Att börja högstadiet – när livet kommer emellan
Hej vet ni, den här veckan kom verkligen livet emellan. Det har varit fullt upp med jobb, träning, familjeliv och ett huvud som känns ganska fulltankat när kvällen kommer. Mitt jobb går i ett högt tempo och när arbetsdagen är slut finns det inte alltid så mycket energi kvar. Så är det ju det här med att börja högstadiet. Izzy har precis börjat och det har varit en del känslostormar kring allt det nya. Jag har behövt lägga mycket tid och energi där. Som mamma vill man ju finnas där när känslorna blir stora, lyssna, prata och försöka hjälpa till att reda i dem. Så bloggen har helt enkelt fått stå tillbaka lite.
Jag har faktiskt prioriterat bort blogginläggen några kvällar också. Inte för att göra något jag måste, utan för att göra något jag tycker är roligt. Jag har bland annat suttit och skapat årets höstheader till bloggen, som nu är klar. Ibland behöver hjärnan få vara kreativ utan att behöva formulera en massa tankar. För inspirationen till att skriva har inte riktigt funnits där heller. Däremellan har det såklart varit alla de där vanliga vardagssakerna också. Jag har bland annat hunnit klippa mig, fått till flera promenader och en välbehövlig fika med en vän ♡
Att börja högstadiet väcker tankar
Som jag skrev så fikade jag med en nära vän idag som jag inte träffat på alldeles för länge. Våra döttrar har känt varandra sedan innan de föddes (föräldregruppen) och är fortfarande bästa vänner, samtidigt som vi mammor också blivit nära vänner. Det är ganska fint ändå. Vi kom in på våra egna högstadieår och insåg hur olika vi minns dem. Hon minns högstadiet som en av de roligaste perioderna i sitt liv. Jag minns det nästan tvärtom. Att börja högstadiet är trots allt en stor omställning, och jag tror att mycket behöver få landa i sin egen takt.
Det var under de åren som jag blev sjuk i ätstörning. Jag blev ordentligt sjuk och även om jag sedan länge är frisk är det en erfarenhet som har satt sina spår. Därför tror jag också att jag reagerar extra starkt på den utseendefixering som unga möter idag.
Tankarna som mamma
Izzy berättade nyligen om sådant hon sett på TikTok, där unga tjejer uppmuntrar varandra att gå ner i vikt under kategorin siffran sjunker. Det gör ont i mig att höra. Jag vet hur snabbt tankar om kropp och utseende kan bli något mycket större. Vi pratar mycket om det här hemma. Om kroppar, ideal och den skeva bilden av att man måste se ut på ett visst sätt för att vara fin eller duga. Det finns ingen mall. Vi ser olika ut. Vi har olika kroppar, ansikten och personligheter. Det är precis så det ska vara.
Som mamma önskar man ibland att ens barn kunde få låna ens ögon för en stund. Bara för att få se det jag ser. En fantastisk tjej som är så mycket mer än det hon möter i en spegel eller på en skärm. Jag kan inte skydda Izzy från allt som kommer med tonåren. Jag kan bara finnas bredvid, lyssna, prata och fortsätta påminna henne om att hennes värde aldrig sitter i hur hon ser ut. Kanske behöver jag påminna mig själv om något liknande när det gäller vardagen. Jag kan inte hinna med allt hela tiden. Jag har ju skrivit tidigare om återhämtning och om hur olika saker faktiskt kostar energi. Det är något jag fortfarande behöver påminna mig själv om. Även sådant jag tycker om tar plats och energi, och att det därför ibland måste få vara okej att välja bort annat
Jobbet, träningen, familjen, BQ, vännerna och de där kvällarna i soffan framför en serie måste också få finnas. Ibland kommer bloggen längre ner på listan – och det får faktiskt vara okej ♡
För livet händer ju inte mellan blogginläggen – Det är livet som blir blogginläggen.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Första veckan efter semestern
”Första veckan efter semestern bjöd på lite mer dramatik än väntat. Varning för känsliga bilder längre ner i inlägget om du har svårt för att se sår.”
Första veckan efter semestern är avklarad och vardagen är igång igen på riktigt. Det har varit en vecka med nya barn, nya rutiner och en kropp som definitivt har känt av att ledigheten är över. Jag har varit betydligt tröttare än jag trodde att jag skulle vara och ryggen har protesterat en hel del. Veckan bjöd dessutom på lite mer dramatik än väntat när Izzys arm plötsligt blev rejält svullen efter ett fall i skateparken. Så det blev inte riktigt den lugna första arbetsveckan jag hade tänkt mig. Tack och lov verkar det mesta nu gå åt rätt håll. ♡
Tillbaka till vardagen
Så ringde väckarklockan igen och vardagen var tillbaka på riktigt! Det är ändå fascinerande hur snabbt man kommer in i rutinerna igen. Innan jobbstarten hinner man fundera på hur det ska kännas att komma tillbaka, men när man väl är där rullar dagarna på ganska fort. På förskolan är det dessutom mycket som händer så här i början. Nya barn kommer in i gruppen, nya vårdnadshavare ska man lära känna och relationer ska byggas. Det är roligt, men det tar också mycket energi och kräver att man är närvarande hela tiden.
Det jag framför allt har märkt den här veckan är hur annorlunda kroppen belastas på jobbet. Jag är ju långt ifrån stillasittande när jag är ledig. Därför att jag promenerar, tränar på crosstrainern och är gärna i rörelse. Men att stå och gå under stora delar av en arbetsdag är något helt annat. Framåt slutet av veckan började ryggen verkligen säga ifrån och värken sitter fortfarande kvar. Trots bra skor både inne och ute har kroppen protesterat ordentligt. Förhoppningsvis handlar det bara om att vänja kroppen vid arbetsvardagen igen. Annars kanske jag helt enkelt har lyckats sträcka mig någonstans.
Så den här helgen har fått bli lite extra återhämtning innan det är dags att ge sig på vecka två. Här kan man läsa om lite tips hur man lättare kommer tillbaka efter jobbet från semestern
Issy och armen
Förra torsdagen ramlade Izzy i skateparken och slog sig. Först gjorde det inte särskilt ont, men efter några timmar började det kännas mer och hon hade fått ordentliga skrapsår. Eftersom det inte alls var länge sedan hon bröt handleden kommer förstås oron lite extra snabbt när hon ramlar igen. Man hinner tänka: inte nu igen… Efter några dagar började armen svullna lite och på tisdagskvällen kontaktade jag Doktor.se. Jag måste säga att vi fick jättebra hjälp. De misstänkte en infektion och skrev ut antibiotikasalva.
På onsdagsmorgonen hade det däremot blivit betydligt värre. Armen var ordentligt svullen och rodnaden hade spridit sig upp ovanför armbågen. Huden var glansig och svullnaden kändes mjuk och nästan lite bubblig. Då blev det VAB och en tur till akuten. Där fick hon antibiotika i tablettform som hon nu tar tre gånger om dagen. Jag har även köpt mjölksyrebakterier för magen och vi försöker se till att hon äter något till varje tablett. Tack och lov ser armen mycket bättre ut nu. Läkaren ritade runt området där svullnaden och rodnaden gått som längst och när man jämför med bilderna ser man tydligt att det har dragit sig tillbaka. På bild två ser ni hur svullen hon faktiskt var på sidan av armbågen och uppåt.
Så skönt att det går åt rätt håll. ♡
Första veckan efter semestern – blandade känslor
Nu laddar vi för vecka två efter semestern, med fortsatt nya barn och allt som hör terminsstarten till. Jag har samtidigt lite blandade känslor kring jobbet. Jag trivs med själva arbetet och mycket av det vi gör, men ibland tar stämningen runt omkring onödigt mycket energi. Förskolan är ett väldigt kvinnodominerat yrke och ibland önskar jag verkligen att det fanns fler män i arbetsgrupperna och en större blandning. För det kan bli mycket negativ energi, småtjafs och prat om andra, och sådant påverkar mig mer än jag önskar. Ni vet känslan när någon lämnar ett rum och man nästan känner att pratet börjar efteråt? Det behöver inte ens handla om en själv. Bara den där energin kan vara jobbig.
Den känslan hade jag redan innan semestern och tyvärr finns den fortfarande kvar. Jag märker dessutom att jag spänner mig när det blir så och får mer ont i nacke och axlar. Jag önskar egentligen bara att det kunde vara lite mer: vi går till jobbet, gör vårt bästa, hjälper varandra och låter resten vara. Man behöver inte vara bästa vänner, men man ska kunna känna sig trygg och må bra på sin arbetsplats.
Men nu tar vi en vecka i taget. Första veckan är gjord, Izzys arm är på bättringsvägen och förhoppningsvis bestämmer sig min rygg också för att bli lite gladare.
Nu kör vi vecka två! ♡
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Den sista semesterveckan
Den sista semesterveckan är här. För bara några veckor sedan kändes det som att sommaren aldrig skulle ta slut, men nu märks det att vardagen sakta börjar göra sig påmind. Tempot förändras, fler och fler återgår till jobbet och dagarna ser inte riktigt ut som de gjorde i början av semestern. Jag har funderat en del på hur den här tiden känns. Inte bara för att semestern snart är slut, utan också för att det lätt blir en känsla av att man borde ta vara på varje ledig dag. Som om varje soltimme måste fyllas med planer, utflykter eller aktiviteter. Samtidigt längtar nog många av oss egentligen efter det semestern är till för – att få återhämta sig.
Idag blev en sådan dag som fick mig att stanna upp och tänka lite extra.
När vardagen sakta smyger sig tillbaka
Den sista semesterveckan är här och jag märker att dagarna inte riktigt ser ut som de gjorde för bara någon vecka sedan. Sakta men säkert börjar vardagen smyga sig tillbaka. BQ har börjat jobba igen och flera av mina närmaste vänner är också tillbaka på sina arbeten. Izzy har tillbringat mycket tid med sina kompisar den senaste tiden, vilket känns helt naturligt. Samtidigt har jag märkt att det blir lite svårare att planera dagarna när fler och fler återgår till sina rutiner. Jag tycker om att göra saker på egen hand, men vissa utflykter blir faktiskt roligare när man har någon att dela dem med.
Idag blev det däremot en helt annan dag. Regnet smattrade mot rutorna redan från morgonen och Izzy valde att stanna hemma. Vi hade inga planer, inget vi behövde hinna med och ingen stress över att passa tider. Det blev en lugn dag tillsammans, och när jag satte mig med en varm chailatte insåg jag hur skönt det faktiskt var att bara få vara.
När regnet tar bort pressen
Det kanske låter lite märkligt, men ibland känns regniga dagar nästan som en lättnad. När solen skiner kan jag ibland känna en slags semesterstress. Det känns som att jag borde vara ute, hitta på något eller ta vara på varje minut av semestern. Som om en lugn stund hemma plötsligt blir mindre värdefull bara för att solen råkar skina. Jag vet inte om du känner igen dig, men jag tror att många gör det. Vi matas ständigt med bilder av perfekta sommardagar fyllda av bad, utflykter och aktiviteter. Det är lätt att jämföra sig och känna att man borde göra mer. Att känna semesterstress är vanligare än man tror och inte så hälsosamt, man behöver stanna upp och låta sig bara vara.
Men idag påminde regnet mig om något viktigt. Det är faktiskt okej att stanna hemma. Att tända ett ljus, läsa några sidor i en bok, fixa lite här hemma eller bara njuta av en kopp chailatte medan regnet faller utanför fönstret. De stunderna är minst lika värdefulla.
Återhämtning ser olika ut för oss alla
Jag tror att vi ibland glömmer bort vad semestern egentligen är till för. För mig handlar den inte om att fylla varje dag med aktiviteter. Visst tycker jag om att åka iväg ibland, ta en promenad med Lotta eller strosa en sväng på stan. Men jag uppskattar minst lika mycket de lugna dagarna när livet får gå i ett lite långsammare tempo. Den sista semesterveckan behöver inte kännas som en nedräkning där man måste hinna med allt innan vardagen börjar igen. Kanske är det tvärtom. Kanske är det just nu vi ska ge oss själva lite extra tid att landa och samla ny energi. För mig blev den här regniga dagen en påminnelse om att återhämtning inte alltid handlar om att göra mer – utan ibland om att göra mindre.
Och vet du? Det känns faktiskt helt okej.
Hur känner du?
Känner du också av en viss semesterstress när solen skiner och semestern börjar gå mot sitt slut? Eller tycker du om de där lugna dagarna när det inte finns några måsten? Berätta gärna i kommentarsfältet. Jag tycker alltid att det är lika roligt att läsa era tankar.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Sista semesterveckan startar nu
Sista semesterveckan startar nu för mig. Veckan som varit var BQ sista semestervecka. Nu börjar vi så smått ställa om mot vardagen igen. För min del återstår en vecka av semestern och den tänker jag verkligen ta vara på. Det är två sommarlovsveckor kvar för Izzy. Jag har faktiskt varit väldigt nöjd med den här semestern. Jag har lyckats hålla i både träningen och de sunda matvanorna, vilket känns riktigt bra. Under den sista lediga veckan tänker jag fortsätta på samma spår och njuta av de sista semesterdagarna innan det är dags att återgå till jobbet. Det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till den vanliga vardagsstrukturen igen, samtidigt som jag tänker försöka ta med mig de goda rutinerna som jag har lyckats hålla under ledigheten. Jag har skrivit om när man haft samma känsla tidigare HÄR
En härlig grillkväll med vänner
En av veckans höjdpunkter var när vi åkte hem till några vänner för att grilla. Det råkade dessutom vara en av sommarens varmaste dagar. Framåt kvällen blev temperaturen helt perfekt. Vi satt ute länge, åt god mat, pratade och njöt av den där speciella känslan som bara en svensk sommarkväll kan ge. Sådana kvällar vill man gärna spara i minnet när hösten sedan gör sitt intåg.
Sista semesterveckan återstår nu
Nu återstår bara min sista semestervecka innan vardagen tar vid på allvar. Jag tänker passa på att njuta av de sista lediga dagarna, men också börja hitta tillbaka till mina rutiner. Då tänker jag främst på att vi måste ställa om klockan och lägga oss i rätt tider och fasa in oss. Det känns faktiskt ganska bra att komma igång igen. Även om jag gärna hade behållit de ljusa sommarkvällarna ett tag till. Semestern har, precis som vanligt, gått alldeles för fort. Samtidigt känns det fint att kunna blicka tillbaka på många härliga stunder och ta med sig den energin in i hösten. Nu hoppas jag bara att augusti bjuder på några riktigt fina sensommardagar innan det är dags att säga hej då till sommaren för den här gången.
Jordgubbsplanerna blev något annat
I veckan som nu varit styrde vi bilen mot självplocket Brandts jordgubbar och grönsaker utanför Hedemora. Planen var att plocka egna jordgubbar. När vi kom fram vid kvart i tre fick vi veta att självplocket stängde redan klockan tre. Vi insåg snabbt att vi inte skulle hinna ge oss ut på fälten och plocka, så vi ändrade våra planer. Istället gick vi in i gårdsbutiken och det blev faktiskt minst lika bra. Där fanns massor av fina närodlade grönsaker, nyskördade jordgubbar och andra lokala produkter. Vi kom hem med både jordgubbar och färska grönsaker, så vi gick definitivt inte lottlösa.
Ett uppskattat utflyktsmål utanför Hedemora
Självplock utanför Hedemora är ett uppskattat utflyktsmål under sommaren. Här kan besökare plocka sina egna jordgubbar. Beroende på säsong även andra bär. Intill odlingarna finns en trevlig gårdsbutik där man kan handla nyskördade jordgubbar, potatis, grönsaker och andra närproducerade produkter. Även om vårt besök inte blev riktigt som vi hade tänkt oss var det ändå väl värt resan. Gårdsbutiken är absolut värd ett besök för den som uppskattar lokalproducerade råvaror.
Sista semesterveckan bjuder på lugna kvällar
På kvällarna har vi krupit upp i soffan och myst tillsammans framför några riktigt bra serier. Just nu följer vi Svärtan och Tills döden skiljer oss. Vilket har blivit ett perfekt sätt att varva ner när dagens aktiviteter är över. Det är något speciellt med de sista sommarkvällarna. Tempot blir lite lugnare, kvällarna blir mörkare och man börjar så smått ställa in sig på att vardagen snart är tillbaka. Samtidigt känns det fint att ta vara på de där enkla stunderna. En kopp kaffe eller te, en bra serie och sällskapet av den man tycker om. Ibland är det faktiskt de små ögonblicken som blir de finaste minnena från semestern.
De små stunderna betyder ofta mest. Det varma skenet från ljuslyktan, de torkade blommorna och den rofyllda känslan här hemma. Det är ett fint sätt att ladda batterierna innan vardagen snart tar vid igen. Nu ska jag njuta av min sista semestervecka innan det är dags att återgå till jobbet. Förhoppningsvis bjuder den på fler fina sensommardagar. Lugna kvällar och lite extra tid att samla ny energi inför hösten.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Utbrändhet och återhämtning – Kostar energi
Jag idag när jag och Lotta tog en lunch med min fina vän Lena. Byxorna är gammelrosa, ser tydligen beige ut i skuggan Utbrändhet och återhämtning är viktigt at ta hänsyn till: Sedan i söndags har jag tagit en paus från i princip allt som tar energi. Det har varit tyst här inne och det har funnits en anledning till det. Förra veckan var utan tvekan en av de finaste på väldigt länge. Vi hade fantastiska dagar i Höga Kusten, skrattade, umgicks och skapade minnen som jag kommer bära med mig länge. Det var precis vad jag behövde – och samtidigt blev det också en påminnelse om hur utbrändhet faktiskt fungerar.
Utbrändhet och återhämtning – Kostar energi
Det är lätt att tro att man bara blir trött av stress, krav och jobbiga situationer. Men för den som lever med utbrändhet fungerar det inte riktigt så. Även positiva upplevelser kräver energi. Nya intryck, många människor, resor, aktiviteter och alla känslor som kommer med härliga dagar gör att hjärnan arbetar konstant. När man redan har ett nervsystem som går på sparlåga kan även det allra roligaste leda till att kroppen säger ifrån när man kommer hem. Precis det hände mig.
Den enorma tröttheten kom tillbaka och min nackutlösta spänningshuvudvärk gjorde sig påmind igen, något jag skrev om i mitt förra inlägg. Kroppen sa helt enkelt stopp och jag valde att lyssna på den. Därför har jag prioriterat vila, promenader och träning i den mån jag orkat framför allt annat de senaste dagarna. Jag tror att det är viktigt att prata om det här. Bara för att man ler på bilder, har haft en fantastisk resa eller verkar må bra betyder det inte att kroppen inte betalar ett pris efteråt.
Izzy när hon sov över hos min kompis J och hennes familj, samt hennes dotter E rum Samtidigt blev Izzy sjuk igen
Mitt i allt detta blev också Izzy sjuk igen. Jag berättade innan vi åkte att hon inte mådde bra, men då repade hon sig lyckligtvis. Tyvärr började hon få ont i örat i söndags. Vi avvaktade några dagar eftersom det ibland kan ge med sig av sig självt. Under tiden sov hon över hos en nära vän och deras dotter. Det var inget konstigt med det, men jag tror att hon själv inte riktigt kände efter hur ont hon faktiskt hade när hon var iväg. Jag tappade ju också lite kontrollen då, ja jag är en hönsmamma och kanske är lite för tjatig och frågar.
Igår fick vi en akuttid på vårdcentralen där en distriktsjuksköterska undersökte hennes öra. Hon konstaterade att det handlade om en hörselgångsinflammation. Vi fick Terracortril som hon ska behandla med i sju dagar.
Natten som gjorde mig riktigt orolig
Trots behandlingen blev natten väldigt tuff. Klockan två väckte Izzy mig gråtandes av smärta. Hon hade fruktansvärt ont och låg bara och kved. Jag gav henne smärtstillande och satt bredvid henne, strök henne över håret och försökte lugna henne tills medicinen började hjälpa. Till slut somnade hon om. Hade smärtan inte gett med sig hade vi självklart åkt in akut. När vi var på vårdcentralen tidigare under dagen hade de frågat om hon hade feber, vilket hon inte hade då. Men senare på kvällen kom febern ändå, och då steg oron direkt.
Varför jag reagerar så starkt på öronvärk
Det finns en anledning till att jag aldrig tar öronvärk lätt. En öroninflammation kan i vissa fall utvecklas snabbt om den inte behandlas i tid. Svullnaden och inflammationen kan bli så kraftig att ansiktsnerven påverkas, vilket kan ge en tillfällig ansiktsförlamning. Min egen syster har drabbats av det två gånger. Jag har själv varit väldigt nära. Det minns jag fortfarande den dagen så tydligt. Jag hade sökt vård men blivit hemskickad med beskedet att avvakta. Under eftermiddagen blev smärtan så intensiv att det kändes som om hela käken skulle sprängas. Bakom örat hade det svullnat upp till en stor knöl och jag åkte in akut.
Där såg de direkt hur allvarligt läget var. Jag fick en remiss direkt efter de haft telefonkontakt till öron-, näs- och halskliniken i grannkommunen och personalen sa att jag inte ens fick köra bil dit själv eftersom inflammationen påverkat mig så mycket. Då blev jag tillsagd att ringa någon, jag ringde BQ från akuten och bad honom hämta mig. Jag minns fortfarande hur sjuksköterskan tog över telefonen och förklarade att han behövde komma direkt. När jag kom till specialistkliniken blev personalen förvånad över att jag tidigare hade skickats hem. De uppmanade mig att göra en anmälan till Patientnämnden, vilket jag också gjorde. Det som gjorde mest ont var nästan inte själva inflammationen – utan kommentaren jag fick innan jag skickades hem.
”Du ser inte så sjuk ut.” Sedan påpekade läkaren att jag faktiskt hade orkat sminka mig. De orden har stannat kvar hos mig. Att bli bedömd utifrån sitt utseende istället för sina symtom gjorde mig både ledsen och frustrerad. Man kan vara riktigt sjuk även om det inte syns utanpå. Den upplevelsen har gjort att jag aldrig tvekar att söka vård när det gäller öronvärk.
Därför ringde jag igen i morse
Med den erfarenheten i bagaget ringde jag vårdcentralen direkt i morse. Jag ville att de skulle undersöka Izzy en gång till och säkerställa att hon inte behövde komplettera behandlingen med antibiotika eller någon annan medicin. Lyckligtvis visade undersökningen att hon fortfarande inte hade utvecklat en öroninflammation. Det är fortfarande en hörselgångsinflammation och kortisondropparna är rätt behandling. Vi fick också rådet att ge smärtstillande inför natten eftersom värken ofta blir värre när man ligger ner. Idag har hon fortfarande ont, men inte alls lika intensivt som tidigare. Det känns som att det kanske börjar vända, och det hoppas jag verkligen.
Samtidigt kommer jag fortsätta vara vaksam. Märker vi att det blir sämre igen kommer jag inte tveka att kontakta vården eller åka in akut.
Utbrändhet och återhämtning – Mina tankar
Det här är ännu en påminnelse om att utbrändhet och återhämtning är en process som tar tid och där kroppen måste få styra tempot. De senaste dagarna har verkligen påmint mig om hur viktigt det är att lyssna på kroppen. Ibland behöver man vila efter det jobbiga. Ibland behöver man vila efter det allra finaste också. Just nu får återhämtningen komma först, samtidigt som jag håller ett extra vakande öga på Izzy. Vi har även haft Bella här och nu är Lotta här över helgen. Det för vi haft tid då vi valt att vara hemma. Samt även för att uppmuntra upp Izzy i värken.
Min resa med utbrändhet och återhämtning fortsätter, och just nu väljer jag att lyssna på kroppen och ta en dag i taget. Jag hoppas att vi snart kan lägga både tröttheten och öronvärken bakom oss.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler