Utbrändhet och återhämtning är viktigt at ta hänsyn till: Sedan i söndags har jag tagit en paus från i princip allt som tar energi. Det har varit tyst här inne och det har funnits en anledning till det. Förra veckan var utan tvekan en av de finaste på väldigt länge. Vi hade fantastiska dagar i Höga Kusten, skrattade, umgicks och skapade minnen som jag kommer bära med mig länge. Det var precis vad jag behövde – och samtidigt blev det också en påminnelse om hur utbrändhet faktiskt fungerar.

Utbrändhet och återhämtning – Kostar energi

Det är lätt att tro att man bara blir trött av stress, krav och jobbiga situationer. Men för den som lever med utbrändhet fungerar det inte riktigt så. Även positiva upplevelser kräver energi. Nya intryck, många människor, resor, aktiviteter och alla känslor som kommer med härliga dagar gör att hjärnan arbetar konstant. När man redan har ett nervsystem som går på sparlåga kan även det allra roligaste leda till att kroppen säger ifrån när man kommer hem. Precis det hände mig.

Den enorma tröttheten kom tillbaka och min nackutlösta spänningshuvudvärk gjorde sig påmind igen, något jag skrev om i mitt förra inlägg. Kroppen sa helt enkelt stopp och jag valde att lyssna på den. Därför har jag prioriterat vila, promenader och träning i den mån jag orkat framför allt annat de senaste dagarna. Jag tror att det är viktigt att prata om det här. Bara för att man ler på bilder, har haft en fantastisk resa eller verkar må bra betyder det inte att kroppen inte betalar ett pris efteråt.

Samtidigt blev Izzy sjuk igen

Mitt i allt detta blev också Izzy sjuk igen. Jag berättade innan vi åkte att hon inte mådde bra, men då repade hon sig lyckligtvis. Tyvärr började hon få ont i örat i söndags. Vi avvaktade några dagar eftersom det ibland kan ge med sig av sig självt. Under tiden sov hon över hos en nära vän och deras dotter. Det var inget konstigt med det, men jag tror att hon själv inte riktigt kände efter hur ont hon faktiskt hade när hon var iväg. Jag tappade ju också lite kontrollen då, ja jag är en hönsmamma och kanske är lite för tjatig och frågar.

Igår fick vi en akuttid på vårdcentralen där en distriktsjuksköterska undersökte hennes öra. Hon konstaterade att det handlade om en hörselgångsinflammation. Vi fick Terracortril som hon ska behandla med i sju dagar.

Natten som gjorde mig riktigt orolig

Trots behandlingen blev natten väldigt tuff. Klockan två väckte Izzy mig gråtandes av smärta. Hon hade fruktansvärt ont och låg bara och kved. Jag gav henne smärtstillande och satt bredvid henne, strök henne över håret och försökte lugna henne tills medicinen började hjälpa. Till slut somnade hon om. Hade smärtan inte gett med sig hade vi självklart åkt in akut. När vi var på vårdcentralen tidigare under dagen hade de frågat om hon hade feber, vilket hon inte hade då. Men senare på kvällen kom febern ändå, och då steg oron direkt.

Varför jag reagerar så starkt på öronvärk

Det finns en anledning till att jag aldrig tar öronvärk lätt. En öroninflammation kan i vissa fall utvecklas snabbt om den inte behandlas i tid. Svullnaden och inflammationen kan bli så kraftig att ansiktsnerven påverkas, vilket kan ge en tillfällig ansiktsförlamning. Min egen syster har drabbats av det två gånger. Jag har själv varit väldigt nära. Det minns jag fortfarande den dagen så tydligt. Jag hade sökt vård men blivit hemskickad med beskedet att avvakta. Under eftermiddagen blev smärtan så intensiv att det kändes som om hela käken skulle sprängas. Bakom örat hade det svullnat upp till en stor knöl och jag åkte in akut.

Där såg de direkt hur allvarligt läget var. Jag fick en remiss direkt efter de haft telefonkontakt till öron-, näs- och halskliniken i grannkommunen och personalen sa att jag inte ens fick köra bil dit själv eftersom inflammationen påverkat mig så mycket. Då blev jag tillsagd att ringa någon, jag ringde BQ från akuten och bad honom hämta mig. Jag minns fortfarande hur sjuksköterskan tog över telefonen och förklarade att han behövde komma direkt. När jag kom till specialistkliniken blev personalen förvånad över att jag tidigare hade skickats hem. De uppmanade mig att göra en anmälan till Patientnämnden, vilket jag också gjorde. Det som gjorde mest ont var nästan inte själva inflammationen – utan kommentaren jag fick innan jag skickades hem.

”Du ser inte så sjuk ut.” Sedan påpekade läkaren att jag faktiskt hade orkat sminka mig. De orden har stannat kvar hos mig. Att bli bedömd utifrån sitt utseende istället för sina symtom gjorde mig både ledsen och frustrerad. Man kan vara riktigt sjuk även om det inte syns utanpå. Den upplevelsen har gjort att jag aldrig tvekar att söka vård när det gäller öronvärk.

Därför ringde jag igen i morse

Med den erfarenheten i bagaget ringde jag vårdcentralen direkt i morse. Jag ville att de skulle undersöka Izzy en gång till och säkerställa att hon inte behövde komplettera behandlingen med antibiotika eller någon annan medicin. Lyckligtvis visade undersökningen att hon fortfarande inte hade utvecklat en öroninflammation. Det är fortfarande en hörselgångsinflammation och kortisondropparna är rätt behandling. Vi fick också rådet att ge smärtstillande inför natten eftersom värken ofta blir värre när man ligger ner. Idag har hon fortfarande ont, men inte alls lika intensivt som tidigare. Det känns som att det kanske börjar vända, och det hoppas jag verkligen.

Samtidigt kommer jag fortsätta vara vaksam. Märker vi att det blir sämre igen kommer jag inte tveka att kontakta vården eller åka in akut.

Utbrändhet och återhämtning – Mina tankar

Det här är ännu en påminnelse om att utbrändhet och återhämtning är en process som tar tid och där kroppen måste få styra tempot. De senaste dagarna har verkligen påmint mig om hur viktigt det är att lyssna på kroppen. Ibland behöver man vila efter det jobbiga. Ibland behöver man vila efter det allra finaste också. Just nu får återhämtningen komma först, samtidigt som jag håller ett extra vakande öga på Izzy. Vi har även haft Bella här och nu är Lotta här över helgen. Det för vi haft tid då vi valt att vara hemma. Samt även för att uppmuntra upp Izzy i värken.

Min resa med utbrändhet och återhämtning fortsätter, och just nu väljer jag att lyssna på kroppen och ta en dag i taget. Jag hoppas att vi snart kan lägga både tröttheten och öronvärken bakom oss.

_{Bloggens bilder är mina egna fotografier
Viss bildredigering och kreativ styling kan förekomma
för att förstärka ljus, färg, komposition och stämning.}

_{Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!}

_{På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler}