September, förkylning och vardagen som får vänta
Ja, idag är det september och någonstans hade jag hoppats att den nya månaden också skulle innebära att vardagen kunde börja återvända lite. Igår kväll kändes det faktiskt bättre och jag blev lite hoppfull. Kanske skulle jag ändå orka jobba torsdag och fredag? Men den här förkylningen verkar inte riktigt vilja släppa taget ännu. Förkylningen har brutit ut mer och blivit både slemmigare och jobbigare. Det känns som små tomtebloss i halsen och när jag hostar är det ungefär som att hosta rakt ner i en gammal dammig dammsugarpåse, om man nu ska dra någon slags liknelse. Torrt, irriterat och väldigt obehagligt. Jag kan knappt prata utan att det börjar sticka och klia i halsen.
Så nej, något jobb torsdag och fredag blir det inte.
Jag och Lotta tog en promenad
Jag bestämde mig i alla fall för att ta en promenad med Lotta. Egentligen skulle hennes husse komma och hämta henne, men eftersom jag ändå ville komma ut och känna efter hur mycket ork jag hade kunde jag lika gärna gå hem med henne. Jag satte på mig min lilla midjeväska från märket Ulrika, som är perfekt när man är ute och går eftersom mobilen får plats och man slipper bära på något. Däremot fick inte både mobilen med fodral och nycklarna plats, så jag tog bara med mig den lösa nyckeln hem och medicinen som jag skulle ta vid lunchtid.
Så gav vi oss iväg, jag och Lotta. Efter ett tag ringde medicinklockan, jag öppnade väskan, tog medicinen och fortsatte gå. Fast särskilt fort gick det inte. Lottas matte brukar säga till mig: ”Du går ju som om du har en motor bak på ryggen.” Idag gick jag snarare som om jag hade en snigel bak på ryggen. Benens ork försvann ganska snabbt och vi fick gå väldigt sakta. Jag saknar mina vanliga raska promenader och den där naturliga farten jag brukar ha, men kroppen verkar inte riktigt vara med på mina planer ännu.
Och så var nyckeln borta
När vi kom hem till Lotta blev jag stående och pratade med hennes matte en stund. Vi verkar båda ha åkt på förkylning, så där stod vi och hostade och snörvlade ikapp och konstaterade att det nog blir resten av veckan hemma för oss båda. På vägen hem fick jag plötsligt en tanke: Du… kolla så att du har nyckeln i väskan. Jag kände efter. Ingen nyckel. Jag gick igenom facken igen, men den var verkligen borta. Eftersom jag inte hade öppnat väskan hemma hos Lotta tänkte jag att den måste ha ramlat ur när jag tog min medicin.
Så det var bara att börja gå tillbaka samma väg och leta. En lös liten nyckel kan ju ligga precis var som helst. Den kan ligga i gräset, bland gruset eller kanske på en bänk om någon hunnit hitta den. Jag gick och tittade på marken åt alla håll tills både ögonen och huvudet blev trötta, samtidigt som kroppen började säga ifrån efter promenaden. Till slut vände jag ännu en gång och försökte gå exakt samma väg som jag och Lotta hade gått, nästan som att följa mina egna fotspår.
Jag ringde BQ och då var jag faktiskt ganska ledsen. Jag är sjuk, kroppen orkade inte och nu hade jag dessutom lyckats tappa bort nyckeln. Då svara inte han, han satt i möte. Då vart allt ännu jobbigare. Jag tänkte att om jag inte hittade den skulle BQ eller Izzy behöva gå ut och leta senare, och hur skulle de kunna veta exakt var jag hade gått? Jag kände bara att jag fick fortsätta leta. Och så tittade jag ner. Där låg den. Mitt framför mig, som om ingenting hade hänt. Nästan som om den bara legat där och väntat på att jag skulle komma tillbaka. Vilken lättnad!
Förkylning och en kämpig start på dagen
Kanske var det också därför den där nyckeln blev droppen, för morgonen hade redan varit kämpig. Jag och Izzy hade en sådan där morgon när vi inte riktigt nådde fram till varandra. Hon är väldigt trött på morgnarna just nu och det blev lite tjafs kring att komma igång och iväg till skolan. Jag fick höja rösten, vilket inte direkt var någon höjdare med den här halsen, och efteråt hade jag nästan ingen röst kvar. När jag sedan stod där trött och sjuk och dessutom hade tappat nyckeln blev det helt enkelt lite för mycket på en gång.
BQ och jag får prata med henne om hur vi kan göra morgnarna lite smidigare framöver. Ni som också har eller har haft trötta tonåringar hemma – har ni hittat någon morgonrutin som faktiskt fungerar? Tips tas gärna emot.
En sak i taget
September började alltså inte riktigt som jag hade hoppats. Jag trodde att förkylningen var på väg åt rätt håll och såg framför mig att jag kanske skulle kunna återvända till jobbet, men ibland får man tydligen acceptera att kroppen bestämmer tempot. Nyckeln hittades, Lotta kom hem och jag kom hem. Det räcker faktiskt ganska långt för idag. De raska promenaderna, jobbet och den vanliga orken får komma när de kommer. Tills dess får jag fortsätta i mitt nuvarande tempo. Inte med en motor bak på ryggen, utan med den där snigeln.
En sak i taget.
En sensommarpromenad med Lotta
Här hemma går dagarna fortfarande i ett lugnt tempo som jag skrev om innan. Jag är inte riktigt på banan än, men eftersom jag redan har skrivit en del om att vara sjuk tänkte jag att dagens inlägg får handla om något betydligt trevligare. Även när orken inte riktigt är som vanligt kan det göra väldigt mycket att komma ut en stund. Den här dagen blev det en sensommarpromenad tillsammans med Lotta, och ibland behövs det faktiskt inte mer än så för att dagen ska kännas lite bättre. Det och sedan veta att man får gå hem och vila sedan.
Tupp, Höna eller kyckling. Minns ni ? ♡ När orken räckte till en sensommarpromenad
Jag och Lotta tog oss ut på en sensommarpromenad i det fina vädret. Ingen lång eller avancerad utflykt, utan bara en promenad i precis den takt som kändes lagom för dagen.. Det var faktiskt precis vad jag behövde. Efter att ha tillbringat mycket tid hemma var det skönt bara att komma ut, känna solen och få lite frisk luft. Det var en sådan där riktigt fin sensommardag med blå himmel och fortfarande ordentligt med värme i solen. Vi gick ner mot vattnet och tog det lugnt längs vägen. Lotta hade förstås betydligt mer att undersöka än jag. Det skulle nosas här och där, tittas på saker och ibland stannas bara för att hålla koll på omgivningen.
När man själv inte har så mycket energi är det faktiskt ganska skönt att promenera med någon som tycker att även den minsta lilla doftfläck kan vara värd ett längre stopp.
En skptisk hund som tröttnat på att fotas, en sjukling och fint väder ❀ Små saker längs vägen
När vi kom ner till vattnet stannade vi en stund. Det var så fint där med sjön, båtarna, grönskan och solen som glittrade över vattnet. En sådan plats där man nästan automatiskt sänker tempot lite. Jag hade kameran – eller ja, mobilen – framme en hel del också. Det blev förstås många bilder på Lotta, men jag försökte även fånga lite av allt det andra omkring oss. Jag tycker om att fotografera sådant som egentligen inte behöver vara särskilt märkvärdigt: några gamla båtar vid kanten, ett grässtrå som fångar solljuset, vattnet och små detaljer längs promenaden. Det är också något särskilt med att upptäcka nya små promenadstråk och platser i närheten. Behöver man lite inspiration till nästa promenad finns det många fina leder och naturområden att hitta på Naturkartan När man sedan tittar tillbaka på bilderna är det ofta just de där små detaljerna som väcker minnet av hur det faktiskt kändes att vara där.
Lotta fick såklart stå modell ett antal gånger också. Hur samarbetsvillig hon själv ansåg sig vara kan vi kanske låta vara osagt. Det blev en sådan där sensommarpromenad där jag faktiskt stannade upp och lade märke till de små sakerna omkring oss.
♡ En liten stund som gjorde gott
Det blev ingen lång promenad, men det behövdes inte heller. Jag kom hem med lite mer luft i huvudet, en hel hög bilder och ännu ett litet minne tillsammans med Lotta. Ibland tänker man kanske att en bra dag måste innehålla en massa saker, men så behöver det verkligen inte vara. Den här dagen räckte det gott med vägen ner till vattnet, lite sensommarsol och sällskap av en fyrbent vän som gärna bestämmer tempot själv. Sedan gick vi hem igen och resten av dagen fick fortsätta precis så lugnt som den hade börjat.
Ibland räcker det faktiskt med lite solsken, en promenad och en fyrbent vän. ♡
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Den sista semesterveckan
Den sista semesterveckan är här. För bara några veckor sedan kändes det som att sommaren aldrig skulle ta slut, men nu märks det att vardagen sakta börjar göra sig påmind. Tempot förändras, fler och fler återgår till jobbet och dagarna ser inte riktigt ut som de gjorde i början av semestern. Jag har funderat en del på hur den här tiden känns. Inte bara för att semestern snart är slut, utan också för att det lätt blir en känsla av att man borde ta vara på varje ledig dag. Som om varje soltimme måste fyllas med planer, utflykter eller aktiviteter. Samtidigt längtar nog många av oss egentligen efter det semestern är till för – att få återhämta sig.
Idag blev en sådan dag som fick mig att stanna upp och tänka lite extra.
När vardagen sakta smyger sig tillbaka
Den sista semesterveckan är här och jag märker att dagarna inte riktigt ser ut som de gjorde för bara någon vecka sedan. Sakta men säkert börjar vardagen smyga sig tillbaka. BQ har börjat jobba igen och flera av mina närmaste vänner är också tillbaka på sina arbeten. Izzy har tillbringat mycket tid med sina kompisar den senaste tiden, vilket känns helt naturligt. Samtidigt har jag märkt att det blir lite svårare att planera dagarna när fler och fler återgår till sina rutiner. Jag tycker om att göra saker på egen hand, men vissa utflykter blir faktiskt roligare när man har någon att dela dem med.
Idag blev det däremot en helt annan dag. Regnet smattrade mot rutorna redan från morgonen och Izzy valde att stanna hemma. Vi hade inga planer, inget vi behövde hinna med och ingen stress över att passa tider. Det blev en lugn dag tillsammans, och när jag satte mig med en varm chailatte insåg jag hur skönt det faktiskt var att bara få vara.
När regnet tar bort pressen
Det kanske låter lite märkligt, men ibland känns regniga dagar nästan som en lättnad. När solen skiner kan jag ibland känna en slags semesterstress. Det känns som att jag borde vara ute, hitta på något eller ta vara på varje minut av semestern. Som om en lugn stund hemma plötsligt blir mindre värdefull bara för att solen råkar skina. Jag vet inte om du känner igen dig, men jag tror att många gör det. Vi matas ständigt med bilder av perfekta sommardagar fyllda av bad, utflykter och aktiviteter. Det är lätt att jämföra sig och känna att man borde göra mer. Att känna semesterstress är vanligare än man tror och inte så hälsosamt, man behöver stanna upp och låta sig bara vara.
Men idag påminde regnet mig om något viktigt. Det är faktiskt okej att stanna hemma. Att tända ett ljus, läsa några sidor i en bok, fixa lite här hemma eller bara njuta av en kopp chailatte medan regnet faller utanför fönstret. De stunderna är minst lika värdefulla.
Återhämtning ser olika ut för oss alla
Jag tror att vi ibland glömmer bort vad semestern egentligen är till för. För mig handlar den inte om att fylla varje dag med aktiviteter. Visst tycker jag om att åka iväg ibland, ta en promenad med Lotta eller strosa en sväng på stan. Men jag uppskattar minst lika mycket de lugna dagarna när livet får gå i ett lite långsammare tempo. Den sista semesterveckan behöver inte kännas som en nedräkning där man måste hinna med allt innan vardagen börjar igen. Kanske är det tvärtom. Kanske är det just nu vi ska ge oss själva lite extra tid att landa och samla ny energi. För mig blev den här regniga dagen en påminnelse om att återhämtning inte alltid handlar om att göra mer – utan ibland om att göra mindre.
Och vet du? Det känns faktiskt helt okej.
Hur känner du?
Känner du också av en viss semesterstress när solen skiner och semestern börjar gå mot sitt slut? Eller tycker du om de där lugna dagarna när det inte finns några måsten? Berätta gärna i kommentarsfältet. Jag tycker alltid att det är lika roligt att läsa era tankar.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Höga Kusten – strul innan vi kommer iväg
Det känns nästan som att det alltid är något som ska krångla precis innan semestern. Man har planerat, packat och sett fram emot att äntligen få komma iväg, och så dyker det upp små hinder som man inte riktigt räknat med. Det är inga stora katastrofer, men när flera saker händer samtidigt blir det lätt att känna sig både trött och lite uppgiven. Samtidigt försöker jag tänka att det viktigaste är att vi snart styr bilen mot Höga Kusten, något vi verkligen har längtat efter.
AC:n valde verkligen fel tillfälle att krångla
Det största bekymret just nu är bilen. För några veckor sedan började den visa ett felmeddelande om att klimatanläggningen inte fungerar som den ska. Vi lämnade in den på verkstad och de gick igenom hela systemet – kompressorn, kylaren, slangarna och allt däremellan. De hittade inte ett enda fel, och när vi hämtade bilen var felmeddelandet dessutom borta. Vi hann faktiskt tro att problemet hade löst sig. Men tre dagar senare var det tillbaka igen.
Nu blåser det bara ljummen luft från AC:n, vilket inte känns särskilt lockande när man ska köra många timmar genom Sverige mitt i sommaren. Det mest frustrerande är att vi faktiskt gjorde allt vi kunde, men ändå står på ruta ett. Tyvärr finns det inga lediga verkstadstider innan vi ska åka, så det blir helt enkelt att köra bilen som den är och hoppas att den håller hela vägen till Höga Kusten. Samtidigt har lilla Izzy varit sjuk. Som tur är mår hon mycket bättre idag, men hon är fortfarande inte riktigt sitt vanliga pigga jag. Det är alltid jobbigt när någon i familjen inte mår bra, oavsett om de har två eller fyra ben. Man blir lite extra vaksam och hoppas att de snart ska vara helt återställda. Jag tror att lugna dagar och ny miljö kommer att göra henne gott.
Mitt i allt känner jag också att kroppen sagt ifrån. Jag har varit otroligt trött idag och sovit flera timmar. Kanske är det all planering inför resan, kanske är det stressen som släpper när semestern är här. Ibland behöver man acceptera att kroppen behöver vila, även om huvudet har en lång lista med saker som borde hinnas med. Jag har skrivit om det tidigare läs här
Snart väntar Höga Kusten
Trots allt som strulat är det ändå längtan som är starkast. Snart är det dags att lämna vardagen bakom oss och åka till Höga Kusten. Jag ser verkligen fram emot att få njuta av den fantastiska naturen, havet och lugnet som området är känt för. Jag har dessutom fått så många fina tips från er på platser att besöka i Höga Kusten. Det gör mig verkligen glad att ni vill dela med er av era favoriter. Däremot kommer vi inte att hinna med allt. Om vi försökte besöka varje plats skulle semestern bli mer stressig. Det är ju precis tvärtom mot vad vi behöver.
Vi kommer därför att välja ut några av era tips och ta dagarna lite som de kommer. På kvällarna tänkte jag skriva om våra utflykter, visa bilder och berätta vad vi tyckte om platserna vi besökt. Förhoppningsvis kan det också ge inspiration till er som funderar på att resa till Höga Kusten.
Ett paket som krånglar inför Höga Kusten
Sedan har vi den där lilla historien med min strandtunika. Jag beställde den för över en vecka sedan just för att ha med mig på semestern. Tanken var att använda den både på stranden och nere vid bryggan. Paketet verkar ha tagit en egen liten omväg. I sju dagar stod det att försändelsen låg kvar på exakt samma plats utan att röra sig. Idag ringde jag därför PostNord och efter en ganska lång väntan. Jag hann bli nummer 79 i kön – fick jag beskedet att de inte kunde hjälpa mig just nu. Jag måste helt enkelt vänta i upp till 30 dagar. Då kan paketet räknas som försvunnet och någon ersättning blir aktuell.
Det var inte riktigt det svar jag hade hoppats på. Nu under kvällen uppdaterades däremot appen. Plötsligt står det att paketet finns i Göteborg och att det ska levereras i morgon. Jag hoppas verkligen att det stämmer. Jag vågar nog inte tro på det förrän jag faktiskt ser tunikan ligga i brevlådan. Det hade varit skönt att få med den på resan till Höga Kusten.
Det viktigaste finns ändå nära
Mitt bland allt strul finns det också sådant som gör hjärtat lite lättare. Vi har lilla gobiten Lotta hos oss igen och hon är verkligen en liten solstråle. Hon är alltid glad, otroligt kelig och sprider så mycket värme omkring sig. Det är svårt att inte le när hon kommer och vill gosa en stund. Ibland är det just de där små ögonblicken som betyder allra mest. En kopp te i lugn och ro, en viftande svans, ett skratt tillsammans eller känslan av att snart få ge sig ut på nya äventyr.
Så även om starten inför vår resa till Höga Kusten inte blivit riktigt som vi hade tänkt oss försöker jag välja att fokusera på allt fint som väntar. Förhoppningsvis kommer vi snart sitta med utsikt över havet och känna att all stress inför avresan faktiskt var värd att lämna bakom sig. Nu håller vi tummarna för att bilen sköter sig, att Izzy blir helt återställd och att strandtunikan faktiskt hittar hem innan vi åker. Sedan är vi mer än redo att upptäcka Höga Kusten och dela resan med er här på bloggen.
Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
Tipspromenad och en helg till ända
Igår var det söndag kväll och den där känslan fanns där igen. Inte den allra värsta sortens söndagsångest som nästan tar över hela kroppen, men den där lågmälda, ständigt närvarande känslan som ligger och skaver lite under ytan. Idgår var den varit extra påtaglig. Kanske för att helgen faktiskt varit bra. Kanske för att man hunnit känna lite balans och då blir kontrasten till måndagen ännu tydligare.
Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att helgen faktiskt varit fin och att vi fått mycket gjort utan att jag känt mig helt dränerad efteråt. Det känns som att min utmattning ändå varit lite mer i balans, även om det verkligen varierar från dag till dag. Ena veckan kan man känna sig nästan som vanligt och nästa vecka slår tröttheten till som en vägg igen. Det är svårt att förklara för någon som inte upplevt det själv, hur mycket energi som går åt bara till att fungera normalt.
APT på måndagar borde förbjudas
Idar väntar APT på jobbet, och bara tanken på det gör mig trött. Vi jobbar redan långa pass och ibland känns det verkligen som att arbetsgivare glömmer bort hur mycket energi det faktiskt kräver att hålla ihop en hel arbetsdag. När man redan går på reservenergi blir varje extra timme enormt påtaglig. Jag kommer nog aldrig förstå varför man lägger APT på en måndag. Det är ju nästan det sämsta möjliga alternativet. Hela veckan ligger fortfarande framför en och man hinner knappt återhämta sig från helgen innan det är dags att köra igång på högvarv igen. Det hade varit så mycket mer rimligt att lägga det på en torsdag. Då hade man åtminstone bara haft fredagen kvar innan helg. Nu känns det mest som att veckan börjar med ett energiminus.
Balkongfix och grillpremiär
Men mitt i allt det där har helgen ändå innehållit många små fina saker. Jag har fixat lite mer med blommorna på balkongen och det börjar faktiskt kännas riktigt mysigt där ute nu. Det är något speciellt med den här tiden på året när man börjar göra ordning uteplatser och balkonger igen. Lite jord under naglarna, nya blommor och känslan av att sommaren faktiskt är på väg. Vi hade också grillpremiär i helgen, och det känns nästan som ett officiellt startskott för den varmare årstiden. Det spelar egentligen ingen roll vad man grillar – bara doften av grill och att kunna sitta ute gör så mycket för humöret. Det är sådana där små saker som ändå hjälper en att landa lite i nuet.
Tipspromenad med Lotta
Igår gick vi också Korpens tipspromenad och Lotta var med. Det var riktigt svåra frågor den här gången, sådär så man ibland bara fick stirra på alternativen och chansa lite halvt desperat. Men jag lyckades ändå få 8 av 12 rätt och BQ fick 7 av 12, så jag känner mig ändå ganska nöjd. Nu återstår det att se om det leder någonstans i tävlingen och om det kanske blir något pris. Man vet ju aldrig. Det är ändå lite charmigt med sådana där små lokala tävlingar där man går omkring och funderar på frågor samtidigt som man får frisk luft och vardagsmotion utan att tänka så mycket på det.
Kastanjemannen – bättre än väntat
Vi har också börjat följa Kastanjemannen på Netflix. Jag tycker faktiskt den är bättre än vad jag trodde från början. Mörk, obehaglig och ganska spännande utan att kännas för överdriven. BQ är inte riktigt lika såld än, men jag tror kanske att han kan ändra sig ju fler avsnitt vi ser. Vissa serier behöver några avsnitt innan man verkligen fastnar. Det är också lite mysigt att ha en serie tillsammans att följa på kvällarna. Särskilt när vardagen annars mest känns som jobb, måsten och försök att få energin att räcka till.
Nedräkning till sommaren
Nu är det bara tre veckor kvar tills barnen går på sommarlov. Det känns helt galet att det redan är så nära. Och tre veckor efter det går jag och BQ på semester. Bara tanken på semester känns nästan overklig just nu, men samtidigt väldigt välbehövlig. Man märker också att barnen börjar bli större och att sommarloven förändras. Det är märkligt det där med barn i Izzys ålder. Hon vill inte vara på fritids längre, vilket man ju verkligen kan förstå. Samtidigt undrar man lite vad det egentligen är meningen att de ska göra hela dagarna istället. Delvis för stor för vissa saker men fortfarande för liten för att vara helt självständig hela sommaren. Hon brukar gå på sommarkollo en vecka och vi får väl se hur hon känner inför det i år. Hon är ju i en känslig ålder nu och fyller 13 i höst. Det märks att mycket förändras både i humör, tankar och behov av frihet. Det är nog en ålder där man både vill vara stor och liten samtidigt.
Så trots söndagsångesten har det egentligen varit en fin helg. Vi har fått saker gjorda, hunnit umgås och haft små stunder som ändå betyder mycket. Balkongblommor, grillpremiär, tipspromenad och en ny serie att följa. Det är kanske just sådant man får försöka hålla fast vid när måndagen känns tung.
Och någonstans där framme väntar ändå sommaren.
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
”Foton kan redigeras i Photoscape, Canva eller lätta småändringar (styling) i ChatGPT”
På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler
