Lita på ditt barn – Find My Kids
När det gäller ens barn så hinner man ju inte helt med i den takt de växer tycker inte jag. Bellis går fyran i mellanstadiet och jag inser att fritis är inte aktuellt längre. Hon tar sig till och från skolan själv med skolbussen. Hon kan vara själv hemma tills vi kommer hem från jobbet. Numera kan hon också haka på en kompis hem efter skolan. Vi hämtar henne där efter vi slutat på jobbet, praktiskt och bra. Hon har även varit på bio själv med en klasskamrat. Jag är ändå lite fundersam och brydd kring detta och tycker trots allt att man är stor men ändå inte då man går i mellanstadiet.
Häng med ska jag berätta hur jag tycker och tänker
När anser man att barnet är moget för det?
När anser du att barnet är redo för att vara ute och leka själv vid en lekpark? Är barnet redo att gå ner på stan tillsammans med kompis? Jag frågade min kompis om det sist vi sågs och hennes dotter är lika gammal som Bellis dvs snart 11 år. Hon hade fått börja leka vid närliggande lekpark tillsammans med grannbarnen sedan något år tillbaks. Det fungerade jättebra för dem. Dottern visade att man kunde lita på det och hon hade även sin mobil med sig. Inget att säga om det. Det fungerade toppen och då kanske man också kan slappna av på ett annat sätt när man ser att det fungerar.
Det känner jag att jag har svårt för att kunna släppa på de tyglarna ännu. När är man redo för det, vet jag inte. Jag tänker tillbaka till mig själv som barn. När började jag ta mig hem från skolan själv? Jag vet att jag gick på mellanstadiet i alla fall för jag minns från vilken skola jag tog mig hem ifrån. Jag misstänker att jag gick nog 4:an eller 5:an kanske. Dock jobbade min mamma halvtid och hon var hemma då man kom hem.
Kan man lita på forskningen?
Det finns forskning på att barn som får ta steget att ta sig till och från skolan själva mognar snabbare och presterar bättre. Barnen mår bra av att gå, cykla eller åka buss själva just för att de känner sig målmedvetna och får ta eget ansvar. Mamma och pappa finns ju alltid ett samtal bort, inte sant? På sidan ”forskning” halkade jag in på och där tar de upp just om detta med att barn presterar bättre genom att barn tar sig till skolan själva, men i vilken ålder är det rimligt då? Kan någon svara på det? Nja det tror jag inte, det får man gå på individ för individ.
Överbeskyddande
Är jag HÖNSMAMMA?, det vet jag inte. Jag känner snarare att jag är rädd om det käraste BQ och jag har och att det finns mycket mer ”fula” och våldsamma människor än när jag var i samma ålder och att tänka på bara tanken att någon lurar in henne i en bil får mig att känna obehag kring allt. Samtidigt så stärker man ju inte barnet om man skyddar från för mycket. Barnet måste ju istället lära sig så de själva får självförtroende och inte ens tänker tanken att gå in i en bil som stannar längst vägen.
En mer utvecklad framtid
Numera finns det ju även app där man kan ladda ner till telefonen så man kan följa barnet längst en karta och även fånga upp ljudupptagningar så man kan höra vad det är för ljud runt om barnet. Den appen heter ➜ Find My kids och finns på Google Play. Den är superbra, man kan även ladda ner så man sparar ner vanliga platser som barnet brukar vara på för att lätt följa. Barnen laddar ner ➜ Appen Pingo på sin telefon som är sammankopplad med FindMyKids på föräldrarnas telefon.
➤ När började du ta dig till och från skolan själv och hur gör ni med era barn? När de kommit hem då, vad förväntar ni er att barnen gör? Är det inte risk att de ligger och tittar på mobilen i 3-4 timmar innan ni kommer hem från jobbet. Är det bra att de tar sig hem själva då?
√ Mer om Bellis – Sweetwords
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Skaffat ny BLOGLOVIN, LÄGG TILL MIG DÄR
21 Comments
Sandra
Det är en svår fråga men det är olika som du säger. Alla barn mognar olika och visa klarar av att ta sig till och från skolan själva. Mina tre äldsta har gått till och från skolan sen 4:an och det har fungerat bra med alla 3.
Va de hittar på efter skolan är olika. Grabben och yngsta dottern har lekt mycket med kompisar i den åldern. Men annars så har de sett över läxor, spelat, sett film eller lekt med något. Äldsta dottern är ju autistisk och hon har vart den som spelade mycket. Men även såg över skolarbetet som läxor.
Med åldern så har ju fler intressen växt fram hos dem (yngsta dottern går ju fortfarande i 4:an) och de har visat att de klarar att va på egen hand.
Vist är det leskigt nu när omvärlden inte är lika trygg som förr. Kan talla om att jag mått dåligt av att få vetskap att grannen är pedofil (han är fängslad nu och blivit bräckt från porten). De har gjort att jag inte vågat prova om yngsta kan va på gården själv ännu. Jag tror att det är viktigt att man pratar med barnen om vad som finns där ute så de vet hur de ska agera i olika situationer.
Ha en jätte fin kväll 🌺
sweetwordsbymirre
Ja vi pratar mycket med Bellis om hur man ska tänka och vilka vem man ska prata med. Samt att man ska inte prata med främlingar även om de se snälla ut. Iblland har någon tant stannat och pratat med henne och ngn kompis det är väl i regel harmlöst. Men som jag skrivit som svar till andra att vi bor så centralt och det är skillnad då det rör sig mycket mer människor i omlopp i de platser hon rör sig på att det skulle inte kännas 100% tryggt. Det kommer aldrig vara 100% tryggt oavsett ålder de är i. Man tänker när de är tonåringar och börjar röra sig ute. Då får man nog tänka och vara medveten om vilka kompisar hon är med. Samt när man är 11 är man absolut stor för mycket men man är inte stor nog att ta för mycket ansar. Usschh då hade jag också tycker det varit läskigt, men skönt då att han inte bor kvar. Fast samtidigt det är ju vanligare än man tror att man bor nära någon som är olämplig och att man kan ju inte lita på folk. NU visste ju du om att han var det, men det vet man ju inte det kan ju ens granne också vara om man har otur.
Sandra
Så sant. Det är jätte svårt att slappna av oavsett vilken ålder de är i. Min äldsta är ju ute på moppe och far och jag är jämnt orolig att han ska bli stannad utav gäng som ber honom att köra saker. Har hört völdigt mycket om just att de ber unga killar att köra saker åt dem så oron finns där. Nu har jag ju pratat med grabben min om det och jag litar på honom. Men jag litet inte på andra.
Det är svårt det där med att barnen inte ska prata med främlingar. De ser ju samtidigt oss ibland växla ord med främlingar bla i affären eller på bussen. Så det kan ju också bli lite förvirrande för dem och de tänker lätt att mamma gjorde det.
Jag tror man får ha samma konversation med barnet oavsett ålder och påmina dem om att inte prata med främlingar och hoppa in i bilar. Och oron tror jag alltid kommer att finna smed oss oavsett ålder och distans på vart de rör sig tyvärr. Men bra är ju det så man alltid är allert så inget illa händer.
Snabela
Jag förstår exkat vad du menar. Barnen växer upp så fort, ibland så vill jag bara trycka på paus för att hinna med. Hur mycket ska man våga släppa taget om barnen? Man vill ju att barnen ska klara av saker och ting själv, och då måste man låta dom få göra det själva. Men man vill ju ändå inte att dom ska misslyckas.
Men man känner sina barn bäst själv, man märker själv vad barnen klarar av och inte. Man måste ju lita på barnen att dom fixar det.
Find my kids har jag på mina barns telefoner, det tycker jag är väldigt bra.
sweetwordsbymirre
Ja man låter dem ju växa då de får klara sig på egen hand. Bellis får ta sig till skolan själv med skolbussen och får gå handla ibland något mindre shopping på butiken som ligger ett stenkast bort. Jag skulle dock inte låta henne få gå ner själv på stan än och hänga. Det vet jag dock att det är fler i hennes klass och i lika ålder som gör. Det har jag själv sett. Samt att det kan även vara mörkt ute då. Man kanske kan lita på barnet men tycker att det är så mycket olika människor som rör sig ute samtidigt att jag vågar inte lita på att alla är justa. Det är en jättebra app och även skolbussens app är också jättebra man kan följa dem båda
Snabela
Jag förstår exakt vad du menar. Man vill ju att barnen ska klara sig själv i livet, så att man måste våga släppa taget om dom så att dom växer. Dom klarar mer än vad man egenligen tror. Ibland så är det vi föräldrar som lägger krokben för barnen, för att vi vill förenkla deras liv.
Popprinsessan
Jag tycker att det är svårt att säga en generell ålder. Har märkt på, framförallt sonens, kompisar att de är väldigt olika i mognad. När barnen började gå hem själva så hade vi alltid kontakt både när de gick från skolan och när de kom hem så att jag kunde slappna av 🙂
Tyckte att det var bra att de gick på fritds så att inte eftermiddagarna hemma blev allt för lång. Men nu är ju båda mina så stora och har ganska långa dagar i skolan så jag tycker att det är ok om de slappar när de kommer hem innan diverse kvällsaktiviteter.
sweetwordsbymirre
Ja det märker jag med på Bellis klasskamrater också. Vissa tjejer är mer utseendefixerade och börjat med smink, naglar, midjetröjor osv fast de ”bara” går i 4:an. Bellis hon gillar mer kläder med tryck och det kan vara nallar osv på. Hon har börjat sminka sig lite ibland ngn enstaka gång ex vid kalas eller om vi ska ner på stan. Samt det är mycket TIKTOK och Instagram och poser osv på vissa av hennes klasskamrater och Bellis leker mycket med Barbie m,m. Man märker skillnad när vissa kompisar är hem då kan de leka med Barbie hela tiden. När vissa är hem ska de göra massa klipp till insta och göra slajm m,m Det är stor skillnad just i dena ålder. Jag kan tycka det är fel att låta sin elvaåring gå göra naglar och sådant redan. Samt alltid ha kläder där man visar midjan. Fast jag tror att det är en annan som inte hänger med, det går nog ner i åldrarna mer och mer och man själv får stanna upp. Jag började själv sminka mig i gymnasiet då kom min tid där jag blev fåfängd osv. Ja Bellis går långa dagar 3 dagar i veckan, men korta 2. Nu när jag är sjukskriven får hon åka hem alla dagar. Får se när jag börjar jobba heltid igen vad jag tycker om det. Det beror ju också på barnet.
Madde
När jag var liten gick jag till lekis själv, en rätt lång väg. Däremot var vi flera som gick tillsammans. Vi lekte ute själv från 4-5 ungefär. Mina barn åkte skolsjuts innan vi separerade. Sen var det ju fritids då jag jobbade. Blev naturligt att man lämnade då.
Men som sagt var, världen ser annorlunda ut, däremot växer barn av att kunna själv 🥰
sweetwordsbymirre
Ja det är ju så olika då från nu och allt beror ju också på vart man bor och hur vägen är från punkt A till B så att säga. Här är det för centralt och för många ”faror” längst vägen innan man är framme. Det är vägar, övergångsställ, för öppet och centralt så det är mycket folk i omlopp samt att skolan ligger en bit bort så klasskamraterna är så utspridda att det inte är direkt samma väg som någon tar förrens man tagit sig igenom stora centrum liksom.
Elina
Jag gick nog i tvåan när jag gick själv till skolan, mötte upp en kompis så gick vi tillsammans.
M kan cykla tillsammans med en kompis i området utan att vi är med. Men hon kommer alltid hem och berättar vart de ska någonstans.
sweetwordsbymirre
Ja det är ju så olika, men i den åldern M är då fick inte Bellis vara själv. Men som jag skrev till en annan ovan vi bor ju så centralt och det är nog skillnad om man bor i hus och i ett bra område.
Bland Kastruller och Vinglas
Min dotter blev sk nyckel barn efter halva 3:an men tror att hon fick åka buss mycket senare..typ 12 år.
Kommer ihåg att hon fick ringa varje dag hon kom hem, funkade jättebra.
Kram Kajsa
https://www.bland-kastruller-och-vinglas.se
sweetwordsbymirre
Ja man får ju känna av sitt egen barn och känna av hur moget och utvecklat det är för att ta eget ansvar för det är så olika.
Hannas krypin
Nej man är inte stor när man är elva år men jag tänker spontant att det kanske inte bara handlar om ålder utan hur redo barnet är att ta det ansvaret. Jag tänker ju också att man växer av att få ta ansvar och känna sig stor. Jag skulle inte släppa min dotter på stan med en kompis sett till hur hon är just nu, hon är ändå tolv men det beror väldigt mycket på också. Äldsta grabben började hänga ute med kompisar och på stan när han var 14.
sweetwordsbymirre
Ja det är väldigt tudelade känslor. Jag skulle inte heller släppa iväg Bellis på stan själv heller än. Hon har fått gå på bio själv med sin kompis men vi var ju med tills de gick in och så hämtade vi sedan utanför. Så de var ju själva endast inne på bion och det är ju kontrollerat. Men jag är inte lika cool som min kompis och våga låta henne cykla iväg själv med kompisar sådär. Ni bor ju de utanför stan i ett bra kvarter. Vi bor i ett bra område men väldigt centralt så på det sättet är det ju mer ”öppet” för oss att låta henne gå iväg här själv vilket också då ger mera risker. Hon får åka skolbussen hem och det är ju just skolbuss. De vanliga lokala bussarna får hon inte åka själv än. Det dröjer.
Mamma C
I dagens samhälle skulle jag känna det jätte jobbigt att lämna barnen själva.
När våra barn växte upp så bodde vi på landet och de åkte skolbuss till och från skolan. De gick till dagmamman direkt efter skolan innan jag kom och hämta dem efter 14.00..
När jag själv blev dagmamma så kom de hem direkt efter skolan. Sedan lekte de med barnen i byn.
Ha en bra söndag.
Men det är bra att det finns dessa appar som man kan ha i mobilen.
Carin
sweetwordsbymirre
Hon slutar 14.30 3 dagar i veckan och bussen går hem 15:15. Hon är sedan hemma efter ett tag. Då blir det inte så långa dagar ensam hemma. Det är två av de andra dagarna som de slutar tidigt och då blir det lite längre dagar ensam. Det är lite både och. Nu är jag ju sjukskriven då underhåller ju jag lite. Jag ser ju dock att hon vilar antingen vid tvn, paddan eller mobilen då när hon och jag ingent gör. Så den avkopplingen kanske hon behöver för ett barn lägger sig ju inte direkt och bara vilar numera. Det gjorde ju en annan när man kom hem från skolan. Ja det är bra att de apparna finns, lika så app så man kan följa bussen också
corkystyle
Jag själv har inte barn så frågorna är lite svåra för mig att besvara. Jag tror det där är en avvägning man måste göra. Samtidigt så är barn individer så man måste se till hur mogen ens barn är och om det kommer att fungera. Det är bra att det finns app att ladda ner det kan göra att man känner sig lite lugnare.
sweetwordsbymirre
Näe det ju så då får man ju mer tänka hur det var när man själv var i den åldern och hur mogen man var. Samt man får ju också se till var individ hur de är redo och inte. Jag märker ju ganska stor skillnad på Bellis kompiar och klasskamrater hur de utvecklats.
Enna
Intressant skrivet! Nu har jag inga barn, men jag kan tänka mig att man anser att ens barn är moget och man litar på barnet men att samhället och vad som händer, kan vara det som är skrämmande för föräldern :/