Utmattningssyndrom med utsatt värk
Som att jag undviker att berätta om det!
Det är nog fler som undrat eller jag vet att det är fler som undrar hur det är med mig och att jag kringgått det lite här på bloggen för det faktiskt stressat mig att skriva om det. Dock har jag nu gett hintar om att jag inte jobbar då bloggen är mer aktiv än vanligt att folk börjar säkert spekulera om jag är arbetslös eller så. Det är jag då inte utan jag är helt enkelt sjukskriven sedan augusti. Kollegorna skriver då och då att de saknar mig och att jag är efterlängtad på jobbet vilket känns toppenbra såklart. Därför hade jag ju önskat att jag fick komma tillbaks till dem snart.
Varför är jag då sjukskriven?
Tydlig stress och signaler som jag blåste bort.
Det som drabbat mig är att jag utsatts för en långvarig stress som jag inte vetat om, eller nja det har jag väl. Kroppen har vetat om det, men jag har inte lyssnat på signalerna som varit där. Det började för mig redan då jag slängde in mig i ett jobb för flera år sedan som stressade mig jättemycket. Jag körde på och var kvar fastän det var stora stress och varningssignaler där och då på mitt mående. Jag började stressa upp redan på torsdagen att det redan snart var måndag igen och jag skulle börja jobba för nästa ny vecka. Alltså jag kunde inte behålla den kommande ledigheten som var på intågande utan jag var redan stressad innan helgen kom. Det var på ett jobb som sänkte ner mig av olika anledningar men det tänker jag inte gå in mer på det då det faktiskt kan vara känsligt.
Jag jobbade där i 2½ år och det var något jag inte skulle gjort
Hur mår du egentligen Mirre?!
I början av 2023 fick jag reda på att min bror var döende i cancer och det tog mig väldigt hårt såklart. När allt bagage bakom mig också fanns där så blev det för mycket för mig att ta in. Jag börja känna mig mer stressad och likgiltig och kände att vardagen bara vara som en punkt man skulle ta sig igenom från A till B varje dag. Jag hann inte tanka någon ny energi innan nästa dag kom. Jag var som en datastyrd docka som man bara korrigerade runt eller vad man ska uttrycka. Juni kom och min bror somnade in, jag körde fortsatt på och jobbade på med besvärliga situationer på jobbet som jag heller inte tänker gå in på.
Borde bett om hjälp och inte varit envis
Vid ett tillfälle på jobbet med en pedagogisk situation som jag egentligen skulle backat ifrån och tagit hjälp av en annan kollega så körde jag på bara. Inget sagt att jag gjorde fel, det gjorde jag inte. Jag gjorde egentligen allt helt rätt, men jag var inte i skick att hantera ett sådant känsloutbrott som det blev av det.
Händelsen jag berättar om löstes korrekt och när det lugnat sig sedan och jag skulle kolla upp och boka vikarie för nästkommande dag så börja jag känna det som om någon sprang och jagade mig med blåslampa. En kollega kom in och sa – Men Mirre hur mår du, är du ok! – Ja sa jag och bara körde på och vi prata vidare om bokning av vikarie. Då kom en till kollega in och ställde sig vid oss och gav mig spontant en kram.
Då kom min första panikångestattack
När jag fick kramen av min kollega så börja jag få fly-känslor. Inte från henne såklart men från mig själv, jag kände inte igen mig alls. Jag sjönk ihop på golvet och sa med storgråtande ansikte till ena kollagen att – Nu får jag panikångest! Jag började skaka och kändes som inte benen bar mig. Jag och en av kollegorna tog med mig till ett lite mer osynligt rum på min avdelning på förskolan och vi satt oss där inne. Tårarna bara forsade ner från mina kinder och det gick inte hejda samtidigt som jag inte fick till andningen. Jag fick hjälp av kollegan att andas rätt och hon fanns där hela tiden. Jag minns att jag såg på henne att hon fick kämpa emot att inte gråta hon också.
Då kom min första sjukskrivning
När jag lugnat mig så körde hon hem mig sedan blev jag sjukskriven i fem veckor. Efter det började jag jobba igen och det trappades upp från 25% till tillslut heltid. Jag jobbade 2 veckor heltid innan jag gick på min sommarsemester. Mitt i allt detta när jag börja jobba heltid igen så var det också dags för begravning för min bror. Jag fick stressa ner dit själv (40 mil enkel resa) lite mitt i sommartid på jobbet med mindre personal. Såklart ville jag inte hellre något annan, under begravningen så small det till i min nacke när jag grät okontrollerat vid ett tillfälle. Det gjorde hemskt ont och förmodligen där och då fick jag en kraftig påverkan på en muskel och fick eventuellt som ryggskott fast i nacken.
Semestern fick mig att inse
Semestern kom och jag tänkte att jag skulle lämna en jobbig tid bakom mig och njuta av 4½ veckors semester. Det gjorde jag också, vi hade det jättebra tillsammans vi tre. Dock så hade jag till och från så brännande öm värk i nacke, skulderblad och armar. Jag minns då vi var på semester en vecka i Lidköping där vi hyrt stuga så hade jag kraftig värk emellanåt. Jag tänkte bort det till viss del för orkade inte tänka mer på problem, sorg, smärta och elände. När det var 1 vecka kvar innan jag skulle börja jobba så hade jag jätteont och jag kände att jag behövde söka för att ta reda på vad det är så det inte är något annat. Jag har efter det gjort massa undersökningar, gått på behandlingar, tagit massor av prover träffat fysioterapeut, medicinsk friskvårdsmassör och har varit sjukskriven sedan dess.
Utmattningssyndrom och Muskelsmärta
Min diagnos är psykiskt utmattad – Utmattningssyndrom från långvarig stress och det har också relaterat till Myalgi, det är ett samlat ord för kraftig muskelinflammation och muskelsmärta. Dessa två motarbetar varandra lite just nu och jag måste hitta en metod som gör att jag kommer ner i stress för att också på det sättet få ner smärtan. Jag kommer börja gå hos samtalsterapeut igen och kommer fortsätta att gå på behandlingar.
Jag berättar inte detta för att på minsta vis få sympati eller för att man ska tycka synd om mig. Inte alls. Snarare att jag gör det för att man måste lyssna på kroppen, vara tydlig mot doktorn så man inte kommer för snabbt tillbaka till arbetet om man inte läkt klart än. Jag skulle varit sjukskriven längre innan semestern och inte börjat jobba igen redan efter 5 veckor. Det var ju bevisligen för tidigt.
√ Fler inlägg från Sweetwordsbymirre – Mirres Vardag
√ Läs mer om Utmattningssyndrom på 1177
Välkommen åter och ser fram emot att ses igen
Jag har fått godkänt av viktväktarna att lägga ut deras recept
31 Comments
Enna
Tråkigt att höra!
sweetwordsbymirre
Tack för omtanken
Celine
Åh kram på dig! Känner igen mig i lite utav du skriver, kanske en bra påminnelse för mig också att lugna ner mig.
sweetwordsbymirre
På sätt och vis fint att du känner igen dig trots att jag såklart inte vill att du ska må dåligt. Ja man måste nog lyssna in sin kropp mer än man gör och inte stressa på, men i dagens läge och samhälle är livet stressigt. Kram på dig ♥
Madde
Jag har förstått att det har varit så. Skönt att du fick en läkare som lyssnade. Stod i samma för ett år sen, men läkarna vägrade sjukskriva mig så det var bara att köra på. Hade jag inte haft min fantastiska tränare hade jag inte stått upp idag. Långvarig stress ger myalgi, inte alls konstigt. Min tränare förstår inte alls varför jag inte blev sjukskriven, inte arbetsterapueten jag går till nu heller. Ibland måste man bara få skriva av sig, och ser det mer som att ” så är det” inte att vi ska ”tycka synd om”
sweetwordsbymirre
Tack fint att du förstått det, ♥ Ja det gäller ju verkligen att hitta rätt läkare och att de förstår också. Jag ska prata med min dr imorgon får se om hon vill sjukskriva mig längre eller inte. Tråkigt att du också varit med om samma, men fint att du fått stöd av din tränare och att du tagit dit vidare i detta trots att du fått jobba på ändån hela tiden. Ja Myalgi är ju jättejobbigt, hemsk smärta egentligen. Tack för omtanken och en kram till dig också som kämpat på med ditt i detta.
Elin | Gett ut självbiografin Genomskinlig grå
Men usch hemskt att en som är så nära är döende. Fy fan. Beklagar. Vet inte va man ska skriva i såna här lägen förlåt.
sweetwordsbymirre
Förstår att det är svårt att skriva och jag förstår också att du inte läst hela texten. Han var döende men är nu också död. Jag kan dock förstå att när det är ett mer ”deppigt” inlägg att man orkar inte läsa allt heller. Så tack för omtanken
Hannas krypin
Jag beklagar sorgen, Mirre! <3 Det är så lätt att bara köra på och ignorera kroppens signaler. Du har verkligen haft ett tufft år och till slut säger kroppen stopp. Det låter ändå som att du fått bra hjälp förutom för kort sjukskrivning innan semestern. Hoppas på att du hittar bra metoder så du får ner dina stressnivåer och smärtan i kroppen minskar. Vad fint att dina kollegor hör av sig till dig. Då blir man glad.
sweetwordsbymirre
Tack för omtanken ♥ och hua ja vilket 2023 jag haft, vill bara att det ska lämnas bakom mig. Ja det är så fint av dem
Popprinsessan
Men alltså.. din stackare! Fasen att vi ska vara så duktiga på att ignorera varningsignaler och bara köra på! Det är ju vi själva som får ta smällen ändå till slut! Skönt att du inte behöver kämpa för att få vara sjukskriven och att du faktiskt verkar få hjälp,
Kramar till dig!
sweetwordsbymirre
Tack så mycket för omtanken och dina ord. Ja vi får hoppas att det hjälper det som de gör för mig =D
Elina
Det är så viktigt att lyssna på kroppen, och det tror jag att fler behöver bli bättre på – jag själv inräknad.
Ta hand om dig❤️
sweetwordsbymirre
Tack så mycket ♥, ja man måste verkligen lyssna på kroppen och stanna upp mer, man gör inget för någon annan utan det är egentligen bara för sig själv. Jobbet ska egentligen inte vara prio 1 utan en själv
Ninnie
❤️
Michelle
Vad skönt att du har bra kollegor som frågar hur du mår. Det känns ju alltid bra,
sweetwordsbymirre
Ja jo det är såklart bra
Bland Kastruller och Vinglas
Det är viktigt att lyssna på sin kropp och ändå är man så dålig på det. Har en väninna som lidit av bl.a utmattning i över tre år. Hon ligger mest i sängen dygnet om och får ingen rätsida till sitt mående. Då har hon testat olika metoder.
Jag hoppas du snart är bättre och kan återgå till jobb igen. För det är en så tuff sjukdom att tampas med.
Kram Kajsa
https://www.bland-kastruller-och-vinglas.se
sweetwordsbymirre
ja det är jättetufft och jag har nog haft det i flera år fastän inte lika uttalat och att det nu kom en varningsflagg.
Ninnie
Hej Mirre,
skickar varma kramar till dig! Jag tror jag kan förstå hur du mår – och har nog anat att det är stressrelaterad utmattning o smärta du drabbats av.
Känner igen mig i så mycket.
Jag är också sjukskriven av samma anledning – långvarig stress som gjort mig sjuk. Till allra största delen arbetsrelaterad (förskollärare) men såklart också livet så som det är för de flesta med med-och motgångar. Jag fick tinnitus, ont i kroppen, stark yrsel, panikångest, kunde inte sova för jag var så spänd, depression, problem med synen…men körde på ändå utan att vilja förstå att jag var sjuk. I flera år. Galet! Men det är nog så de flesta reagerar, man vill inte tro att man är sjuk.
Ta hand om dig nu Mirre! Låt det ta den tid det tar att må bättre, gör saker du tycker om, träna på att göra saker långsamt, andas, träna – men med långsamma aktiviteter. Promenader, yoga och pilates har hjälpt mig!
Var snäll mot dig själv. Det blir bättre så småningom!
Många kramar från Ninnie ❤️
corkystyle
Så starkt av dig att berätta detta. Det är så viktigt att lyssna på kroppen men jag kan känna igen det där att man kan köra på lite för länge ibland. För att sedan vara tvungen att dra i nödbromsen. ❤️ Man får låta saker ta sin tid och att vara noga med att inte ha för bråttom.
Pauline Hurtig
krya på dig, massa kramar
Mamma C
Jag förstår hur du mår för min man var det likadant för, för flera år sedan. Han gick efter en lång sjukskrivning på kognetivbehandling och tyckte det var bra för honom. Men det tog lång tid att komma tillbaka.
Så låt det ta den tid det tar för dig nu.
Kram Carin
Tobias Lindqvist
Så starkt av dig att berätta! För min del var det en lång process innan jag orkade berätta om min egen utbrändhet för några år sedan. Men det är en bra terapi att blogga om det, tyckte åtminstone jag själv när jag väl tagit steget…
sweetwordsbymirre
Ja det är ett steg att våga skriva om det för man utlämnar sig ju. Men det är ett steg åt rätt håll. Hoppas att du mår bättre i din utbrändhet och att du tagit dig framåt
Pingback:
Pingback:
Pingback:
Pingback:
Pingback:
Pingback: