Vardagsliv som pedagog och valpgos
Det finns veckor som bara rullar på och så finns det veckor när det känns som att precis allt händer samtidigt. Den här veckan har nog varit lite av det senare. Det har varit fullt upp på jobbet, mycket som ska planeras och fixas och samtidigt en del känslostormar både där och hemma. Inte nödvändigtvis bara dåliga saker, men många saker som tar plats i huvudet samtidigt. När man försöker räcka till på jobbet, hemma, som mamma, som dotter och någonstans även hinna med sig själv.Då blir man faktiskt ganska trött. Jag har tänkt flera gånger den här veckan att jag skulle behöva några extra timmar på dygnet. Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att allt faktiskt inte måste lösas på en och samma dag. Vissa saker får vänta till imorgon. Eller till nästa vecka.
Lättare sagt än gjort, så när helgen väl kom var den väldigt, väldigt välkommen.
Att få byta miljö gjorde mer än jag trodde
Mitt i allt det intensiva fick jag faktiskt en riktigt skön stund under min planeringstid i veckan. Jag valde nämligen att gå hem och sätta mig och läsa TRAS istället för att sitta kvar på jobbet. Så välbehövligt! TRAS står för Tidig registrering av språkutveckling och är ett observationsmaterial som hjälper oss pedagoger att få syn på barns språkutveckling i vardagen. Man tittar bland annat på språkförståelse, kommunikation, samspel, uttal, ord och meningsbyggnad. Tanken är ju inte bara att observera för observerandets skull, utan att vi ska kunna använda det vi ser i vårt fortsatta arbete. Var befinner sig barnet? Vad fungerar bra? Finns det något vi behöver ge fler möjligheter till? Hur kan vi utforma verksamheten så att den stimulerar språket?
För språket finns ju precis överallt i förskolan. I leken, vid maten, i samtalen, när vi läser och sjunger, vid påklädningen och i alla de där små stunderna som pågår hela dagen. Jag klockar min arbetstid när jag arbetar hemma, så jag satt precis den tid jag skulle. Men bara att få lämna jobbet rent fysiskt, komma hem och sätta mig i lugn och ro och läsa gjorde jättemycket. Det var faktiskt helt underbart. Ibland behöver man nog bara ett miljöombyte för att huvudet ska få lite ny energi.
Snart blir det Oskarshamn igen
Snart ska jag åka ner till Oskarshamn för att hjälpa mamma och pappa och försöka få lite mer ordning på vad de kan behöva framöver. Pappa har tack och lov kommit hem från sjukhuset och har repat sig efter lunginflammationen så här långt. Det känns väldigt skönt. Han får också den hjälp han behöver från hemtjänsten. Men jag behöver ändå åka ner och träffa biståndshandläggare och prata med hemtjänsten för att se vad mer vi kan göra för att underlätta och framför allt göra det tryggare hemma. Det kan handla om sådant som en spisvakt och andra praktiska saker. Sådant man kanske aldrig har ägnat en tanke tidigare, men som plötsligt blir väldigt viktigt. Mamma ska också göra ett nytt minnestest.
Det är speciellt när ens föräldrar blir äldre. Roller förändras lite utan att man egentligen märker exakt när det händer. Plötsligt är det andra saker man behöver hålla koll på, fråga om och hjälpa till att ordna. Man vill så gärna göra rätt och finnas där. Samtidigt måste man också försöka ta en sak i taget.
Högstadiet är verkligen igång
Mitt bland allt det där finns förstås det vanliga livet hemma. Träningen ska hinnas med. Izzy som verkligen har fått känna på att hon börjat högstadiet nu. Det är mer läxor, mer ansvar och betydligt fler saker att hålla reda på. Vi har även haft lite inbokade tider på skolan och de senaste veckorna har vi pluggat en hel del inför hennes orienteringsprov.
I fredags var det dags. De fick ha mobilerna med sig ifall de skulle gå vilse och mitt under orienteringen ringde Izzy till mig. Hon var ledsen eftersom hon hade svårt att hitta och efteråt var hon förstås orolig för att hon skulle få ett dåligt betyg. Men vet ni vad? bland måste man faktiskt få säga till sitt barn att det är okej. Självklart är skolan viktig. Självklart ska man försöka, plugga och göra sitt bästa. Men världen går faktiskt inte under för att just ett orienteringsprov inte gick som man hade hoppats. Det kommer fler uppgifter. Fler prov. Fler chanser. Kanske är det minst lika viktigt att lära sig det också. Att man kan misslyckas med någonting eller ha en riktigt dålig dag utan att det säger allt om vad man kan. Sedan får vi helt enkelt se hur det gick när resultatet kommer.
Valpgos hos min kollega
Idag fick jag däremot en betydligt mysigare stund. Jag var förbi min kollega som föder upp Petit brabançon, och just nu har hon valpar hemma. Alltså valpar. Behöver man ens säga mer? Det var såklart helt underbart att få klappa, gosa och mysa med de små. Det är någonting alldeles speciellt med valpar. Små tassar, små kroppar och de där ansiktena som gör att man blir alldeles fånig. Lilla mamma var minst lika mysig. Hon ville vara nära mig, gosa och gärna sitta i mitt knä. Så himla rar.
Petit brabançon är en liten belgisk sällskapshund och är den korthåriga varianten bland de tre närbesläktade belgiska griffonraserna. Det är små hundar men med desto mer personlighet. De är pigga, nyfikna, tillgivna och väldigt mycket sällskapshund. Ja… Jag blev faktiskt nästan lite sugen på en valp, haha. Det är ju livsfarligt att hälsa på någon som har valpar. När man sitter där och gosar känns tanken ”men en liten till skulle väl kunna få plats. En hund ska passa ens liv och det man själv vill ha även när den inte längre är en liten bedårande valp. Men superhärliga? Absolut.
Lite valpsjuk blev jag allt.
En intensiv arbetsvecka som slutar med Netflix
Några vardagsögonblick från en intensiv vecka. 
Efter en intensiv arbetsvecka känner jag verkligen att både kroppen och huvudet behöver återhämtning. Vilken vecka det har varit! En sådan där vecka när dagarna bara går i ett och man till slut känner att både huvudet och kroppen börjar säga ifrån. Det har varit APT, lite längre dagar på jobbet och sedan två PUD-dagar med föreläsningar, gemensamma genomgångar, saker som behövde bli klara och en hel del arbete framför datorn. När fredagen kom var jag verkligen trött, trött, trött. Tydligen fanns det en anledning till det. När jag vaknade hade jag ont i halsen. Nu har förkylningen brutit ut ordentligt och jag känner mig totalt överkörd. Så den här helgen blev visst inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Från en intensiv arbetsvecka till total förkylning
Det är väl egentligen inte helt ovanligt heller. Man kör på under veckan och gör det man ska göra och sedan, när man väl kommer fram till ledigheten och kroppen får möjlighet att slappna av, då kommer allt på en gång. Det är bara att inse att jag behöver vila. Problemet är att jag inte är särskilt bra på att uppskatta den sortens vila som man blir tvingad till. Framför allt tycker jag inte om att jag nu inte kommer kunna träna på några dagar. Träningen är så mycket mer för mig än själva träningspasset. Den påverkar mitt mående, mina tankar och flera andra delar av vardagen positivt. Därför känns det alltid lite jobbigt när jag behöver göra ett ofrivilligt uppehåll. Men samtidigt vet jag ju att det inte finns så mycket att diskutera med kroppen när man ligger helt däckad i en förkylning. Då är det vila som gäller. Här kan ni läsa mer om mina tidigare tankar om min återhämtning
I fredags efter jobbet tog jag också en promenad för att möta upp Izzy, som hade träffat sin bästis L efter skolan. De var ungefär 35 minuters promenad från jobbet, så planen var att jag skulle promenera dit och sedan ta bussen hem tillsammans med tjejerna. Det var faktiskt någonstans under den promenaden som jag insåg att någonting inte riktigt stod rätt till. Jag var helt slut och kände mig nästan kraschad. Då började jag förstå att det kanske inte bara var den intensiva veckan som hade tagit ut sin rätt – jag var nog helt enkelt på väg att bli sjuk. Och mycket riktigt. När jag vaknade nästa morgon med ont i halsen förstod jag vart det var på väg.
Varmröda naglar blev det den här gången Lite färg mitt i förkylningsdimman
Innan jag landade helt i förkylningsdimman hade jag däremot en nageltid inbokad idag. Den ville jag verkligen inte avboka eftersom det är jättesvårt att få nya tider, och dessutom hade jag fått en liten spricka i en av naglarna. Jag visste inte om sprickan bara satt i gelen eller om min egen nagel under också hade spruckit. Det visade sig vara en liten spricka även i min egen nagel, men han fixade till den genom att slipa och laga den på något sätt. Exakt hur tänker jag inte ens försöka förklara, haha. Huvudsaken är att den blev fixad!
Den här gången blev det dessutom varmröda naglar. Jag hade egentligen tänkt mig något lite mer höstigt och var inne på orangea toner, men när jag väl satt där fastnade jag för det röda istället. Rött fungerar ju faktiskt alltid. Särskilt en lite varmare, djupare röd färg som känns väldigt fin nu när vi börjar röra oss mot hösten. Nästa gång kanske det blir något riktigt höstigt. Eller så blir det inte det. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag förmodligen kommer ha en idé innan jag går dit och sedan välja någonting helt annat när jag väl sitter där. Så vi får se. Den här gången blev det i alla fall rött och jag är väldigt nöjd med färgen.
Mötte upp Izzy och hennes bästis L efter skolan – en fredagseftermiddag när kroppen började säga ifrån Netflix-tips när soffan är den enda rimliga platsen
När man ändå är förkyld och inte orkar göra särskilt mycket passar det förstås ganska bra att kika på lite filmer och serier. Vi har sett ett par riktigt bra saker på Netflix den senaste tiden som jag faktiskt kan rekommendera. Den hemliga kvinnan är en dansk thriller som handlar om Louise, som lever ett lugnt liv på en norsk ö. Plötsligt dyker en man upp och påstår att hon egentligen är en kvinna som försvann från Danmark flera år tidigare. Därifrån börjar hon försöka ta reda på vad som egentligen har hänt och vem hon är. Jag ska inte avslöja så mycket mer än så, men jag tyckte verkligen att den var riktigt bra. Spännande, lite mystisk och en sådan film som man gärna vill se klart för att få veta hur allt hänger ihop.
Den tyckte jag var riktigt bra och den får absolut bli ett filmtips från mig.
Tipsar om en serie ni ska se
Sedan har vi också tittat på den svenska Netflix-serien Blodsoffer, en svensk kriminalserie i fem avsnitt. Här får man följa polisen Thomas Berg efter att två poliser har blivit mördade. I jakten på den som ligger bakom behöver han ta hjälp av sin pappa Alfred, som är före detta polis, och deras relation är minst sagt komplicerad. Mer än så behöver man egentligen inte veta innan man börjar titta. Gillar ni svenska kriminalserier och lite mörkare spänning tycker jag absolut att ni ska ge den en chans. Vi fastnade i alla fall!
Vila, vila och vila.
Jag tänker bädda ner mig och låta kroppen få den återhämtning den uppenbarligen behöver. Förhoppningsvis vänder förkylningen ganska snabbt, men jag tänker inte stressa fram någonting. Så får vi helt enkelt se när kroppen tycker att jag är redo att komma tillbaka till jobbet igen. Just nu är det soffan, något bra på Netflix och väldigt låga krav som gäller.
Och det får faktiskt vara helt okej.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Att börja högstadiet – när livet kommer emellan
Hej vet ni, den här veckan kom verkligen livet emellan. Det har varit fullt upp med jobb, träning, familjeliv och ett huvud som känns ganska fulltankat när kvällen kommer. Mitt jobb går i ett högt tempo och när arbetsdagen är slut finns det inte alltid så mycket energi kvar. Så är det ju det här med att börja högstadiet. Izzy har precis börjat och det har varit en del känslostormar kring allt det nya. Jag har behövt lägga mycket tid och energi där. Som mamma vill man ju finnas där när känslorna blir stora, lyssna, prata och försöka hjälpa till att reda i dem. Så bloggen har helt enkelt fått stå tillbaka lite.
Jag har faktiskt prioriterat bort blogginläggen några kvällar också. Inte för att göra något jag måste, utan för att göra något jag tycker är roligt. Jag har bland annat suttit och skapat årets höstheader till bloggen, som nu är klar. Ibland behöver hjärnan få vara kreativ utan att behöva formulera en massa tankar. För inspirationen till att skriva har inte riktigt funnits där heller. Däremellan har det såklart varit alla de där vanliga vardagssakerna också. Jag har bland annat hunnit klippa mig, fått till flera promenader och en välbehövlig fika med en vän ♡
Att börja högstadiet väcker tankar
Som jag skrev så fikade jag med en nära vän idag som jag inte träffat på alldeles för länge. Våra döttrar har känt varandra sedan innan de föddes (föräldregruppen) och är fortfarande bästa vänner, samtidigt som vi mammor också blivit nära vänner. Det är ganska fint ändå. Vi kom in på våra egna högstadieår och insåg hur olika vi minns dem. Hon minns högstadiet som en av de roligaste perioderna i sitt liv. Jag minns det nästan tvärtom. Att börja högstadiet är trots allt en stor omställning, och jag tror att mycket behöver få landa i sin egen takt.
Det var under de åren som jag blev sjuk i ätstörning. Jag blev ordentligt sjuk och även om jag sedan länge är frisk är det en erfarenhet som har satt sina spår. Därför tror jag också att jag reagerar extra starkt på den utseendefixering som unga möter idag.
Tankarna som mamma
Izzy berättade nyligen om sådant hon sett på TikTok, där unga tjejer uppmuntrar varandra att gå ner i vikt under kategorin siffran sjunker. Det gör ont i mig att höra. Jag vet hur snabbt tankar om kropp och utseende kan bli något mycket större. Vi pratar mycket om det här hemma. Om kroppar, ideal och den skeva bilden av att man måste se ut på ett visst sätt för att vara fin eller duga. Det finns ingen mall. Vi ser olika ut. Vi har olika kroppar, ansikten och personligheter. Det är precis så det ska vara.
Som mamma önskar man ibland att ens barn kunde få låna ens ögon för en stund. Bara för att få se det jag ser. En fantastisk tjej som är så mycket mer än det hon möter i en spegel eller på en skärm. Jag kan inte skydda Izzy från allt som kommer med tonåren. Jag kan bara finnas bredvid, lyssna, prata och fortsätta påminna henne om att hennes värde aldrig sitter i hur hon ser ut. Kanske behöver jag påminna mig själv om något liknande när det gäller vardagen. Jag kan inte hinna med allt hela tiden. Jag har ju skrivit tidigare om återhämtning och om hur olika saker faktiskt kostar energi. Det är något jag fortfarande behöver påminna mig själv om. Även sådant jag tycker om tar plats och energi, och att det därför ibland måste få vara okej att välja bort annat
Jobbet, träningen, familjen, BQ, vännerna och de där kvällarna i soffan framför en serie måste också få finnas. Ibland kommer bloggen längre ner på listan – och det får faktiskt vara okej ♡
För livet händer ju inte mellan blogginläggen – Det är livet som blir blogginläggen.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Stora Lunån – en dag bland djur och framtidsdrömmar
Idag blev det en utflykt till Stora Lunån, och det kunde knappast ha passat Izzy bättre. Med strålande väder och en gård full av djur att upptäcka var hon minst sagt i sitt rätta element. Det kändes också som en väldigt fin utflykt så här i slutet av min semester. Sommaren börjar sakta gå mot sitt slut, skolstarten närmar sig och snart är vardagen igång igen. Då känns det extra värdefullt att ta vara på de fina dagarna och hitta på något tillsammans. För Izzy blev det förstås djuren som stod i centrum. Det blev många stopp, många klappar och en hel del prat om vilka djur hon själv skulle vilja ha om hon fick bestämma helt fritt. själv skulle vilja ha om hon fick bestämma helt fritt.
Stora Lunån har blivit lite av en återkommande sommarutflykt för oss genom åren. Vi brukar försöka komma hit någon gång varje sommar, ibland till och med ett par gånger, men i år blev dagens besök faktiskt det första. Därför kändes det extra roligt att vi hann hit innan sommarsäsongen börjar gå mot sitt slut. Vi var här även 2024 och [här] kan ni läsa om det besöket och när vi fick träffa djuren då.
Stora Lunån – en gammal gård full av liv
Stora Lunån ligger ungefär 2,5 mil utanför Falun och är en gammal bergsmansgård med anor ända tillbaka till 1400-talet. Idag är det en mysig utflyktsplats där djuren, gårdscaféet och det lilla gårdsmejeriet tillsammans skapar en härlig lantlig miljö. Här finns alla möjliga sorters djur att upptäcka. Under vårt besök blev det bland annat kaniner, getter, åsnor, grisar, marsvin, hästar, får och kalkoner – och naturligtvis skulle vi stanna och hälsa på så många som möjligt. Det är något speciellt med att få komma nära djuren och bara gå runt i sin egen takt. Och när solen dessutom skiner blir det inte direkt sämre.
På Stora Lunån finns också ett litet gårdsmejeri. Ostproduktionen startade 2006 och i gårdsbutiken säljs bland annat gårdens egna ostar och marmelader. I gårdscaféet kan man slå sig ner för en fika och bland annat smaka deras egen ostkaka, våfflor och annat gott. Det är helt enkelt en sådan där plats där man gärna stannar en stund längre än man först hade tänkt.
Izzy och djuren på Stora Lunån
För Izzy är sådana här utflykter förstås lite extra speciella. Hon älskar djur och skulle nog helst fylla både hemmet och livet med dem om hon fick bestämma själv. Önskelistan är lång. Hund, kaniner och marsvin står högt upp. Förmodligen skulle hon inte tacka nej till några fler djur heller. Hennes stora dröm är att så småningom gå på naturbruksgymnasium och få fortsätta utveckla sitt intresse för djur.
Nu börjar hon högstadiet och årskurs sju. Gymnasiet ligger förstås fortfarande några år bort. Det är ingenting hon behöver gå omkring och fundera på varje dag. Men vi pratade ändå lite om att det faktiskt är nu högstadiet börjar och att det kan vara bra att redan från början försöka hitta bra rutiner för skolarbetet. Inte för att skapa press kring betyg, utan för att hon faktiskt har ett mål. Om drömmen är ett naturbruksgymnasium och kanske så småningom ett arbete där djur får vara en stor del av livet, då finns det också något konkret att arbeta mot. Jag tror att det kan göra ganska stor skillnad att veta varför man anstränger sig i skolan.
Att djurintresset är äkta behöver ingen som känner Izzy tvivla på.
Hunddrömmen – och jaktlabradoren Perla
Hunddrömmen lever naturligtvis också kvar. Jag har skrivit om den många gånger tidigare och om varför vi inte kan ha en egen hund, hur gärna Izzy än skulle vilja. Men det går ju faktiskt att ha hundar i sitt liv utan att själv äga en. För ett tag sedan var vi hemma hos vänner och grillade och deras granne har bland annat en flatcoated retriever och en jaktlabrador som heter Perla. Där fick både Izzy och jag möjlighet att gå ut och promenera med Perla. Vilken härlig hund! Perlas matte är hundcoach och hundtränare på brukshundklubben och det märktes verkligen att Perla var vältränad. Det räckte att slå lätt på låret och säga ”fot”, så kom hon direkt intill, ställde sig vid sidan och sökte kontakt. Det var både roligt och fascinerande att se.
Vi har ju själva haft vår älskade labrador Bellman, som var av den kraftigare typen som brukar kallas utställningslabrador. Perla är jaktlabrador och betydligt nättare och smidigare än den typ av labrador jag varit van vid. Jaktlabradoren är framför allt avlad för sina arbetsegenskaper och har ofta mycket energi, arbetslust och samarbetsvilja. Det är en hund som behöver få använda både huvudet och kroppen, exempelvis genom apportering, sökarbete och annan träning. Perla var ett väldigt fint exempel på just den där kombinationen – arbetsvillig och uppmärksam, men samtidigt otroligt gosig och trevlig.
Tanken är förhoppningsvis att Izzy ska kunna få gå ut med Perla ibland framöver också. Vi har ju Lotta och Bella, men för en tjej som älskar hundar kan man tydligen aldrig ha för många fyrbenta vänner i sitt liv.
Ett fint avslut på semestern
Och idag blev alltså Stora Lunån ännu en dos av det Izzy tycker allra bäst om. För mig blev utflykten samtidigt ett väldigt fint avslut på semestern. Sommaren går som vanligt alldeles för fort och snart väntar vardagen igen. Stora Lunån har sin huvudsäsong under sommaren och brukar hålla öppet ungefär fram till skolstarten innan gården så småningom går in i en lugnare period och öppnar för sommarsäsongen igen framåt våren. Därför kändes det extra fint att vi hann dit. En dag med sol, djur, lantluft och tid tillsammans. Och kanske är det precis sådana här dagar som göder de där framtidsdrömmarna lite grann. Just nu handlar det mest om att få klappa kaniner, hälsa på getter, titta på hästar och ta varje chans som ges att umgås med en hund.
Om några år kanske det handlar om ett naturbruksgymnasium. Och ännu längre fram kanske djuren till och med blir en del av hennes yrkesliv. Det får framtiden visa. Just nu får hon fortsätta vara Izzy – hon som helst vill ha hund, kaniner, marsvin och förmodligen halva Stora Lunån hemma om hon själv fick bestämma.
Och det är ganska härligt det också.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Second hand-fynd och kvalitetstid
Igår tog Izzy och jag bussen till grannkommunen för en liten utflykt tillsammans. Planen var egentligen ganska enkel – vi skulle strosa runt i några butiker, kika efter Second hand-fynd, ta en fika och bara ha en mysig dag tillsammans. Och ibland är det ju precis de där enkla dagarna som blir allra bäst. Ingen stress och inget särskilt som måste hinnas med, utan bara tid att gå runt, prata och se vad vi kunde hitta ♡
Second hand och fina fynd
Ett av våra stopp blev Erikshjälpen, där vi gick runt och kikade bland allt möjligt. Izzy hittade en bok på engelska som hon köpte. Nu när hon börjar högstadiet tycker vi att det är jättebra om hon läser lite mer på engelska. Det blir ett enkelt sätt att träna språket samtidigt som hon läser något hon själv har valt. Hon hittade även ett Coca-Cola-glas som hon tyckte var fint. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag såg det, för jag kommer ihåg att jag också hade sådana glas när jag var yngre. Vi fick dessutom med oss en liten God morgon-mugg till BQ. Han fick ju en Tassimo-maskin i julklapp, så det kändes som en lite symbolisk och gullig sak att köpa till honom. Det behöver inte alltid vara stora saker för att vara roligt att ge bort.
I en annan second hand-butik hade de 50 procent på hela vår- och sommarkollektionen för att göra plats för höst och vinter. Där lyckades jag verkligen göra fynd. Jag hittade ett par byxor och en klänning i jättefint skick och betalade bara 65 kronor för båda tillsammans! Det är sådant som gör second hand så roligt. Man kan hitta riktigt fina plagg för nästan inga pengar alls, och både byxorna och klänningen känns som sådant jag kommer få mycket användning av.
Second hand-fynd – ett par rutiga byxor också?
Dem hade jag betydligt svårare att bestämma mig för. Jag provade dem, hängde tillbaka dem, tog fram dem igen och provade en gång till. Sedan gick jag faktiskt tillbaka och tittade på dem en tredje gång. Jag har varit sugen på just ett par rutiga byxor och tycker att det är så snyggt. Rutigt syns dessutom mycket bland klänningar och byxor just nu, så jag var väldigt nära att slå till.
Problemet var bara att de var lite för stora i midjan. Först tänkte jag att det nästan var snyggt när de satt lite ledigt, men modellen hade inga hällor för skärp. Jag började fundera på hur det skulle bli efter några timmars användning om de dessutom töjde sig lite. Då skulle jag förmodligen gå omkring och dra upp dem hela tiden. Så till slut fick de faktiskt stanna kvar i butiken.
Lite surt, för jag gillade dem verkligen, men ett fynd är ju bara ett fynd om man faktiskt kommer använda det. Jag får fortsätta hålla utkik till hösten och vintern. Kanske dyker det perfekta paret upp då.
Fika efter allt strosande
Efter alla butiker var det dags att sätta sig ner en stund och fika. Vi satt ute trots att det blåste lite, men det var ändå skönt och mysigt. Izzy valde en prinsessbakelse och en Loka Crush medan jag tog en chai latte och en hälsoboll. De kallade den för hälsoboll på caféet, även om jag själv nog hade kallat den för en rawboll. Det fick mig faktiskt att bli lite sugen på att göra egna sådana hemma igen. Det finns ju massor av varianter med exempelvis dadlar, havregryn, kakao och nötter. Jag har lagt ut ett recept här på bloggen tidigare – Raw – Häslobollar
Vi satt kvar en stund och bara hade det bra innan det var dags att ta oss hemåt igen.
Speedway och lite egentid
Izzys dag var däremot inte slut bara för att vår utflykt var över. På kvällen åkte hon tillsammans med en kompis och pappa BQ på speedway, så hon fick verkligen en innehållsrik dag. Själv fick jag några lugna timmar hemma. Då tvättade jag, städa och plockade lite och passade sedan på att köra ett längre och lite intensivare träningspass. Jag har fått ta det lugnare med träningen ett tag eftersom jag har haft ont kring låret och höften. Jag verkar ha sträckt eller överansträngt mig på något sätt, även om jag inte riktigt vet när det hände. Därför har jag försökt lyssna på kroppen och inte köra på för hårt.
Igår kändes det däremot bättre och jag kunde ta i lite mer igen, vilket var riktigt skönt.
Det som värmde lite extra
Det finaste med gårdagen var egentligen ingenting vi köpte. Izzy berättade att hon tyckte att det hade varit jättemysigt att få vara med mamma en hel dag. Det blev nästan ännu gulligare idag. Hon hade möjlighet att följa med en kompis till Borlänge för att åka och handla, men tackade nej eftersom hon hellre ville vara hemma och hitta på något med mig. Det värmde mammahjärtat lite extra. ♡
När barnen blir större får de ju mer och mer egna planer, kompisar och saker de vill göra. Därför känns det väldigt fint när de själva väljer att tillbringa tid tillsammans med en. Det är lätt att tänka att man måste hitta på stora saker för att skapa fina minnen tillsammans, men så behöver det verkligen inte vara. En bussresa, några second hand-butiker, lite fynd, en fika och gott om tid att prata kan räcka väldigt långt.
Idag tar vi en ny tur
Så idag fortsätter vi faktiskt lite i samma anda. Izzy ska cykla och jag tänkte ta en rask promenad, så beger vi oss bort mot köpcentret. Där ska vi kika runt på bland annat Dollarstore, Jula och Rusta och köpa några småsaker vi behöver. Lite vardagsmotion, lite butikstittande och ännu mer tid tillsammans.
Efter gårdagen känns det faktiskt som en alldeles perfekt fortsättning på en riktigt mysig mamma-och-dotter-dag.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler