-
Snöflingor på min kind
Den vintertid nu kommer
Idag vaknade vi till snöig måndag och kallt. Det var dock skönt när jag var ut och gick förrut. Med rätta kläderna så är det skönt. Det var friskt och man kom igång. Idag är det höstlov och för Bellis på första höstlovsdagen så är hon med två av sina klasskompisar på ett ridläger idag. De kommer få känna på hur det är att vara i ett stall och hur man sköter hästarna för att väcka instresset. Jag vet inte allt som de skulle göra, hon får berätta då hon kommer hem.
Julen kommer i december
Har ni fått någon längtan eller känsla för julen än? När man kommer till butikerna då är det ju jul och pyssel lite överallt. Jag älskar julen och allt som hör den till. Det jag kan tycka dock är att det är för tidigt än. Jag har sett att fler på facebook redan börjat med att plocka fram. Jag var mer ivrig förr och satt upp advent tidigre än sig bör. Numera blir det den veckan som advent är och jag brukar försöka få upp på onsdagen den veckan som gäller.
Jag tycker var sak har sin tid och det är trots allt fortfarande höst och träden är fortfarande höstfärgade. Bellis fyller år i november och innan dess kommer det inte in något juligt här. Det är tredje december som första advent är i år. Bellis fyller år 23:e november. Det blir kalas där omkring någonstans så efter det sedan kan jag börja smyga in efterhand. Tar man fram för tidigt så kommer man jun tröttna på det redan efter jul och man börjar plocka bort redan innan nyår.
➤ Vad tycker ni om att det redan är i gång med julen? När tycker du att man ska sätta fram advent?
√ Mer Från sweetwordsbymirre
√ Plånboksvänliga höstlovsaktiviteter
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Hur pratar du pengar med ditt barn?!
Varför är vi så fattiga mamma?!
Den frågan fick jag häromdagen av Bellis. Varför tycker du så frågar jag då såklart. Jag förklarar för henne att mamma och pappa har bra löner som vi klarar oss bra på. Då berättar hon vad hennes klasskamrater sagt de ska göra på höstlovet eller jullovet. Hon berättar vad youtube-familjer visar att de gör. En youtube-familj som hon tittar på är The Swedish Family och jag gillar förvisso deras konto. Det är dock inte bra om barn får den baksida och känslan när de ser på dessa konton.
Att barn som kollar kan få den känslan att vår familj inte är goda nog. Att känslan blir så för vi inte köper massa halloweenmasker, eller att vi åker iväg och gör massa äventyr som just den familj gör. När det gäller youtubers eller influencers så blir dem ju sponsrade av att göra reklam för resor, saker och annat. Det blir ju då också att barn som tittar blir frestande att göra allt. Samt att de vill köpa mycket av det som de visar upp. Det är ju det som är syftet från företaget som vill att influencer och youtube-kanalen ska locka besökare att göra det som de sponsrar med.
Jag anser att det är viktigt att barn förstår och känner värde på det man gör. Allting kostar pengar i stort sett, oavsett om man går ut och leker en lek ute så kostar kläderna man har på sig pengar osv.
Man ska inte vara avundsjuk på varandra
Jag förklarade för Bellis att det är helt normala människor och familjer som inte alls har råd att göra allt de heller utan de blir sponsrade med mycket av det som de får eller gör. Jag berättade att alla familjer får slita för att få en vardag att gå ihop. Sedan hur allting ligger till behöver ju inte Bellis veta. Jag vet att de får inte allt gratis. När Bellis förstod att de jobbar med detta för att få inkomst så fick hon ju en förklaring till viss del. Jag förklarade också att det många gånger kan låta bättre och häftigare än det är.
När man har inkomst sparar man ofta för att ha råd att göra saker. En av hennes skolkompisar skulle åka till USA på höstlovet. Jag berättade då för Bellis att deras familj kanske sparat ett par år för att ha råd att åka på den resan. De kan också ha släktingar som bor där så boendet inte kostar för dem. När hon förstod att allt man gör betalar man inte med den lön man får just den månaden så fick hon en annan förståelse.
Det kändes i alla fall som hon fick en annan syn på allting, kan ju hoppas ♡
√ Mer Från sweetwordsbymirre
√ Mer Tips om Pengaprat med barn
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Mitt sätt till avkoppling!
Hitta ett sätt till avkoppling!
Jag har svårt vissa dagar att komma ner i ro så att min stressade kropp, axlar och nacke inte får den dåliga hållning som hämmar min läkning. Då blir allt en stress och jag pressar mig att få komma till ro. Något ändå som jag tycker är jättemysigt och roligt det är att träna hundträning och då får jag göra något som jag alltid brunnit för. Jag älskar att träna hund och jag är också duktig på det. Jag har haft hundar omkring mig sedan jag var typ 3-4 år och då fick jag lära mig tidigt. Vi har också haft egna hundar och jag har haft egen hund.
Då har jag märkt att jag slappnar av och Bella är jätteduktig och rolig att träna med. Hon utvecklas framåt hela tiden och jag är envis och nöter på med henne. Jag har hittat ett ljud som jag gör som hon direkt lyssnar på och då är hon tokfokuserad.
➤ Vad tycker du är rolig avkoppling som du känner stressar ner?
Mitt andra sätt som bör vara avkoppling
Något jag fått lära mig att träna in för att få den sorts avkoppling jag bör göra för att kroppen ska slappna av det är ju som jag nämnt tidigare. Det är ju mindfulness, promenader och träna med gummiband. Det bör jag få in varje dag för att stärka mig själv. Jag går ju ut och går med Bella, men då är det mer hundträning och då blir det inte den motionen som jag behöver. Med det sagt vill jag säga att man kan lägga upp sin vecka med sådant man bör men även sådant som man vill för att få det som en gemensam syssla på en vecka.
Jag har funderat på att börja på en yogaträning som inriktar sig just på nacke, rygg och bål.
√ Vardagslydnad Bruksklubben
√ Tio tips om Vardagslydnad hund
√ Mer från Bella Sweetwordsbymirre
√ Mer om Mirres Utmattningssyndrom
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Var tacksam mot din kommun
De blåa fredagstjejerna
Idag har Bellis varit hemma med mig, hon fick vara hemma från skolan idag. Hon kände sig lite vissen, men tycker att det var lite falskt alarm på den. Fast ikväll så snorar hon så det är nog ändå så att hon är lite vissen som sagt. Jag skulle i alla fall gå prova ut nya jobbskor idag, eller vi alla i vår kommun som jobbar inom barnomsorgen skulle prova ut det idag. Det är nya vinterstövlar antingen höga eller låga. Samt vattentäta lågskor till våren. Grymt bra skor med en knapp som drar åt snörerna på skon. Bellis fick följa med dit och hon tyckte skorna med knappen var superhäftiga.
Förra året fick vi nya vinterjackor och regnkläder. Dock är min vinterjacka för stor och jag hoppas att jag kan byta ut den till min rätta storlek. Därför skulle min chef kolla upp det om de hade lager på en mindre storlek. Det blir ju annars att jag får gå i min privata jacka, vilket inte är så roligt då man är fast anställd och ser ut att vara vikarie. Menar inte på något som helst vis att det är något fel att vara vikarie, knappast, det är tvärtom, dom är jätteviktiga. Det jag menar är att jag är fast anställd och vi som är det har fått ytterplagg och skor. Då kommer det bara var jag som inte har de på mig. Jag menar därför också att jag får slita på mina privata kläder helt i onödan. Mina vinterbyxor är också för stora, men dem kan jag ju ha skärp i.
Bellis och jag tog en fika efteråt och idag hade de erbjudande om ett specialpris på biskvi och kaffe eller te. Jag tog original biskvi och Bellis tog biskvi med vit choklad som smakadde citron. Vi båda var jättenöjda och vi hade en trevlig stund tillsammans. De hade hur många olika sorter som helst av biskvi, alla såg lika goda ut. Bellis tyckte också att det var extra mysigt att vara tillsammans med mig idag.
➤ Har ni arbetskläder på jobbet och vad har ni fått för kläder?
Det här har vi har fått
- Hoodie
- Arbetsväst
- Fleecetröja
- Vinterjacka
- Regnstövlar
- Vinterkängor
- Vinterstövlar
- Sofshellbyxor
- Softshelljacka
- Regnset ofodrat
- Ofodrade allvädersskor
Vi ska vara tackasamma för det vi får
Jag tycker att vi ska vara tacksamma för det vi får och vi i vår kommun har ju verkligen fått möjligheten att fått en hel del. Det är inte alla kommuner som har möjligheten till det. Jag tänker också att någon annan som behöver min jacka får den i så fall. Det är ju långvikarie och fast anställda som får möjligheten till kläderna och då får någon som behöver min jacka. Jag anser att min jacka behövs hos någon annan eftersom den är för stor för mig. Skulle jag ha den kvar kommer den ju bara hänga på min krok eftersom den som sagt är för stor.
√ Fler inlägg från Sweetwordsbymirre – Mirres Vardag
√ Här hittar ni min vinterparkas på Sportshopen Outlet
√ Tips på bra jackor om ni hamnar i samma läge som mig – Lager 157
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
-
Utmattningssyndrom med utsatt värk
Som att jag undviker att berätta om det!
Det är nog fler som undrat eller jag vet att det är fler som undrar hur det är med mig och att jag kringgått det lite här på bloggen för det faktiskt stressat mig att skriva om det. Dock har jag nu gett hintar om att jag inte jobbar då bloggen är mer aktiv än vanligt att folk börjar säkert spekulera om jag är arbetslös eller så. Det är jag då inte utan jag är helt enkelt sjukskriven sedan augusti. Kollegorna skriver då och då att de saknar mig och att jag är efterlängtad på jobbet vilket känns toppenbra såklart. Därför hade jag ju önskat att jag fick komma tillbaks till dem snart.
Varför är jag då sjukskriven?
Tydlig stress och signaler som jag blåste bort.
Det som drabbat mig är att jag utsatts för en långvarig stress som jag inte vetat om, eller nja det har jag väl. Kroppen har vetat om det, men jag har inte lyssnat på signalerna som varit där. Det började för mig redan då jag slängde in mig i ett jobb för flera år sedan som stressade mig jättemycket. Jag körde på och var kvar fastän det var stora stress och varningssignaler där och då på mitt mående. Jag började stressa upp redan på torsdagen att det redan snart var måndag igen och jag skulle börja jobba för nästa ny vecka. Alltså jag kunde inte behålla den kommande ledigheten som var på intågande utan jag var redan stressad innan helgen kom. Det var på ett jobb som sänkte ner mig av olika anledningar men det tänker jag inte gå in mer på det då det faktiskt kan vara känsligt.
Jag jobbade där i 2½ år och det var något jag inte skulle gjort
Hur mår du egentligen Mirre?!
I början av 2023 fick jag reda på att min bror var döende i cancer och det tog mig väldigt hårt såklart. När allt bagage bakom mig också fanns där så blev det för mycket för mig att ta in. Jag börja känna mig mer stressad och likgiltig och kände att vardagen bara vara som en punkt man skulle ta sig igenom från A till B varje dag. Jag hann inte tanka någon ny energi innan nästa dag kom. Jag var som en datastyrd docka som man bara korrigerade runt eller vad man ska uttrycka. Juni kom och min bror somnade in, jag körde fortsatt på och jobbade på med besvärliga situationer på jobbet som jag heller inte tänker gå in på.
Borde bett om hjälp och inte varit envis
Vid ett tillfälle på jobbet med en pedagogisk situation som jag egentligen skulle backat ifrån och tagit hjälp av en annan kollega så körde jag på bara. Inget sagt att jag gjorde fel, det gjorde jag inte. Jag gjorde egentligen allt helt rätt, men jag var inte i skick att hantera ett sådant känsloutbrott som det blev av det.
Händelsen jag berättar om löstes korrekt och när det lugnat sig sedan och jag skulle kolla upp och boka vikarie för nästkommande dag så börja jag känna det som om någon sprang och jagade mig med blåslampa. En kollega kom in och sa – Men Mirre hur mår du, är du ok! – Ja sa jag och bara körde på och vi prata vidare om bokning av vikarie. Då kom en till kollega in och ställde sig vid oss och gav mig spontant en kram.
Då kom min första panikångestattack
När jag fick kramen av min kollega så börja jag få fly-känslor. Inte från henne såklart men från mig själv, jag kände inte igen mig alls. Jag sjönk ihop på golvet och sa med storgråtande ansikte till ena kollagen att – Nu får jag panikångest! Jag började skaka och kändes som inte benen bar mig. Jag och en av kollegorna tog med mig till ett lite mer osynligt rum på min avdelning på förskolan och vi satt oss där inne. Tårarna bara forsade ner från mina kinder och det gick inte hejda samtidigt som jag inte fick till andningen. Jag fick hjälp av kollegan att andas rätt och hon fanns där hela tiden. Jag minns att jag såg på henne att hon fick kämpa emot att inte gråta hon också.
Då kom min första sjukskrivning
När jag lugnat mig så körde hon hem mig sedan blev jag sjukskriven i fem veckor. Efter det började jag jobba igen och det trappades upp från 25% till tillslut heltid. Jag jobbade 2 veckor heltid innan jag gick på min sommarsemester. Mitt i allt detta när jag börja jobba heltid igen så var det också dags för begravning för min bror. Jag fick stressa ner dit själv (40 mil enkel resa) lite mitt i sommartid på jobbet med mindre personal. Såklart ville jag inte hellre något annan, under begravningen så small det till i min nacke när jag grät okontrollerat vid ett tillfälle. Det gjorde hemskt ont och förmodligen där och då fick jag en kraftig påverkan på en muskel och fick eventuellt som ryggskott fast i nacken.
Semestern fick mig att inse
Semestern kom och jag tänkte att jag skulle lämna en jobbig tid bakom mig och njuta av 4½ veckors semester. Det gjorde jag också, vi hade det jättebra tillsammans vi tre. Dock så hade jag till och från så brännande öm värk i nacke, skulderblad och armar. Jag minns då vi var på semester en vecka i Lidköping där vi hyrt stuga så hade jag kraftig värk emellanåt. Jag tänkte bort det till viss del för orkade inte tänka mer på problem, sorg, smärta och elände. När det var 1 vecka kvar innan jag skulle börja jobba så hade jag jätteont och jag kände att jag behövde söka för att ta reda på vad det är så det inte är något annat. Jag har efter det gjort massa undersökningar, gått på behandlingar, tagit massor av prover träffat fysioterapeut, medicinsk friskvårdsmassör och har varit sjukskriven sedan dess.
Utmattningssyndrom och Muskelsmärta
Min diagnos är psykiskt utmattad – Utmattningssyndrom från långvarig stress och det har också relaterat till Myalgi, det är ett samlat ord för kraftig muskelinflammation och muskelsmärta. Dessa två motarbetar varandra lite just nu och jag måste hitta en metod som gör att jag kommer ner i stress för att också på det sättet få ner smärtan. Jag kommer börja gå hos samtalsterapeut igen och kommer fortsätta att gå på behandlingar.
Jag berättar inte detta för att på minsta vis få sympati eller för att man ska tycka synd om mig. Inte alls. Snarare att jag gör det för att man måste lyssna på kroppen, vara tydlig mot doktorn så man inte kommer för snabbt tillbaka till arbetet om man inte läkt klart än. Jag skulle varit sjukskriven längre innan semestern och inte börjat jobba igen redan efter 5 veckor. Det var ju bevisligen för tidigt.
√ Fler inlägg från Sweetwordsbymirre – Mirres Vardag
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept