-
Varför inte Oskarshamn?!
Trevlig Löningstorsdag Kära Bloggvänner
Idag är det en dag för städning och packning här hemma. Vi ska endast vara borta över helgen, så det är inte mycket som behöver tas med. Men jag vill gärna ha det städat hemma när jag kommer tillbaka. Vi gör alltid så, nästan extra städat mer än man annars gör för att få den där wow-känslan när man kommer tillbaka. Angående resor, så har jag fått frågor om varför jag inte har besökt Oskarshamn. Jag kan ge en kort förklaring, men det är av personlig karaktär och jag vill inte dela för mycket information.
Ja jag öppnar upp till viss del
Jag upplever för närvarande en period av psykisk ohälsa och nacksmärta. Dessutom har min mamma mentala tillstånd försämrats, vilket orsakar mig ytterligare stress och oro. Hon uppvisar tydliga tecken på demens, såsom extrem nervositet, oförmåga att sitta still och mycket sämre minne. Ändrad personlighet och inte den mamma jag är van vid Detta påverkar mig negativt och kan förvärra min nacke och smärta då jag stressar och spänner mig.
Min läkare har rått mig att prioritera min egen hälsa och välbefinnande under denna tid. Stress och spänningar förvärrar mina symtom, så jag måste vara försiktig med vad jag kan och inte kan göra för att hantera mina problem och åkommor. Jag förstår att det kan låta som att jag borde kunna klara av en helg utan problem, men just nu för stunden är det inte lämpligt. Min läkare har betonat vikten av att sätta realistiska gränser och fokusera på vad jag kan göra för att förbättra min situation.
Känslorna svåra att hantera
Jag kommer att resa hem till dem så snart det går och som är möjligt. Det kan vara svårt för vissa att förstå, men när en person är på väg att bli dement eller är en annan mamma än man är van vid, är det den anhörige som påverkas mest av det. Jag blir mycket känslomässigt påverkad efter att ha pratat med henne i telefon eller sett henne på videosamtal. Hon har också en annan blick än vad man är van vid att se hos henne. Det är också något som gör att jag blir nedstämd och orolig. Jag älskar dem över allt annat och jag är den som i regel alltid har varit först på plats när det krävts. Jag har alltid organiserat och styrt allt och fått göra det som har varit svårt för de andra syskonen. Just nu måste jag ta ett steg tillbaka för mitt eget välbefinnande. Om ni tycker att det är själviskt så är det ert sätt att se på det eftersom ni inte är insatta i alla detaljer. Men om ni tycker så, vänligen avstå från att berätta det för mig. Jag har redan tillräckligt med känslor att hantera.
En av de saker jag längtar mest efter nu är att få ge min mamma och pappa en kram och få visa att jag älskar dem mest av allt. Jag säger det hela tiden på telefonen, men jag vill vara hos dem. ❤️ För er som inte har koll så bor dem 40 mil bort från mig, alltså tur och retur 80 mil. Hade vi bott i samma stad eller pendlingsavstånd då hade det kanske varit i annat dager.
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
-
Respektera varandras önskan
Glad Sommar Kära Bloggvänner
På fredag fyller världens bästa människa och livskamrat 50 år och i helgen smygstartade vi med att han firades av sin bror och hans fru. Vi åkte till Café Erik Larsgården och för er som missat det så skrev jag om platsen i ett blogginlägg sedan tidigare här ➤ Erik Larsgården – Drömstället. Det är jättefint ställe och vi valde att ta en fika tillsammans där. BQ vill inte vara hemma då han fyller år, därför kommer vi resa bort nu fredag till söndag.
Respektera varandras önskan
BQ har kompisar som skulle kunna komma oanmält och kidnappa med honom för att ta iväg honom på något. Han vill inte det, han vill fira tillsammans med oss. Det måste man respektera och vill man inte ha en stor fest så ska man inte behöva det heller. Dessutom tycker jag nog att man rådfrågar med den andra partnern innan man oanmält kidnappar med någon. Jag hade blivit jättebesviken och irriterad om någon gjort så mot mig om jag inte vill. När jag fyllde 40 år så bjöd mina två närmsta vänner ut mig på middag. De hade ordnat så de sjöng för mig på restaurangen, då reste sig ju såklart alla som satt där i restaurangen och åt och sjöng för mig också, hehe. Då vart jag väl lite generad men såhär i efterhand så är det ju harmlöst och fint gjort. Min mat kom också in med ett sprakande tomtebloss också som en extra detalj. När jag fyllde 30 år och när BQ fyllde 30 så hade vi fest, då hyrde vi lokal osv.
Dåtidens Pranks på varandra
När min mamma fyllde 50 år, satte några vänner till henne ut en annons på ett bilsläp som var till salu. Bilsläpet fanns ju inte så mamma fick ta många samtal och säga att det var någon som drev med henne för hon fyllde år. När pappa fyllde 50 år så vaknade vi på morgonen av att det var ett helt lastbilsflak med jord i vår trädgård som vänner till honom hällt ut där. Jag har lite svårt för den slags humor, för hur kul är det då egentligen? Det roar ju mer den som gjorde det än den som får det. Då kan man ju då ifrågasätta om det är för att fira eller faktiskt vara elak?
MISSA INTE MINA ANDRA INLÄGG
Mer från sweetwordsbymirre
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Att uppskatta det man har!
Kära Bloggvänner
Livet har alltid törnar och även framgångar så är det och kommer alltid att vara. Min vardag ligger väl lite på minuslistan just nu får man nog säga. Jag var till doktorn idag och vi väljer att sjukskriva mig på heltid igen till att börja med. Jag har efter det sedan fyra veckor kvar tills jag går på semester. De fyra veckorna sedan är det tänkt då att jag ska jobba 25 procent. Jag kommer även få utsätta mig mer och mer för det som stressar mig under de här fyra veckorna innan dess för att komma vidare framåt. Låter enkelt men det är det sannerligen inte.
Det känns väl så där och det är klart att man känner en stor besvikelse att inte komma mer framåt någon gång. Det är som min chef sa att det är ju ingenting du själv kan rå för och vi får ta varje steg som går framåt i processen. Hon pratade även om annat vi bör göra sedan när jag är åter igen, vilket såklart inte är så roligt. Jag kanske får omplaceras till skola osv då jag kanske inte klarar förskola med min nacke.
Att uppskatta dem man har!
Man ska aldrig jämför sig med andra och säga att det finns dem som har det värre. Vem avgör det? det är klart att det är fler som har det sämre och mår sämre. Det är sig själv man ska gå efter och det finns alltid ett före och efter. Så kommer det vara för mig med och hur mitt efter är det får tiden utvisa. Jag inser att de småkrämpor man haft innan som man gnällt över är inget som man egentligen borde ha klagat över. Jag tror att man uppskattar det man har mer efter sådant här. Min läkare är bra och hon har förståelse för mig trots att jag ser att hon också tycker hela situationen är jobbig för mig.
Vill ni höra min favoritlåt i Eurovision, den går jag och nynnar på för mig själv många gånger. Det är precis så man själv skulle vilja släppa loss och skrika ut. Låten är – Slimane – ”Mon Amour” Live, hans känslor och smärta han förmedlar i sin låt, den är klockren om du frågar mig. Han borde ha vunnit Eurovision i år.
Ikväll ska jag på mindfulnessgrupp som ett led i hela processen fortsatt.
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
-
Handelsträdgård och hjärnspöken!
Kära Bloggvänner
Tisdag och jag har varit två dagar på jobbet och det känns såklart härligt att vara där igen. Det finns såklart spänningar och tankar som kommer och går i huvudet. Tankar och känslor som också gör att jag tänker sönder saker. Det har inte bara med jobbet att göra, utan det sitter i huvdet på grund av utmattningen. Igår hade jag rätt inställning när jag gick dit och då gick det bättre. Idag var jag mer stressad och spänd och det påverkade såklart hela kroppen och mitt mående. Det är i alla fall härligt att träffa kollegor och barnen och de ser så glada ut att jag är där igen.
Mysig stund på handelsträdgården
Idag efter jag slutat så gick till handelsträdgården som ligger nära mitt jobb. Jag gick runt där och varvade ner lite. Ville också kika på vilka blommor som kunde tänkas vara intressanta till vår balkong. Jag köpte med mig fyra stycken och två hängkrykor och lite dekoration. Jag ska ju plantera om dem i krukorna, nu satte jag i dem sålänge. Det var för tungt att köpa blomjord nu och bära med hem för mig eftersom jag går till och från jobbet. De gamla hängkrukorna som vi hade innan, de var för rostiga nu efter att vi haft dem i flera år. Jag ska visa er allt sedan då det är klart med omplantering, nya stolsdynor etc.
Igår köpte jag även nytt till Bellis, hon behöver alltid nya kläder och en tunnare jacka blandannat. Hon vart jättenöjd över allting och har en av tröjorna (den gråa) på sig i skolan idag och nya jackan. Det är så mycket varmare än man tror när de är ute och leker på skolgården med solen mitt på och asfalt överallt.
√ Mer från mitt hem sweetwordsbymirre
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Lita på ditt barn – Find My Kids
När det gäller ens barn så hinner man ju inte helt med i den takt de växer tycker inte jag. Bellis går fyran i mellanstadiet och jag inser att fritis är inte aktuellt längre. Hon tar sig till och från skolan själv med skolbussen. Hon kan vara själv hemma tills vi kommer hem från jobbet. Numera kan hon också haka på en kompis hem efter skolan. Vi hämtar henne där efter vi slutat på jobbet, praktiskt och bra. Hon har även varit på bio själv med en klasskamrat. Jag är ändå lite fundersam och brydd kring detta och tycker trots allt att man är stor men ändå inte då man går i mellanstadiet.
Häng med ska jag berätta hur jag tycker och tänker
När anser man att barnet är moget för det?
När anser du att barnet är redo för att vara ute och leka själv vid en lekpark? Är barnet redo att gå ner på stan tillsammans med kompis? Jag frågade min kompis om det sist vi sågs och hennes dotter är lika gammal som Bellis dvs snart 11 år. Hon hade fått börja leka vid närliggande lekpark tillsammans med grannbarnen sedan något år tillbaks. Det fungerade jättebra för dem. Dottern visade att man kunde lita på det och hon hade även sin mobil med sig. Inget att säga om det. Det fungerade toppen och då kanske man också kan slappna av på ett annat sätt när man ser att det fungerar.
Det känner jag att jag har svårt för att kunna släppa på de tyglarna ännu. När är man redo för det, vet jag inte. Jag tänker tillbaka till mig själv som barn. När började jag ta mig hem från skolan själv? Jag vet att jag gick på mellanstadiet i alla fall för jag minns från vilken skola jag tog mig hem ifrån. Jag misstänker att jag gick nog 4:an eller 5:an kanske. Dock jobbade min mamma halvtid och hon var hemma då man kom hem.
Kan man lita på forskningen?
Det finns forskning på att barn som får ta steget att ta sig till och från skolan själva mognar snabbare och presterar bättre. Barnen mår bra av att gå, cykla eller åka buss själva just för att de känner sig målmedvetna och får ta eget ansvar. Mamma och pappa finns ju alltid ett samtal bort, inte sant? På sidan ”forskning” halkade jag in på och där tar de upp just om detta med att barn presterar bättre genom att barn tar sig till skolan själva, men i vilken ålder är det rimligt då? Kan någon svara på det? Nja det tror jag inte, det får man gå på individ för individ.
Överbeskyddande
Är jag HÖNSMAMMA?, det vet jag inte. Jag känner snarare att jag är rädd om det käraste BQ och jag har och att det finns mycket mer ”fula” och våldsamma människor än när jag var i samma ålder och att tänka på bara tanken att någon lurar in henne i en bil får mig att känna obehag kring allt. Samtidigt så stärker man ju inte barnet om man skyddar från för mycket. Barnet måste ju istället lära sig så de själva får självförtroende och inte ens tänker tanken att gå in i en bil som stannar längst vägen.
En mer utvecklad framtid
Numera finns det ju även app där man kan ladda ner till telefonen så man kan följa barnet längst en karta och även fånga upp ljudupptagningar så man kan höra vad det är för ljud runt om barnet. Den appen heter ➜ Find My kids och finns på Google Play. Den är superbra, man kan även ladda ner så man sparar ner vanliga platser som barnet brukar vara på för att lätt följa. Barnen laddar ner ➜ Appen Pingo på sin telefon som är sammankopplad med FindMyKids på föräldrarnas telefon.
➤ När började du ta dig till och från skolan själv och hur gör ni med era barn? När de kommit hem då, vad förväntar ni er att barnen gör? Är det inte risk att de ligger och tittar på mobilen i 3-4 timmar innan ni kommer hem från jobbet. Är det bra att de tar sig hem själva då?
√ Mer om Bellis – Sweetwords
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Skaffat ny BLOGLOVIN, LÄGG TILL MIG DÄR
