När hemmet behöver vara en viloplats


Att arbeta med människor tar energi
Jag arbetar med barn varje dag. Det är ett arbete jag bryr mig om och lägger mycket av mig själv i. Men det många inte ser är hur mycket energi det också kräver — mentalt, känslomässigt och socialt. För 3,5 år sedan blev jag sjukskriven för hjärntrötthet/utmattning. Även om det har blivit bättre sedan dess känner jag fortfarande att det måendet kommer och går i perioder. Vissa perioder fungerar livet ganska bra och energin räcker längre. Andra perioder känns det som att kroppen och hjärnan går på sparläge igen. Som att allt blir tyngre, ljud högre och intryck svårare att sortera. När arbetsdagen är slut är jag ofta fortfarande “på”. Hjärnan fortsätter sortera ljud, intryck, samtal, konflikter och behov långt efter att jag gått hem. Samtidigt lever jag fortfarande med hjärntrötthet och en känslighet för stress och för många intryck.
Det gör att sådant som andra kanske upplever som småsaker kan bli väldigt stora för mig. Ljudnivåer. Många människor. Ständiga samtal. Att behöva vara social. Att aldrig riktigt få tystnad.


Det handlar inte bara om besök hemma
Jag vill också vara tydlig med att det här inte bara handlar om att mitt barn vill ha kompisar hemma. Det kan lika gärna handla om mina egna vänner, middagar, afterwork, släktträffar eller familjedagar. Sådant som egentligen är trevligt och som jag innerst inne vill orka med mer av. Men ibland finns inte orken där. Det handlar inte om ovilja. Inte om att jag inte tycker om människor. Inte om att jag inte vill umgås. Utan om att energin helt enkelt inte alltid räcker till. Det är kanske det som är svårast att förklara för andra — att man kan vilja något och samtidigt inte orka det.
Längtan efter lugn
Ibland längtar jag bara efter lugn. Efter att få komma hem och bara vara med min familj utan fler intryck, fler röster eller fler människor runt omkring mig. Och ändå kan det väcka skuld. För samtidigt vill mitt barn gärna ha kompisar hemma. Då kommer tankarna: Är jag självisk? Är jag tråkig? Tänker jag bara på mig själv? Men sanningen är att återhämtning inte är egoism. Jag älskar att ha Lotta eller Bella hemma hos oss. Fast det kan ibland också inleda till stress då det också blir krav på en då man har hund hos sig. Fast mestadels underbart, hund piggar verkligen upp. Lotta är ju min favorit, fast jag är stormförtjust i Bella också. Fast Lotta känner av mig i alla lägen och anpassar sig. Kolla bara på henne nedan vilket lugn hon vill ge mig där. Saknar henne, men hon kommer imorgon och stannar över helgen ❥

När hjärnan säger stopp
Att vara utmattad handlar inte om att man inte tycker om människor. Det handlar inte om att man inte älskar sitt barn eller vill att hen ska ha vänner och ett tryggt hem att vara i. Det handlar om att kroppen och hjärnan ibland säger stopp långt innan viljan gör det. Idag hade min dotter en kompis hemma. De skrattade, flamsade och hade roligt tillsammans — precis så som barn ska få göra. Jag är glad att hon har vänner, glädje och trygghet omkring sig. Men samtidigt blev min hjärna helt överbelastad.
Det som för andra kanske bara låter som vanliga barnskratt och liv hemma kan för någon med hjärntrötthet kännas som att hela systemet kraschar. Efteråt blev jag sängliggande. Helt slut. Med en känsla av att bara vilja gömma mig från alla ljud och intryck. Och det är svårt att förklara för någon som inte själv upplevt det. För på utsidan kanske det ser ut som att man “överreagerar”. Men på insidan känns det som att hjärnan inte orkar ta emot en enda sak till.
Att hela tiden pressa sig själv
Många som lever med hjärntrötthet blir experter på att pressa sig själva för länge. Man biter ihop. Orkar lite till. Säger ja fast energin egentligen redan är slut. Och till slut märks det i hela livet — i tålamodet, sömnen, känslorna och relationerna. Jag tror att fler behöver förstå att gränser inte alltid handlar om ovilja. Ibland handlar de om överlevnad och återhämtning. Det borde vara okej att säga: “Jag behöver lugn idag.” Inte för att man älskar sin familj mindre. Utan för att man försöker hålla ihop sig själv också.


Vad man kan göra som familj
Jag tror också att det här är något man behöver möta tillsammans som familj. För när någon lever med utmattning eller hjärntrötthet påverkas ofta hela vardagen — inte bara den som är sjuk. Det viktigaste är kanske att försöka förstå varandra istället för att döma varandra.- Våga prata om vad som faktiskt tar energi.
- Planera vissa dagar för vila och andra för socialt umgänge.
- Hjälpas åt hemma så inte allt ansvar hamnar på en person.
- Respektera när någon säger att hjärnan behöver lugn, även om det inte syns utanpå.
För barn behöver också se att vuxna får sätta gränser och ta hand om sitt mående. Små lösningar som kan göra stor skillnad.
Kanske kan lösningen ibland vara:
- Bestämda kompisdagar
- Lugna kvällar utan besök
- Att kompisar ibland är hos någon annan
- Att den vuxna som har mer energi tar större ansvar de dagarna
- Eller bara att få en stunds tystnad innan man orkar vara social igen
Små saker kan göra stor skillnad. Ingen familj fungerar perfekt hela tiden. Men mycket blir lättare när man känner att man är ett team — inte mot varandra, utan med varandra. Hur gör ni i samma situation, hur har ni hanterat er stress eller utbrändhet? Ska ärligt erkänna att då jag korrektur läste blogginlägget så brast jag ut totalt i gråt. Jobbigt, men samtidigt nyttigt att skriva av sig. För mig och även för andra i samma situation.

√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
√ Mitt svar från Magnetröntgen
√ Diskutbiktning – Magnet svar




Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept!
”Foton kan redigeras i Photoscape, Canva eller lätta småändringar (styling) i ChatGPT”

På sweetwordsbymirre.se gäller Copyrights regler


Sagas sagor och stresshantering!



Jag känner mig inte alls redo för att vara tillbaka igen efter helgen, men det är bara att bita i det sura äpplet. Jag behöver vila mer än vad helgen erbjuder. Skönt dock är ju att jag är ledig varje tisdag i mitt schema. Samt att jag jobbar kort dag på fredagar. Här ovan ser ni mig i fredags då jag hade min enskillda planering på jobbet. Där jag planerar inför min undervisning för den här veckan som nu är här. När jag är ledig på tisdagar ersätts jag av en kollega som jobbar de tider jag inte är där. Hon gör också den undervisningen jag planerat in i en grupp av två. Andra gruppen tar jag sedan över och håller undervisning i på onsdagen.


SAGAS SAGOR
Nu har vi bland annat rörelse i målplanen så det är det jag satsat på för den här och nästa vecka. Jag har tagit fram material för att prata om det med barnen. Samt ha rim, ramsor, sånger och en passande bok till. Boken jag och min kollega ska läsa för dem är ➜ Saga sagor – Fiffiga kroppen och finurliga knoppen
Text från bokens innehåll – Bästisarna Saga och Samir bygger en hinderbana åt den trötta hunden Lars-Laban, men upptäcker att de vill testa banan själva. Här samsas fiktion och lätta fakta om kroppen i en bok om hur kul och bra det är att röra på sig. Förutom berättelsen om Saga och Samir ingår en faktadel om vad som händer i kroppen när vi rör på oss. Det här är en inspirationsbok som passar perfekt för den som älskar högläsning med många bilder och för den som vill veta mer om hur kroppen fungerar när vi rör på oss.
Läs även övriga böcker i serien:
Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad Tigertass Sagasagor: syskonsjuka, kämpaglöd och en envis framtand: Sagasagor: bananbus, finskor och en superjobbig superhjälte
Hinner man verkligen vila ikapp?!
Vila mer, ja jag behöver vila mer skriver jag ju ovan! Jag hinner inte vila i kapp på bara två dagar för att sedan ha fyra hektiska och stressiga dagar framför sig. Varför då? jo jag jobbar i en stor barngrupp på 20 barn och vi har det väldigt stressigt och högljutt. Jag funderar fram och tillbaka hur jag ska tänka och göra. Orkar jag det här, eller beror det på andra saker som gör att det blir extra stressigt?! Hur kan man göra det annorlunda?! Jag älskar också mitt jobb och vet att jag är en bra kollega/pedagog och gör det bra. Det är bara min utbrändhet som börjar visa sig igen. Ska se vad mötet med chefen ger för framgång eller plan i detta på onsdag då jag ska dit.

Dock har min chef och dem som sätter schemat gjort vad de kan göra för mig. Jag har en ledig dag i schemat och en dag kortare. Dessutom väljer jag själv att jobba 75% och vara tjänstledig 25%. Jag har en kollega som ersätter mig då jag inte är på plats som gör viss del av undervisningen som jag skulle gjort om jag jobbat heltid. Mer kan man nog inte göra faktiskt. Jag tror i mitt fall att det handlar om att jag måste ta mig tid att vila och återhämta mig på all ledig tid som går. Det gör jag, men kanske än mer än jag gör.

Ta till mina redskap igen jag fick då jag var sjukskriven



MISSA INTE MINA ANDRA BLOGGINLÄGG
√ Mer Blogginlägg från sweetwords
√ Mer om Mirres Utmattningssyndrom



Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept

Hormonell och förklimakteriet


Hej Kära Bloggläsare!

Jag tänkte visa att jag har köpt lite nya fina klänningar till sommaren, och fler blir det säkert om jag känner mig själv rätt. Jag kom på att jag har fler ”nya” jag köpt som jag använt typ 1 gång, men dem glömde jag att ta med och fota, får visa dem en annan gång. Klänningarna är köpta på flera olika ställen och i varierad prisklass. Allt från Sellpy-fynd i kategorin ”nytt”, samt från Vero Moda, Bubblerrom och märken som Second Female, Only, Vero Moda, JeliJeli etc. Jag beställer antingen storlek 34, 36 eller XS och Small. Trots det så fattar jag inte och jag ska förklara vad jag menar med det.

Häng med och se om det är fler som känner igen sig

Jag har alltid haft denna ätstörning med mig!
I tonåren så led jag av ätstörningar och var otroligt smal och fick ta hjälp för att ta mig ur och vidare från det. Jag har efter det sedan tampas med dessa hjärnspöken till och från. Dock som vuxen och främst sedan jag vart mamma tycker jag att det har blivit mycket bättre och jag kan hantera det. Vilket också är skönt såklart. Fastän så kommer det också ett ”MEN” som det alltid gör och jag tycker nu att detta är mer tydligt än det annars varit. Jag väger lite och jag vet att jag är smal och fin i kroppen, fastän utanför hemmet så ser jag inte det?!



Jag ser min kropp, men ändå ser jag den inte!
Har även skrivit om detta för några år sedan på bloggen och då fick jag direkt kommentarer av folk som triggas av detta och att jag borde skriva in mig på ätstörningsklinik! Därför tycker jag att det är så ogenomtänkt att säga så för det handlar inte alls om det alla gånger. Mina redskap för detta har jag och vet väl om hur man ska äta kost och sådant. Samt jag vet vad som är sunt och inte. Jag har gått hos psykolog till och från genom åren och tagit upp detta med dem och ingen av dem oberoende av varandra anser att jag ska skriva in mig på ätstörningsklinik.

Så där kan vi än en gång säga att det är INTE AKTUELLT, så de kommentarerna kan ni bespara mig!!!! Dock anser dem alla att ätstörningen har satt sina spår och att jag har ett obehag i mig som kommer leva kvar.



Varför ser jag det inte på jobbet, men hemma?
När jag läste två bloggare som är i min ålder som skrev just som om det vore mina tankar kring detta. Då vart jag så lättad på ett sätt att det finns fler som jag, ➜ Krickelin skriver om det och även ➜ godatankar, fint på sitt sätt. Både dem skriver som jag känner att man känner att kroppen är förändrad och att man inte känner igen sig i alla lägen. Jag ser då jag är naken att jag är smal och det syns att jag tränar. Härligt kan man tycka. Fast ändå när jag testar en outfit här hemma på morgonen innan jag går till jobbet ser jag att allt sitter bra och jag känner mig tillfreds. Trots det så ser jag bara det som jag hakar upp mig på och ser det som egentligen inte finns i andras ögon, men i mina ögon syns det.

Ändå när jag kommer till jobbet (främst där faktiskt) så vill jag direkt täcka över mig i tankarna och sätta på mig en kofta eller jobbvästen exempelvis om jag klätt mig i jeans och tight topp i stoppad i byxorna, trots att jag såg hemma att det satt snyggt.

Jag tillägger också att man måste inte vara smal för att vara fin, utan jag pratar enbart om mig och min syn på mig själv jämförelse vad jag faktiskt måste inse. Det jag menar är att jag är smal, men varför förstår jag inte det helt. Samt hade jag varit kurvig och velat vara det, men inte ser det så är det precis samma. Jag ser sanningen, men jag vill inte förstå och inse och det är ganska ledsamt att jag inte kan förstå det som faktiskt är fint utan vill bara omvandla det till negativt.



Man är i en tidsmaskin
Såklart är man in i sina hormonella perioder när man är kvinna och i olika skeden i livet. Det innebär ju också när man är i tidigt 40+ som jag så sätter förklimakteriet sina spår. Jag tycker att man känner igen sig som när man var tonåring och man fick sin första mens och de känslorna. Man känner sig periodvis sådär ful igen, man har skevd syn på sig själv och man är väldigt känsloladdad. Många känslor i omlopp som man själv inte kan kontrollera. Man känner själv att kroppen är förändrad, mensen är det och även ägglossningen. Jag kan själv komma på mig själv att verkligen vara uppriktigt väldigt ledsen emellanåt. Utan anledning, men känna mig som om jag vore knäckt efter att ett förhållande tagit slut för att ta en liknelse. Som från ingenstans till att vara lugn och tillfreds halvtimmen innan.

Jag kan bli ledsen för något en person gör eller inte gör och dagen efter kanske inte bry mig alls. Varför vet jag faktiskt inte om det är förklimakteriet som spökar eller om det fortsatt är min utmattning. Jag känner mig både arg och ledsen, men känner på något vis att jag är inte där är än. Klimakteriet har inte kommit utan mer försmak av vad som eventuellt kommas skall framöver ❥

√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177




Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Nu har du kommit till mitten




Trevlig Söndag Mina Vänner

Den här veckan som varit har ju varit ganska mycket inplanerat och saker som man gjort. Ni har ju sett att vi varit iväg till Dalecarlia Hotel & Spa nu i torsdags och fredagen som en aktivitet på höstlovet. Det har även varit jobb, planerade möten med företagshälsovården. Jag har t.o.m varit dit i två omgångar. Ska dit en gång nu till veckan och en gång till veckan efter det tillsammans med min chef som ett avslutningsmöte. Efter det är det kanske klart om inte chefen och företagshälsovården tycker något annat. De kan tycka att de vill göra besök på förskolan för att se hur de kan hjälpa mig på plats och att det kommer förmodligen bli uppföljningar också. Jag vet inte hur det brukar vara eftersom jag inte behövt göra detta innan.



Du är mitt i utmattningen
Jag har även gjort ett test online på datorn där man under 40 minuter ska göra minnestest och även på viss tid. Det var svårta tester tycker jag, antingen är det svåra eller så är det för jag inte mår helt bra. Det fick jag reda på när jag var till deras psykolog att jag har tydliga tecken på att jag är utmattad i utmattningssyndrom med stressrelaterade inslag. Det finns ju olika steg i den. Jag ska få veta mer om det till veckan då jag träffar doktorn där. Som jag tolka det låg jag typ mitt i i en skala och var sakta på väg uppå. Ja nu får man då gå efter deras test, det finns ju olika sätt att se på saken också. Jag vet ju hur ju hur jag mår nu och hur jag mått, så för att få mitt bästa svar så kan jag ju bara endast jämföra med mig själv.

Vi har faktiskt varit familjen klipp denna veckan. Salongerna i vår kommun har tjänat bra på oss. Ja, för vi går inte till samma någon av oss. Jag har min favorit och Bellis har testat fler olika. Den Bellis gått till ett tag har höjt priset så mycket, att betala 700kr för en barnklippning anser jag inte är rimligt. Samt BQ har också testat sig fram och han har nu hittat den han gillar. Jag har nog gått till samma sedan pandemin 2020.

Nu ska jag strax gå göra mig iordning för att sedan ta en långpromenad med Bella ❥


MISSA INTE ANDRA LÄNKTIPS
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177


Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
Som livet var på en skivspelare

Blusen är skrynklig efter att man suttit, men ässch det gjorde inget sedan på jobbet 
Trevlig Tisdag Kära Bloggvänner

Har varit på företagshälsovården med min chef idag för vi ska hitta lösningar för mig på jobbet samt underlätta det för mig på alla plan. Det är väldigt uttömmande och jobbigt att sitta på sådana möten. Samt nu har jag tider inbokade framöver hos dem. Man ska gå igenom allting från hur det startade med mitt mående samt vad som jobbet har orsakat. Vi startade redan rätt så ingående idag, men jag ska även träffa deras samtalsterapeut och fysioterapeut också.



Väcka minnen åter igen
Det är väldigt jobbigt att prata om min bror som exempel som gick bort förra sommaren. Allt detta gör vi ju för att se om vi kan hitta lösningar för min nacke och mot min utmattning. Om slutsumman av allt blir att jag inte kan jobba på förskola längre. Det är den process vi dragit igång nu. Varför jag inte skulle kunna vara kvar på förskola är i så fall för stressen som det skapar i den miljön. Eller om stressen skapar att jag får en värk i nacken som inte försvinner. Vi vet ingenting ännu och inget är sagt att det inte skulle gå vara kvar heller. Det är en hjälp jag får för att se vad vi kan göra för att underlätta. Min chef gör verkligen, verkligen allt för mig för hon vill att jag ska få de förutsättningar som krävs. Hon är toppen, ett stort stöd.

Som en upprepande skiva på repeat
Det är en utmaning att ta sig åter tillbaka till en arbetsplats som var den plats som jag storbrakade på. Den platsen som orsakade stor del av mitt mående. Det väcker minnen som gör att det väcker obehag. Såklart beror inte allt på det, så enkelt är inte svaret. Ens mående har med många faktorer att göra. Jag kommer såklart inte gå in på allt för det är för privat.

Ibland står livet och stampar lite och jag kan inte förskona livet för att skriva om Happy Life som om det vore livets stund. Just nu har jag denna situation och just nu är jag mitt i den. Kanske låter upprepande för er, men det är ingenting mot vad den är för mig.


MISSA INTE ANDRA LÄNKTIPS
√ En förklaring till mitt mående
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177


Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept