag var barn. Det är just det som är min poäng. Jag tycker inte att man automatiskt blir mogen nog att ta hela ansvaret för sig själv när man passerar en viss födelsedag. Är Izzy så sjuk som jag själv har varit den här veckan skulle jag definitivt inte vilja lämna henne ensam en hel arbetsdag. Det går att försöka lösa vabb för äldre barn med intyg och ansökan, men det kan också bli en osäker situation när beskedet dröjer. Ska man vara hemma och hoppas att det blir godkänt flera veckor senare? Vad händer ekonomiskt om det inte blir det? Det går säkert att lösa med arbetsgivaren genom exempelvis komp, semester eller tjänstledighet, men jag tycker fortfarande att systemet blir onödigt krångligt.
Fördel att kunna jobba hemifrån
Vi har åtminstone fördelen att BQ till viss del kan arbeta hemifrån och ta möten via Teams. Under covid jobbade han hemifrån under en lång period och det fungerade hur bra som helst, men idag har arbetslivet förstås återgått till mer närvaro på plats. Själv har jag lite svårare att jobba hemifrån. Fast det hade varit en syn. Jag på en stor skärm inne på förskolan: ”Hörrni! Ner från bordet! Jag SER er!” Digital förskolepedagog kanske blir nästa stora grej 2030. Vem vet? Haha.
Men tillbaka till barnen. Jag kan faktiskt tycka att möjligheten att vara hemma med ett sjukt barn borde sträcka sig längre upp i åldrarna. Kanske till 15 år, åtminstone när barnet är ordentligt sjukt. När man börjar närma sig gymnasiet är man ofta mer mogen och självständig, men 12–13 år? Jag tycker fortfarande att de är ganska små. Vad tycker ni? När tycker ni att ett barn är gammalt nog att vara hemma själv en hel dag när det är sjukt? Gör ni skillnad på lite förkylning och exempelvis hög feber? Hade ni känt er trygga med att lämna en 12–13-åring ensam om barnet var riktigt dåligt?
Här hemma tar vi i alla fall en dag i taget. Först en liten fredagsutflykt till Lidl om orken håller, sedan får vi helt enkelt se vad helgen bjuder på. Mitt stora mål just nu är faktiskt inte större än så: att fortsätta bli piggare, få en någorlunda vanlig helg och förhoppningsvis känna mig fit for fight inför jobbet på måndag.
Men först – fredag. ❤️
Bön och majsburgare från ViktVäktarna
Smaklig måltid
Här kommer ett recept på riktigt goda bön- och majsburgare från ViktVäktarna. De är enkla att göra, mättande och väldigt goda – och även vår tös gillar dem, vilket alltid är ett extra plus här hemma. Till burgarna kan man egentligen servera precis det man tycker om. I originalreceptet serveras de med hamburgerbröd, men den här gången bytte vi ut brödet mot klyftpotatis, vilket blev jättegott. Här nedan får ni receptet precis som det är tänkt, med hamburgerbröd.
🥣 4 portioner | 🔥 ca 375 kcal/portion | 💚 7 Points/portion
√ Receptkälla Bönburgare med majs – rätt genom viktväktarna
√ Mer recept från sweetwordsbymirre – Viktväktarna
Bön och majsburgare ingredienser
- Lök 1 st, gul
- Vitlök 1 klyfta
- Tomatpuré 1 msk
- Sambal oelek 1 tsk
- Svarta bönor, konserv 1 burk, avrunnen à 400 g
- Morot 2 medelstora
- Majs 1 dl
- Potatismjöl 2 msk
- Ströbröd (skorpmjöl) 2 msk
- Ägg 2 st
- Rapsolja 2 tsk
- Hamburgerbröd 4 normalstora
- Tomat 2 st
- Sallad 70 g
- Lök 1 st, röd/röda
- BBQ-sås 2 msk
Så gör du bön och majsburgare
- Skala och hacka lök och lägg i en bunke. Pressa i vitlök och blanda ner tomatpuré och sambal. Tillsätt svarta bönor och mosa grovt med händerna. Riv morötter fint och blanda ner i bönröran. Salta och peppra. Tillsätt majs, potatismjöl, ströbröd och ägg och blanda ihop till en smet.
- Forma till biffar och stek i olja i non-stickpanna tills de har ordentlig stekyta. Var försiktig när du vänder dem så att de inte går sönder.
- Servera i hamburgerbröd med sallad, tomat, lök och BBQ-sås.
September, förkylning och vardagen som får vänta
Ja, idag är det september och någonstans hade jag hoppats att den nya månaden också skulle innebära att vardagen kunde börja återvända lite. Igår kväll kändes det faktiskt bättre och jag blev lite hoppfull. Kanske skulle jag ändå orka jobba torsdag och fredag? Men den här förkylningen verkar inte riktigt vilja släppa taget ännu. Förkylningen har brutit ut mer och blivit både slemmigare och jobbigare. Det känns som små tomtebloss i halsen och när jag hostar är det ungefär som att hosta rakt ner i en gammal dammig dammsugarpåse, om man nu ska dra någon slags liknelse. Torrt, irriterat och väldigt obehagligt. Jag kan knappt prata utan att det börjar sticka och klia i halsen.
Så nej, något jobb torsdag och fredag blir det inte.
Jag och Lotta tog en promenad
Jag bestämde mig i alla fall för att ta en promenad med Lotta. Egentligen skulle hennes husse komma och hämta henne, men eftersom jag ändå ville komma ut och känna efter hur mycket ork jag hade kunde jag lika gärna gå hem med henne. Jag satte på mig min lilla midjeväska från märket Ulrika, som är perfekt när man är ute och går eftersom mobilen får plats och man slipper bära på något. Däremot fick inte både mobilen med fodral och nycklarna plats, så jag tog bara med mig den lösa nyckeln hem och medicinen som jag skulle ta vid lunchtid.
Så gav vi oss iväg, jag och Lotta. Efter ett tag ringde medicinklockan, jag öppnade väskan, tog medicinen och fortsatte gå. Fast särskilt fort gick det inte. Lottas matte brukar säga till mig: ”Du går ju som om du har en motor bak på ryggen.” Idag gick jag snarare som om jag hade en snigel bak på ryggen. Benens ork försvann ganska snabbt och vi fick gå väldigt sakta. Jag saknar mina vanliga raska promenader och den där naturliga farten jag brukar ha, men kroppen verkar inte riktigt vara med på mina planer ännu.
Och så var nyckeln borta
När vi kom hem till Lotta blev jag stående och pratade med hennes matte en stund. Vi verkar båda ha åkt på förkylning, så där stod vi och hostade och snörvlade ikapp och konstaterade att det nog blir resten av veckan hemma för oss båda. På vägen hem fick jag plötsligt en tanke: Du… kolla så att du har nyckeln i väskan. Jag kände efter. Ingen nyckel. Jag gick igenom facken igen, men den var verkligen borta. Eftersom jag inte hade öppnat väskan hemma hos Lotta tänkte jag att den måste ha ramlat ur när jag tog min medicin.
Så det var bara att börja gå tillbaka samma väg och leta. En lös liten nyckel kan ju ligga precis var som helst. Den kan ligga i gräset, bland gruset eller kanske på en bänk om någon hunnit hitta den. Jag gick och tittade på marken åt alla håll tills både ögonen och huvudet blev trötta, samtidigt som kroppen började säga ifrån efter promenaden. Till slut vände jag ännu en gång och försökte gå exakt samma väg som jag och Lotta hade gått, nästan som att följa mina egna fotspår.
Jag ringde BQ och då var jag faktiskt ganska ledsen. Jag är sjuk, kroppen orkade inte och nu hade jag dessutom lyckats tappa bort nyckeln. Då svara inte han, han satt i möte. Då vart allt ännu jobbigare. Jag tänkte att om jag inte hittade den skulle BQ eller Izzy behöva gå ut och leta senare, och hur skulle de kunna veta exakt var jag hade gått? Jag kände bara att jag fick fortsätta leta. Och så tittade jag ner. Där låg den. Mitt framför mig, som om ingenting hade hänt. Nästan som om den bara legat där och väntat på att jag skulle komma tillbaka. Vilken lättnad!
Förkylning och en kämpig start på dagen
Kanske var det också därför den där nyckeln blev droppen, för morgonen hade redan varit kämpig. Jag och Izzy hade en sådan där morgon när vi inte riktigt nådde fram till varandra. Hon är väldigt trött på morgnarna just nu och det blev lite tjafs kring att komma igång och iväg till skolan. Jag fick höja rösten, vilket inte direkt var någon höjdare med den här halsen, och efteråt hade jag nästan ingen röst kvar. När jag sedan stod där trött och sjuk och dessutom hade tappat nyckeln blev det helt enkelt lite för mycket på en gång.
BQ och jag får prata med henne om hur vi kan göra morgnarna lite smidigare framöver. Ni som också har eller har haft trötta tonåringar hemma – har ni hittat någon morgonrutin som faktiskt fungerar? Tips tas gärna emot.
En sak i taget
September började alltså inte riktigt som jag hade hoppats. Jag trodde att förkylningen var på väg åt rätt håll och såg framför mig att jag kanske skulle kunna återvända till jobbet, men ibland får man tydligen acceptera att kroppen bestämmer tempot. Nyckeln hittades, Lotta kom hem och jag kom hem. Det räcker faktiskt ganska långt för idag. De raska promenaderna, jobbet och den vanliga orken får komma när de kommer. Tills dess får jag fortsätta i mitt nuvarande tempo. Inte med en motor bak på ryggen, utan med den där snigeln.
En sak i taget.